Noveller-blandat! ( alltså både Harry Potter och annat!)

Jätt bra!!!

Hallå här kommer del 4 av min lilla Inez Malfoy berättelse

Del 4

Den första dagen på Hogwarts gick hyfsat bra. Förutom alla blicka som vändes åt mitt håll och alla viskningar. Jag försökte leta upp min bror de kommande dagarna men det verkade som om han undvek mig. Harry, Ron och Hermione höll även koll på mig och en gång kom jag på Ron följa efter mig till stora salen.
Men en sak som oroade mig och många andra elever på skolan var dementorerna som ministeriet hade placerat runt skolan, jag hade så klart inte glömt vad det var som hände på tåget och jag hade hört skvaller om att Harry svimmade på grund av dementorerna. Alla olika ämnen var roliga! Jag tyckte mest om försvar emot svartkonster som vi hade med professor Lupin. Det var något underligt med honom, han var liksom inte som de andra lärarna. Den första veckan flöt fram smidigt. På lördagen bestämde jag mig för att få reda på lite mer eftersom att jag kände att ingen ville prata med mig så fick jag väll prata med dem. Så jag gick ner till uppehållsrummet klockan 9 på morgonen och precis som jag trodde så satt Hermione där och pluggade. Hon satt i fåtöljen, som Harry hade slängt ner mig i veckan innan, och läste en bok. När jag gick närmare henne såg jag även att hon höll i någon slags klocka som hängde runt hennes hals.
”Hermione?” frågade jag lugnt och stilla.
Det märktes att hon inte var beredd för hon hoppade till och tittade på mig med stora ögon som om hon hade varit långt borta.
”Åh, hej Inez”, sa hon och låtsades som om hon fortsatte läsa sin bok vilket jag redan visste inte var vad hon hade gjort innan jag kom.
”Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig”, sa jag och satte mig i soffan bredvid fåtöljen.
”Äch det gör inget”, svarade hon utan att titta upp ur sin bok, ”Hur är första veckan på Hogwarts?”
”Tjaa, om man bortser ifrån att alla tittar på mig och viskar bakom min rygg och ingen pratar med mig så är de ganska bra”, svarade jag med lite dyster min.
Hermione tyckte synd om mig och tittade upp ur sin bok om Trolldomshistoria för årskurs 3. Hon stoppade ner sin klocka under tröjan.
”Hörru, det kommer bli bättre, folk kommer snart sluta bry sig”, sa hon och klappade mig på benet.
Men hennes ord gjorde ingen inverkan på mig eftersom jag visste att även hon undvek att prata med mig om hon inte var tvungen. Jag var lite sur på henne och tänkte att jag fick ta och fråga ut henne lite.
”Varför hatar Harry och ni min bror så mycket?”
Hon tittade förvånat upp på mig och tänkte efter.
”För att... han... han är dryg och elak och kallar oss för dumma saker, därför”, svarade hon surt.
”Men varför tror du han är sån?”
”Inte vet jag”, svarade Hermione som verkade bli rätt så irriterad på mig.
Jag tog några andetag och fortsatte.
”Men om det hade varit du Hermione, om du hade haft en pappa som tyckte att du skulle vara som han, att du skulle bli nästa mörka herre, skulle inte du vilja göra din pappa stolt?”
Hermione såg på mig och jag tittade tillbaka, vi satt sådär ganska länge och bara tittade in i varandras ögon. Sedan sa hon:
”Jag skulle vilja att min pappa var stolt för mig för den jag är.”
Jag sa ingenting och det gjorde inte hon heller. Vi tittade bara på varandra.
”Men....”, sa jag och svalde, ”men vad skulle du göra för att få folk att sluta tycka illa om dig på grund av något din bror gjort?”
”Jag skulle göra någonting bra”, det var inte Hermione som svarade utan rösten kom ifrån trappan till killarnas sovsal.
Där stod Harry Potter, han gick fram och ställde sig framför mig så att han såg ner på mig. Jag tittade in i hans gröna ögon och ställde mig sedan upp så att vi stod emot varandra. Han var ungefär en decimeter längre än mig och hans korta svarta hår var en stor kontrast till mitt långa blonda.
Plötsligt hördes fotsteg utanför uppehållsrummet och dörren öppnades och in kom professor Mcgonnagol o sin gröna klänning och sin toppiga hatt.
- ”Miss Malfoy, Professor Dumbledore vill träffa dig på sitt kontor omedelbart.

Japp nu börjar det bli några stycken! Jag fortsätter gärna gillar ni så gilla, svara eller uggla mig

Superduperbra!! ^^ ♥
Undrar vad Dumbledore vill?

Bra!!!!!!! orkar inte skriva ikväll men ska försöka så snart som möjligt!!!!

samma här orkar inte ikväll men kanske imorn

Jag väntar ♥

Jag oxå ♥

Sorry att det tagit lite tid men har inte riktigt hunnit skriva, men nu så! här kommer

Del 5

Jag försökte ta det lugnt, försökte andas men jag var helt paralyserad! Vad ville Dumbledore mig, hade jag gjort något fel, skulle han slänga ut mig?! Jag hade aldrig pratat med honom förut, och jag visste inte hurdan han var.
När professor Mcgonnagol hade kommit in i uppehållsrummet och sagt åt mig att komma med henne till rektorns kontor hade vi alla blivit som fastfrusna i golvet. Harry och Hermione tittade på mig och jag tittade nervöst på dem. Det verkade nästan som om de också var oroliga.
Professor Mcgonnagol gick framför mig med bestämda steg och jag gick tyst efter. Jag var tvungen att småspringa för att kunna hänga med. Vi gick igenom korridor efter korridor och när Professorn tillslut stannade hade jag ingen aning om var vi var!
”Gå in i trappan så kommer du till professor Dumbledores kontor”, sa hon och pekade emot en trappa bakom en staty som såg ut som ett fågel-lejon.
Jag gjorde som jag blev tillsagd och ställde mig på trappan, men trappan fortsatte inte så jag förstod inte hur jag skulle komma upp.
”Hallonkrokant”, sa Mcgonnagol plötsligt och trappan rörde på sig i en spiral.
När trappan stannade kom jag till en liten korridor med en enda dörr rakt fram. Jag gick fram till dörren och knackade, och dörren öppnade sig självt. Jag klev in på konotret som var enormt. Vid väggarna stod det bokhyllor och ovanför dem en massa gamla tavlor på häxor och trollkarlar som sov i sina fåtöljer. Rakt fram i mitten av kontoret stod en kateder/skrivbord med en massa papper och grejer på och bredvid fanns en bur med en rödflammig fågel inuti och bakom katedern på en stol satt professor Dumbledore. Han tittade på mig medan som jag hade granskat hans kontor och han verkade veta vad det var jag tänkte på.
”Godmorgon Inez, jag hoppas att du inte blev alltför orolig när professor Mcgonnagol kom.”
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara skakade lite på huvudet. Dumbledore log som om han förstod att jag var livrädd.
”Du behöver inte vara orolig Inez, du har inte gjort något fel. Det är det alla andra som gjort.”
Jag förstod inte vad han menade, vad har alla andra gjort?
”Jag vet att det inte varigt lätt för dig, med allt det här om ditt elevhem”, han ställde sig upp och gick fram till mig, ”jag har sätt hur eleverna har behandlat dig, att de inte riktigt vågat släppa in dig. Men det finns en anledning till att du hamnade i Gryffindor, vilket din far inte alls håller med om.
Åh nej! tänkte jag, har min far fått reda på det han måste vara vansinnig!
Och Dumbledore log igen, jag förstod inte! Kunde han läsa mina tankar eller någonting.
”Jag har varit och hälsat på Lucius och Narcissa Malfoy och berättat hur det ligger till, fortsatte han och log.
” Och”, jag harklade mig, ”hur ligger det till?” frågade jag försiktigt.
”Din far tror att du är som han, men du är mycket starkare. Du är unik, på ett väldigt bra sätt Inez! Du hamnade i Gryffindor för att där finns människor som behöver dig och jag tror du vet vilka jag menar”, svarade Dumbledore och tittade in i mina ögon med en glimt i ögat.
Menade han Harry Potter och hans gäng, eller vem menade han, vadå ”dem behöver mig”? Jag förstod ingenting.
”Du kommer att förstå i sinom tid”, sa han och klappade sin fågel.
”Professorn, varför måste dem dära dementorerna vara här?” frågade jag.
”Du känner till att det går en massmördare lös, Sirius Black”, sa han lungt.
”Men han skulle väll aldrig komma hit?” sa frågade jag med ett litet skratt.
Dumbledore tittade allvarligt på mig och mitt leende försvann.
”Det kanske finns något eller någon här som han vill komma åt, någon som du måste beskydda”, svarade han och öppnade dörren till hans kontor med en liten vift med handen.
- ”Det är bäst att du skyndar dig så att du inte kommer försent till din lektion, du har örtlära nu om jag inte minns fel”, sa han som ett adjö och jag gjorde som han sa.

Hoppas ni gillar den! Nästa kommer så snart som möjligt

BRA!!! ♥

Jag däremot har idee torka och desutom så blev det jag inte något bra!!! Fundera på att göra en ny men det kanske bara blir krångligt.

tack Gör som du känner