Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Helt grymt bra! Ser verkligen fram emot fortsättningen!

När har du tid att skriva mera?

Lucy och Rose: Hade tänkt skriva mer ikväll/natt, så håll utkik vid 1-2 tiden

Längtar!

Ehehe, ni fick det tidigare :3 Btw, har ni märkt något speciellt med kapitelnamnen? x]
------------------------
Kapitel 3: I remember tears streaming down your face, when I said I'll never let you go
Effie tittar osäkert ut mot folket på torget.
"Ja, då antar jag att det är dags för männen då..." säger hon efter ett litet tag och trippar till det andra glasklotet på sina minimala klackskor. 
Den här gången är hon inte alls lika dramatisk, hon sliter bara upp en lapp, vecklar ut den och läser namnet. 
"Peeta Mellark!" Bagarsonen. Han som gav Katniss det där brödet för vad som känns som evigheter sen. 
Jag orkar inte tänka på sådant nu. Allt jag vill är att någon annans namn skulle dragits, att slåttern skulle vara över och jag satt trygg i vårt hus och åt vildbär som Katniss plockat. 
Men det kommer aldrig bli så igen. Jag kommer åka till huvudstaden, träffa en stylist som förvandlar mig till något som jag inte är och sedan mördas av en annan deltagare. 
Jag ser Peetas ansiktsuttryck när han stiger upp på scenen. Han försöker se oberörd ut, men paniken och rädslan lyser genom masken. 
Effie kramar om honom och presenterar honom som den manliga deltagaren för distrikt 12. 
Allting händer så fort. Vi förs av scenen och in i ett rum i Rättens Hus. Det ligger mjuka, röda mattor överallt och fåtöljerna är inte nedsjunkna som hemma hos oss. 
Jag är ensam i ungefär 3 sekunder innan Katniss kommer rusande in i rummet och kastar sig över mig med en blandning mellan ett skrik och en snyftning.
"Prim! Du får inte åka!" Hon håller om mig hårt, hårt och drar upp mig i sitt knä, precis som hon gjorde när jag var liten. 
"Jag måste, Katniss", viskar jag med bruten röst.
"Du måste vinna. Du måste!" Det är mer jag som får trösta henne, men efter en minut är det jag som borrar mig in i hennes klänning och gråter floder. Hon stryker mig över ryggen och pratar om olika växter som man kan överleva av, i ett desperat försök att ge mig lite chanser på arenan. Det kommer inte hjälpa. Jag kommer vara den första att dö.
Vi sitter så, ända tills en fredsväktare brutalt kastar upp dörren, tar tag i Katniss axel och drar henne ifrån mig.
"NEJ! NEJ!" Hon sparkar och skriker, sporter och fräser men han kastar henne bara ut genom dörren. 
"KATNISS!" Mitt gälla skrik ekar ut i den långa korridoren och jag hinner se en sista anblick av min storasysters ansikte innan dörren stängs och förseglas. 
"Katniss", snyftar jag in i en kudde. 
Snart kommer mor. Egentligen borde hon redan vara här. Hon borde varit här tillsammans med Katniss. Jag väntar. Och väntar. Mor kommer aldrig.
Plötsligt öppnas dörren och Effie kommer in.
"Kom nu lilla vän, det är dags att åka nu!" 
Jag tittar på henne med tom blick och säger:
"Jag vill träffa mor först." 
Hon verkar komma av sig för ett ögonblick, men finner snart ord igen.
"Din mor... Hann inte." Men jag vet att hon ljuger. Mor skulle visst ha hunnit. Alla är lediga på slåtterdagen. Det är inte det. Mor har gett upp igen, precis som när far dog. Och jag inser att det är det som jag också håller på att göra. Ge upp.

Amazing, längtar ihjäl till nästa del! U go girl!

Gud jag började gråta. Du är bäst och jag älskar dig, visste du det?

Dina titlar, det är från en låt.

Jättebra

och JA jag märkte det speciella med kapitelnamnen redan från början *stolt*

ellie lovegood min lilla skitunge du är helt fantastiskt underbar på att skriva. Fantastiska skitunge skriv mer nu, underbara lilla skitunge
Och glada lilla mupp.
Och jag vill ha en kram kan jag få det?

Tack så mycket!
Nu gjorde du så att jag grät också!
Mitt hjärta frös till is när jag läste det... Det var bara så vackert, det du skrev♥