13 och såld

YES! 8D

Och till spoilern:

Oh My God. Är du bäst eller vad!? Miss J OCH Robin!? I love you. ♥

Jag väljer bara snygga gifs... ♥
Men tack. XD

Haha ^^

*längtar till kapitlet*

O_O

Äh, orkar inte vänta, du får det nu istället xD

Kapitel 7

"Varför svimmade hon, Godwald?" hörde jag en röst säga. Rösten var svag, som för att inte väcka någon. Men på något sätt var den ändå tillräcklig för att jag blev rädd. Det tog en stund innan jag förstod att det var Richard den Mörkes röst. Snabbt upprepade jag vad som hade hänt igår.
Min födelsedag, soldater, Abel och far, slott, ny far, inlåst, sen blev allt svart. Jag kom inte ihåg mer, och antog att jag hade varit medvetslös sen dess.
"Mylord, jag kan ärligt talat säga att jag inte vet vad som hände", hörde jag Ärrets röst. Så djävulens assistens hetta Godwald? Vilket underligt namn för en man som var så hemsk. I vilket fall som helst, så var han, Ärret, rädd. Fruktade även hans betjänter Richard den Mörke?
Försiktigt kisade jag lite med ögonen, och fick se Godwald och Richard stå öga mot öga. De hade samma längd, vilket fick det att se hemskt ut. Godwalds ögon lyste av rädsla när Richard den Mörke tog ett steg mot honom.
"Inte vet!?" skrek han lågmält, om det nu kunde vara möjligt. "Du skulle ju se till så att inget hände henne!"
Så de hade tjuvlyssnat, typiskt. Detta var inget hem, i ett hem kunde man gå vart man ville. Nej, detta var ett fängelse. Som jag var fångad i. Det fanns ingen möjlighet att rymma, om jag inte fick något tillfälle.
Jag kom på att jag låg i min nya säng. De måste ha flyttat mig från golvet när jag hade svimmat.
"Jag hörde att hon grät, sen hörde jag bara ett dunk", sa Godwald med stadig röst. Trots rösten hörde man att han var rädd.
Jag hörde ett stönande och sedan kände jag en söt lukt. Lukten av blod. Paniken tog tag i mig. Jag spärrade upp ögonen och reste mig upp ur sängen. Jag möttes av ett lik med ett ärr på vänster sida av ansiktet och uppspärrade ögon.
"Vad har du gjort!?" skrek jag förtvivlat.
Bakom liket stod Richard den Mörke, med en blodig dolk i handen.
Hans förvånade blick övergick till ilska. Han gick mot mig, klev över liket som var det enda mellan oss. Han rörde lätt vid min kind. Jag ville stöta bort den, men var för rädd.
"Hur mycket hörde du?" frågade han lugnt, men ilsket. "Hur mycket hörde du!?" skrek han. Jag var dum nog att inte svara.
Han gav mig en hård örfil. Jag höll mig för kinden av ren reflex.
"Tillräckligt mycket för att jag skulle föstå att ni hade tjuvlyssnat på mig", sade jag ynkligt. Jag var rädd för smärtan, jag var för svag.
Han slog mig inte, men tog tag i min arm hårt. "Varför svimmade du!?" skrek han igen.
Jag ville inte berätta, jag ville inte erkänna att jag var svag. Det räknades som att berätta att man var rädd. Jag var rädd, jag ville svimma igen. Bara för att slippa honom. Det var tortyr.
Han gav mig en örfil till, på andra kinden. Jag kunde inte hålla tillbaka längre. Tårar började strömma nerför mina kinder. Jag snyftade tyst.
"Jag kan inte vara inlåst i ett rum", började jag mellan snyftningarna. Min rädsla gjorde mig svag nog för att tvingas berätta. "Rummet blir mindre, luften tar slut. Jag svimmar. Så är det alltid..." flög det ur mig.
Richards ögon mjuknade på ytan, men jag såg att han inte var så snäll. Var jag den enda som såg igenom hans falskhet här?
"Se, det var väl inte så svårt?" frågade han mjukt och lade armen om mig och satte mig ner i sängen. Dolken lade han på ett bord bredvid sängen. Han satte sig bredvid mig och höll armen om mig.
Jag vågade inte röra mig.
"Nu, när du är min dotter kommer allt att bli bra", sa han tröstande. Men det var allt utom tröstande. Det var hemskt, sjukt och falskt.
Jag kunde inte svara, tårarna tog andan ur mig.
Vad skulle kunna bli bra här? I ett fängelse? Jag fick mat, jag dog inte. Gjorde inte det bara allt värre? Skulle inte allt bara bli bättre om jag dog? Varför skulle jag genomlida detta?

Jag vet att jag borde hata Richard men han är så jäkla awesome. ^^''

Vågar man be om nästa kapitel eller får man faktiskt vänta den här gången? (%).(%)

Beeevakar

Vi får väl se, om jag är riktigt grym låter jag er vänta... Fast det kanske kommer om en liiten stund ändå ^^
Yey, tack!

Kom på en grej, hjälp mig komma på ett namn till en novell till en novelltävling. Novellen handlar om två systrar som är judar och lever under andra världskriget. De gömmer sig i gettot efter att deras föräldrar har blivit mördade av nazisterna. Ja, och sen händer en del saker i samband med det. Vad ska den heta?
Om ni kommer på ett passande namn så får ni ett nytt kapitel direkt efteråt!

Ensamma två i en orättvis värld ?