The Hunger Games: One Direction Edition [SV]

Jag är så hemskt ledsen över att jag inte skrivit Jag ska försöka hinna nästa vecka, även fast skolan börjar då. Men nu i veckan kommer jag knappt ha tid att gå in på Mugglis

det är lugnt :')
ofta du börjar skolan nästa vecka o.o

Take your time.

Kapitel som är framstressade brukar då aldrig bli vidare bra. Skriv när du hinner och känner för det! Var inte ledsen över det! Ingen press, ok? Skolan är ju viktigare än Mugglis, faktiskt. Vi väntar. Och jag är säker på att när nästa del kommer ut så kommer vi känna att det varit värt det.

Tack Yep


Tack

Ja ju längre man väntar dessto bättre blir det har jag hört!

Okej... Jag börjar skriva på ett kapitel nu! Vet inte om jag hinner få det klart, för efter maten ska jag gå ut osv, men jag ska göra så gott jag kan

Längtar ♥

Jag läste just det första kapitlet, SKITBRA!! Jag älskar HG/1D fanfics! xx

ahh vad jag längtar! ska nog oxå göra en 1D/HG + HP ff!

Nu har jag arbetat en stor del av kvällen med att få klart det här kapitlet Och tack för alla fina kommentarer! På måndag börjar skolan och sen är det en massa andra saker jag måste prioritera före den här FF:en, bara så ni vet Men nu ska jag inte störa er nå' mer! Nu ska ni få läsa!

_____________________________________________________________________________________


Harry
Jag står i kön tillsammans med Glam och väntar på att få skriva in mig. Det är sista året för oss båda. Den enda skillnaden är att jag tänker anmäla mig som frivillig, men inte Glam. Hon har ju tränat och så, men vi har kommit överens om att bara låta en av oss få vara med. Och det är jag. När vi har skrivit in oss skiljs vi åt. Hon går till flickornas inhägnad och jag går till pojkarnas. Det tar ett tag innan borgmästaren börjar prata om upproret och hur vi ska vara glada att huvudstaden bryr sig om oss... Hah! Vilken lögn. Och ändå vill jag vara med i deras dumma spel. Det är lite konstigt, men jag orkar inte bry mig...
Mani, våran eskort, börjar prata om det vanliga innan han går till damernas kula. Vem blir dragen, och vem anmäler sig som frivillig?
"Glam Pume!"
Jag borde bli stressad, men det är jag inte för att jag vet att någon kommer att anmäla sig. Men ingen gör det. Varför!? Det händer ju alltid. Jag stirrar på de andra flickorna. Dema, en tjej som jag vet tränar, står bara där blick stilla. Hon blinkar knappt.
"Glam!" ropar jag, men jag vet att det är meningslöst. Jag kommer inte kunna anmäla mig som frivillig i hennes ställe. Det är bara att acceptera det. Glam ska till Hungerspelen. Jag ser henne gå upp till scenen där Mani är, och då går det upp för mig att om jag anmäler mig som frivillig kan jag rädda henne. Men det behöver jag inte. Mani läser ändå upp mitt namn.
"Harry Styles!"
Ingen anmäler sig. Vad är det med Distrikt ett det här året!? Fast jag vill inte att någon ska anmäla sig, för när jag går upp på scenen och tar tag i Glams hand har jag en plan. Glam ska återvända, även om det innebär att jag dör.

Liam
Vi går mot byn där slåttern hålls. Distrikt två har en massa byar i bergen, och slåttern hålls i centrumbyn, som vi kallar den. Det är den största byn. Jag kommer från den tredje största byn. Vägen till centrumbyn är inte så lång. Det tar max tjugo minuter, men jag och Charlotte går före, för att vi ska ju skriva in oss. Vi är där på tio minuter. Vi skriver in oss och står i den stora inhägnaden för ungdomar. Den är väldigt stor, för folk från alla distriktets byar ska komma hit. Fast, jag har hört att Distrikt 11 är större. Mycket större. Helt plötsligt kastar sig Sona i mina armar. Hon gråter.
"Förlåt!"
"För vad?" frågar jag förvånat.
"För att jag var sur på dig! Det är inte ditt fel! Förlåter du mig?"
"Ja?" säger jag och det låter som en fråga, men det är för att jag fortfarande är mycket förvånad, men också glad. Nu vet jag att vi inte behöver skiljas åt som ovänner. Vi drar oss ur omfamningen, och Sona går iväg och ställer sig hos de andra sjuttonåriga flickorna. Jag blickar upp mot scenen framför det ståtliga Rättens Hus och lyssnar när borgmästaren talar om den mörka tiden. Jag skulle vilja veta mer om det och vad som hände innan Panem blev Panem och innan den mörka tiden. Men det kommer jag aldrig få veta, för att det enda vi fick höra på historielektionerna var hur allsmäktig regimen var och hur de krossade distrikten. När borgmästaren har talat klart går Puffy - en kvinna i rosa fuskpälskläder - fram och hälsar oss välkomna, innan hon går raskt till flickornas skål. Hon läser upp ett namn;
"Jacky Stone!"
Det är en tolvårig flicka, det är det enda jag ser innan flera frivilliga har anmält sig. De väljer ut en artonårig flicka vid namn Huss. jag har sett henne på träningen. Hon är fantastisk på knivkastning. När Puffy går vidare till killarna gör jag mig beredd.
"Marx Gava!"
"Jag anmäler mig som frivillig!"
Yes. Jag var först! De funderar ett tag innan de väljer ut mig. Nu är jag äntligen på väg mot min dröm!

Louis
Jag har nästan börjat ifrågasätta mig om det verkligen är en sån bra idé att anmäla sig. Vad tjänar det till om jag ändå dör? Men om jag vinner vinner jag ära, rikedom och mat till mitt distrikt. Fast mitt distrikt har ju redan gott om mat. Men äran och rikedomen. Det kan ju vara något att kämpa för!
Vi som är i åldern tolv till arton skriver in oss och ställer oss i inhägnaderna. Sen låter vi borgmästaren prata klart, och därefter stiger Tyha, en ganska normal man upp på scenen och säger att det är dags att dra namnen. han går till flickornas skål. Han tar upp en lapp och läser:
"Charlotte Tomlinson!"
Nej! Någon måste anmäla sig, tänker jag. Eter fem sekunder eller så anmäler sig några personer, och de väljer en femtonårig flicka vid namn Wavie. Antigen är hon självmordsbenägen eller så är det bara det faktumet att hon är väldigt vältränad som hon anmäler sig. När hon har gått upp på scenen går Tyha mot killarnas skål, och jag märker att jag biter på mina fingrar.
"Flax Flow!"
Ska jag eller ska jag inte? Jag bestämmer mig i sista sekunden.
"Jag anmäler mig som frivillig!"
Välj inte mig, välj inte mig, välj inte mig, tänker jag. Fast såklart att de gör det. Oddsen är väl inte särskilt gynnsamma för mig, men om man har gett sig in i leken får man leken tåla. När jag går upp mot scenen kastar jag en blick mot min familj. I deras ögon avspeglar sig chock.

Niall
Jag tror jag håller på att få panik. Jag andas häftigt medan jag går mot torget, fastän det inte är ett dugg ansträngande. Jag är redan hungrig. Jag känner mig blöt av svett. Jag är törstig. Jag är yr.
"Vad är det?" frågar Greg som betraktar mig oroligt.
"Inget", mumlar jag.
"Okej", säger Greg. Jag är glad att han lämnar mig ifred.
Greg står vid min sida när jag skriver in mig och fram till att jag ska ställa mig bland de andra sjuttonåringarna. Han har en lugnande inverkan. Men samtidigt som borgmästaren börjar prata väller paniken upp igen. Jag kanske har drabbats av en minneslucka, för jag minns knappt att borgmästaren har pratat klart och att Passa, en kvinna med näbb - ja, näbb - har börjat gå mot flickornas klot.
"Delli Oak"
Å, nej, tänker jag. Ska jag vara ärlig så är jag kär i Delli Oak. Fast nu inser jag att jag aldrig kommer att få säga vad jag tycker till henne, för att hon är på väg bort från mig.
Nu går Passa vidare till pojkarnas klot. Hon tappar en lapp, men tar snabbt en ny, fast hon har lite problem med att vika upp den och läsa den. Men tillslut klarar hon det. Och namnet hon läser är mitt namn. Niall Horan.

Zayn
Torget i Distrikt 10 är ganska stort. Hela befolkningen ryms gott och väl. Det är ganska skönt väder ute; varmt och sol med lite moln. Man kan höra ett avlägset ljud av en gris eller ko. Man kan väl inte säga att de har någon frihet, de är ungefär som oss; de får lida på grund av huvudstadens välde. Saffa går ner från mina axlar och går med min mor och Doniya och Waliyha. Jag blir stående kvar i kön med ungdomar som väntar på att få skrivas in. Jag är nervös, men oddsen är gynnsamma för mig. Eller, det borde de vara, för att jag aldrig har tagit ut tesseras. Men vad som helst kan hända, och om det händer... Ja, då vet jag inte hur jag kommer att reagera.
Alldeles för snabbt har jag skrivit in mig och står bland de andra sjuttonåringarna. Jag småpratar lite med Matt, en kompis i min ålder. De flesta kompisarna jag har är äldre, över arton, så de behöver inte oroa sig för vad som kommer att hända idag, annat än om de har några syskon.
"Välkomna!"
Jag rycker till, för jag har inte märkt att borgmästaren har pratat klart och att Goo, en medelålders kvinna som är känd som eskort åt Distrikt 10 har intagit sin plats på scenen där hon står och ser allmänt ful ut. 'Välkommen' säger hon som om vi kommer till hennes egna lilla distrikt. Nej, det är hon som ska känna sig välkommen... Nej, vad tänker jag på? Hon är inte välkommen. Men det vågar ju förstås ingen säga. Goo babblar på ett tag innan hon går till tjejernas slåtterskål. När hon slutligen får upp en lapp dras min mage ihop sig av någon anledning innan hon ropar:
"Fencia Tara!"
Stackare. Hon är en av de rikare i Distrikt 10. Nu strömmar det tårar nerför hennes ansikte medan hon går i den vackra klänningen upp mot scenen. Så snart hon är uppe skakar Goo henne i handen, innan hon går vidare till pojkarnas skål. Hon gräver runt lite innan hon tar fast i en lapp, och min mage drar återigen ihop sig. Hon tar ett andetag innan hon ropar:
"Zayn Malik!"