PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanie tittade upp på henne och tittade ut genom springorna i buskarna på alla som slåss. Hon tänkte precis svara men hann inte, för en stor eldsvåda kom emot flickan och pojken.
"AKTA!" Hon förstår inte varför hon säger så, men det är som en reflex.

Nathan ser sin syster rulla åt sidan och Nathan själv träffas, självklart, men han släcker den lika snabbt. Han kommer bli så förjävligt utskälld. Om han kommer därifrån levande. I nästa stund får han en arm runt halsen som stoppar hans syreintag. Men andra ord blir han strypt.

Stephanie ställde sig snabbt upp och tittade förvirrat på när pojken strypt av eldnationens ledare. Hon visste inte vad hon skulle göra, men efter några sekunder bestämde hon sig.
Hon tog fram sina händer, koncentrerade sig och skickade eld på ledaren som brinnande flög iväg, hon förstod inte varför hon gjorde det, eller, det gjorde hon egentligen. Men varför skulle hon påminna sig om det nu?

Nathan känner att greppet släpper faller till marken med en dov duns innan han försöker resa sig igen. Den tillfälliga syrebristen har gjort honom snurrig och hans syster drar upp honom från marken.
"Kom igen nu." Konstaterar systerns stämma och Nathan återfår balansen tillräckligt för att inte ramla igen.
"Tack." Säger han till tjejen.
"Kan vi dra nu!?" Säger hans syster med en panikslagen ton.

Stephanie nickade år honom och tittade på sin ledare som hade släckt elden med låg stilla och blödde. Hon stod och tittade på honom en stund men vände sig sedan om och gick när något varmt träffade hennes rygg. Hon ramlade ihop och det varma förvandlades till fasansfull smärta.
"Det där var väldigt, väldigt dumt." hörde hon hennes ledare säga bakom henne.

"Nathan!" Säger hans syster med samma panikslagna ton när Nathan stannat upp bara cirka 5-6 meter bort från platsen. Han vet inte riktigt, men att betala tillbaka tjänsten skulle inte skada. "Du har ingenting med det där att göra!" Fortsätter hans syster och Nathan struntar i det och går tillbaka. Han vågar inte lägga sig i just nu.
"Självklart, Nathan, när det gäller vågar du inte." Konstaterar han i tankarna.

Stephanie låg och väntade på fler attacker, som kom direkt.
"Snälla sluta! " och när han väl slutade gick han fram till henne och sparkade henne hårt på benet.
"Gör aldrig sådär igen." Sa han kort och gick iväg. Hon låg stilla kvar och hon kände tårarna bränna innanför ögonlocken, men lät dem inte rinna.

När mannen försvunnit kommer Nathan ut ur skuggornas skydd och sjunker ned på knä bredvid eldflickan. Betala tillbaka tjänsten, vad kan han göra då? Han drar ur vatten ur sin väska och låter vattnet träffa flickans rygg innan han börjar hela skadorna. Nathan hoppas bara på att ingen annan av tjejens "vänner" dyker upp.

När han var klar satte sig Stephanie långsamt upp. Hon vägrade möta pojkens blick.
Hon ställde sig långsamt upp och studerade honom.
Tillslut sträckte hon fram sin skakande hand.
"St... Stephanie..."

Nathan betraktar handen ett ögonblick innan han tar det och ger den en lätt skakning.
"Nathan." Säger han och betraktar den rödhåriga flickan en sekund eller två innan han släpper handen och reser sig från marken.