Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

3 apr, 2012 20:41

3 apr, 2012 21:33

4 apr, 2012 10:54

Super bra!

4 apr, 2012 11:53

Här har är kapitel 6 gott folk! Vi har kommit fram till att det blir svårt att läsa med blå text, så vi fortsätter med den gula ändå! Hoppas det inte är allt för förvirrande!

6. Xenia.

”Vilket förslag röstade du på?” Frågar Wilma nästa morgon när dem går ner till Stora Salen för att äta frukost, och få reda på vad lagnamnet skulle bli.
”Slyfflegraw Dragons. Cornelia har suttit hela sommaren för att hitta på det.” Säger Xenia samtidigt som dem går in i Stora Salen där alla elever sitter samlade. Dem sätter sig vid Ravenclaws bord och hugger in på frukosten. Dem märker inte när Cornelia går upp framför borden för att berätta resultatet av röstningen föregående dag.
”Ursäkta mig.” Börjar Cornelia och några elever längst fram tystnar och ser upp på henne, ”jag tänkte berätta vad vårat quidditch-lag nu ska… ska heta.” säger hon och ler osäkert då flera elever längre bort i salen fortfarande pratar och skrattar. ”Som ni säkert sett, var det Potters Leagues som fick mest röster, så…” Hennes röst dränks i ett högt jubel från Gryffindorbordet. Xenia himlar med ögonen och applåderar inte, Potters Leagues? Dem skulle skämma ut sig med det namnet.
”Vi skulle ha hetat Slyfflegraw Dragons.” Mumlar Xenia och ser äcklat bort mot Gryffindorbordet där James skrattar och tjejerna klänger sig på honom.
”Lägg av, det namnet går ju knappt att uttala.” Svarar Eira och applåderar.

Efter frukosten går dem ut genom de stora portarna för att gå till Quidditchplanen där uttagningen ska äga rum. Himlen är täckt av mörka moln, och det duggregnar. Xenia, Wilma och Eira går sida vid sida över området och går upp i en av åskådarläktarna intill planen, trapporna är fuktiga och hala men alla tre klarar sig upp utan att falla. De var först på plats och ställer sig längst fram vid kanten.
”Bästa platsen!” Tjoar Eira och viftar med sin Ravenclaw-halsduk. Xenia skrattar och ser hur några fler elever kommit för att se på uttagningen. Sedan känner hon hur Troy klämmer sig in mellan henne och Wilma.
”Hejsan Xenia.” Säger han andfått som om han sprungit hela vägen, ”Får jag stå här?”
Xenia tar ett djupt andetag för att hindra sig själv från att ta ut sin irritation på Troy.
”Visst Troy, stå här.” Säger hon, vänder sig mot hans ansikte och ler ett falskt leende. ”Det är ju den bästa platsen.”
”Det är inte den enda anledningen till varför jag ställde mig här.” Säger han och ger Xenia ett menande leende. Xenia ler stelt tillbaka, vänder bort sitt ansikte och ser ut över planen och spänner sina käkar och tar ett djupt andetag, hur skulle hon kunna se uttagningen om Troy skulle stå och trycka sig mot henne?
Eira busvisslar från hennes andra sida och Xenia kör in armbågen i sidan på henne.
”Lägg av.” Fräser Xenia och Eira ger henne ett litet leende som svar och skakar oförstående på huvudet.
”Han är ju snygg.” Viskar hon och nickar menade mot Troy som glor rakt upp i himlen. Xenia suckar igen och vänder uppmärksamheten mot planen där James Potter står redo. Bredvid står Minerva McGonogall, hon höjer sin stav och sätter den mot sin strupe.
”Lystring elever.” Börjar hon och det blir knäpptyst när alla förväntansfullt vänder sig mot henne. ”Vi ska ha, som Miss Buttskey förklarat, ett Quidditchmästerskap här på skolan. Vi behöver då sätta ihop alla de bästa spelarna från varje elevhem till ett enda stort jättebra lag. James Potter kommer bli det nya lagets kapten och det är han som leder uttagningen, tillsammans med Madam Hooch. Jag säger väl bara; Lycka till!” Ett dovt applåderande hörs då alla dragit på sig vantar i den kalla höstkylan. James berättar någonting för de som ska delta i uttagningen och sedan flyger Theresa upp i skyn på sin kvast. Xenia beundrar hennes precisionsförmåga när hon slänger in klonk efter klonk in genom målringarna. Applåderna rasar men Theresa rör inte en min utan ser fullt fokuserat på målringarna och klonkarna som flyger genom dem. När Theresa är klar åker hon tillbaka ner till marken, Xenia ser att James ger henne en uppmuntrande klapp på axeln innan han ber nästa visa sina talanger. Det följer ett gäng värdelösa spelare, men mot slutet börjar spelarna bli bättre och bättre. Innan uttagningen är slut har det gått flera timmar och de få som är kvar på läktaren sitter ointresserat och snackar.
”Jag tror definitivt han, Albus Potter, kommer med. Han skulle bli en utmärkt sökare.” Säger Eira när dem går tillbaka till slottet på den gyttjiga stigen. Wilma busvisslar lågt och ger Eira retsamt en knuff i sidan.
”Det är bara för du tycker han är snygg!” Säger hon.

När dem kommer in i den mörka entrehallen ser Xenia i ögonvrån hur hennes hår lockat sig av den fuktiga luften, hon ignorerar det och följer efter sina vänner upp för trappan. De springer snabbt genom korridorerna för att snabbt komma till det varma och torra sällskapsrummet, Xenia har dock inte den bästa konditionen utan tvingas stanna flera gånger och se sina vänner försvinna bakom hörn. Hon lutar sig mot den kalla sten väggen och andas andfått när hon ser någon komma gående, hon kisar och ser att det är Scorpius, som kommer där helt ensam. När han är nära nog säger hon hej till honom, han nickar bara till svar och fortsätter gå.
”Så, vilket lagnamn röstade du på då?” Säger Xenia snabbt och Scorpius vänder sig om och ser på henne. Han tvekar men tar ett steg mot Xenia.
”Ärligt så gillade jag inget, speciellt inte Potters Leagues. Jag gav min lapp till några småtjejer.” Säger Scorpius och ler lite, Xenia smälter lite inombords av hans leende.
”Nej, jag är inte så väldigt försjust i James Potter och hans överlägsna sätt” Säger Xenia och besvarar Scorpius leende.
”Då är nog du den första tjejen på skolan som tycker det.” Säger han och skakar på huvudet med ett leende och vinkar sedan. ”Vi ses…?” Han ser frågande på henne.
”Xenia.” Säger hon och det känns som om hon ska brinna upp.
”Just det, vi ses Xenia!” Säger han och Xenia står förstelnad kvar och ser hur hans gestalt försvinner in i mörkret. Han, Scorpius Malfoy, hade pratat med henne, bara henne, lyckan var oundviklig.

Kära Dagbok!
Det finns inga ord som kan beskriva hur oerhört glad lycklig jag är just nu! Jag har pratat med Scorpius, han log mot mig, han vet vem jag är!! Iiiiiih, jag vet inte vart jag ska ta vägen, han är så snygg! Han har ljust hår, ganska rufsigt men helt perfekt, han har grå/blå ögon och hela ansiktet är allt jag gillar. Nu måste jag sova, och förhoppningsvis drömma om Scorpius! I morgon får vi reda på vilka som kommer med i laget Det här året kommer bli så spännande! /Xenia Alice Lovegood.

---

5 apr, 2012 09:05

5 apr, 2012 12:30

Det var jättebra! Du skriver 7-ukt bra!

Bara en synpunkt, ibland blev det "dem" istället för "de".
Inte viktigt, men ville bara säga det

5 apr, 2012 16:58

Jätte bra är helt fast i denna ff!

---

5 apr, 2012 17:14

Okej mina vänner! Ett till kapitel klart

Kapitel 7. (Theresa)
Dagbok
Okej, idag gäller det! Jag tyckte att jag flög hyfsat igår, jag räddade alla passningar och tappade inte klonken ur sikte en enda gång. Men kanske skulle jag övat lite mer på att manövrera nej, glada tankar nu. Jag KOMMER få en plats i laget och träna med James… det måste jag få.
Nu ska jag i varje fall ner till frukosten för att få reda på resultatet. McGonagall sade till oss på planen igår att de som blir uppropade ska komma fram och ta emot sin nya quidditchdräkt. Och det ska bli spännande att se hur den ser ut. Och hoppas att jag inte blir ensam Slytherinelev i laget, för alla kommer hata mig då.

Tess lade ner sin dagbok underst i sin väska och skuttade iväg mot uppehållsrummet där Scorpius väntade.
”Redo?” Frågade han och Tess nickade. Tillsammans gick de upp från fängelsehålorna och iväg mot stora salen.
”Oj, jag hade nästan glömt att det är måndag och lektioner.” Suckade Scorpius.
”Ja, det enda jag har tänkt på är uttagningen.” Sade Tess ärligt.
”Mm… jag träffade hon Xenia från Ravenclaw igår förresten”, började Scorpius och Tess kunde bara hoppas på att Xenia inte sagt något pinsamt, ”hon är rätt söt.” Fortsatte Scorpius och Tess blev så förvånad att hon klev rakt på en förstaårselev.
”Åh, förlåt.” Mumlade hon till den förskrämda pojken.
”Aah, hon har fint hår.” Sade Tess undvikande.
”Ja det har hon. Men det är något annat med henne också.” Fortsatte Scorpius.
”Jo… men jag vet inte om hon är din typ.” Försökte Tess, vad skulle egentligen hända om de två blev tillsammans? Kanske skulle Xenia råka tala om för Scorpius om Tess mamma och att de två egentligen var plastsyskon? Nej det fick inte hända.
”Känner du henne tillräckligt för att tala om det?” Scorpius höjde på ögonbrynet, ”Och vem är förresten min typ?” Sade han och de två klev satte sig vid Slytherinbordet i stora salen.
”Nja, vi är ju båda prefekter, så jag vet en del om henne, och hon verkar en aning… tråkig”, sade Tess i brist på annat, för tråkig var hon egentligen inte. Tess visste att Xenia var glad och sprallig och Tess önskade att hon också vore lite mer lik Xenia, ”och din typ är lite mer ’äventyrliga’ tjejer som… äsch jag vet inte.” Tess gav upp ämnet och började ta för sig av omeletterna som stod framför henne på ett silverfat.
”Hm, ja hon kanske är lite tråkig?” Sade Scorpius tveksamt till sig själv, men Tess kunde ändå se hur han sneglade mot Ravenclaws bord och mot Xenia som skrattade med en blondin.

De hade ätit frukost i ungefär tio minuter när Bigbutt klev upp längst fram vid podiet.
”Lycka till nu.” Sade Scorpius till Tess.
”Lycka till själv.” Log hon tillbaka.
”Okej… lystring! Hallå? Ja… som ni alla vet så var uttagningen för laget igår och vi har ett resultat som jag ska framföra.” Det blev genast knäpptyst i salen.
”Vaktare, James Potter årskurs sju, Gryff…” Ett jubel från Gryffindorbordet bröt ut, trots att de redan visste att James var lagkapten för laget och Tess kunde inte låta bli att applådera i smyg, hon var den enda från Slytherin som gjorde det. Hon såg hur James gick fram till Cornelia med stolta steg.
”Ja, vaktare blir Terry Knitts och Adam Brendon, fjärde årskursen, Ravenclaw!” Nu var det Ravenclawbordets tur att vråla som galningar. Två bjässar som lika gärna kunde ha sett ut att gå i sjunde årskursen reste sig upp. De var lika kraftiga båda två och den ena var högröd i ansiktet medan den andra hade ett brett flin på sina läppar. Osmidigt klev de ut ur Ravenclaw-skaran som samlats runt dem och ställde sig bredvid James längst fram i salen.
”De tre jagarna är: Jennifer Metson, sjätte årskursen, Hufflepuff…” eleverna från Hufflepuff hurrade och dunkade Jennifer i ryggen, ”Texas Stryder, tredje årskursen, Gryffindor. (ännu mer hurra-rop från Gryffindor) och Theresa Grey, femte årskursen, Slytherin!” Tre bord i salen var helt knäpptysta medan Slytherinbordet skrek och dunkade i bordet så mycket de kunde, som för att skrika högre än vad Gryffindor gjort. Tess kunde se hur några lärare höll för öronen och hon kände klappar på axlarna och Slytherinare som ropade ”bra gjort” i hennes öra. Scorpius kramade henne och log glatt och Tess gick fram till Bigbutt och de andra. Var det inbillning eller blinkade James med ena ögat åt hennes håll. Hon kände hur hon blev varm i hela kroppen och hon log med hela ansiktet likt de andra som stod bredvid henne.
”Och nu till den sista platsen: Sökaren…” Tess skickade iväg en tanke till Scorpius och hoppades på att han skulle bli vald till sökare, han var klart den överlägset bästa sökaren på Hogwarts, han hade spöat alla utom Ravenclaw-laget året innan, och det hade varit för att han blev nedputtad av slagmannen Terry Knitts.
”Sökaren i laget Potters League (Bigbutt gjorde en ofrivillig grimas när hon sade lagets namn) blir Albus Potter, femte årskursen, Gryffindor!” Gryffindor hurrade värre en någonsin. De hade fått tre elever med i laget, medan Slytherin bara fått en, och det var Tess. Det slog henne att hon skulle tvingas träna med andra elever som avskydde henne och hennes elevhem. Hon suckade och önskade innerligt att Scorpius blivit sökare istället, då hade hon i alla fall haft honom, nu kände hon ingen. Tess sökte upp Scorpius med blicken. Han log lite beklagande och ryckte på axlarna. Tess nickade förstående.
”Bra jobbat brorsan!” Hojtade James förnöjt när Albus klev upp och ställde sig bredvid Tess.
”Grattis allesammans!” sade Bigbutt i formell röst, som om hon vore en kändis som gav dem ett pris eller något sådant. Rektor McGonagall trollade fram ett litet bord med sju lagdräkter på. Bigbutt gav dem var en guldfärgad, långärmad tröja med deras efternamn och lagsiffra på baksidan. På Tess tröja stod det ”3 Grey” på. Sedan fick de ett par skinnliknande svarta byxor och skor i samma stuk med inbyggda benskydd som räckte upp till en punkt strax under knäet. Handskarna var av äkta drakskinn i samma guldiga nyans som tröjan och ovanpå allt fick de en kappa lik Hogwartselevernas klädslar, men av tjockare stoppning och med guldkrage istället för sitt elevhems färg. Den räckte ner till knäna och skulle bli perfekt att använda under en blåsig eller kall quidditchmatch.
”En applåd för Hogwarts lag Potters League!” Ropade Bigbutt och alla fyra elevhemmen hurrade. Tess log brett och såg på sina lagkamrater, var och en för sig. Alla log och vinkade utom Jennifer, som såg en aning uttråkad och spänd ut, och lilla Texas, som bara var tretton år och såg livrädd ut.

Efter frukosten satte lektionerna igång som vanligt och Scorpius plus alla andra i Tess årskurs i Slytherin gratulerade henne ända upp till klassrummet där de skulle ha försvar mot svartkonster med Professor Nott.

Dagbok
Jag kan knappt fatta det! Jag är en Potters League-jagare! Och visst, vi kommer skämma ut oss med namnet men ändå! Det här året ska bli så otroligt spännande, men mycket att göra… Nu har jag Quidditch-träning och spel, prefektuppgifter, GET-år och plus de extra kurserna i magi som lärarna från de andra skolorna kommer hålla. Mycket att göra, men det ska bli fantastiskt! Och nu kan jag på allvar börja prata med James.

---

9 apr, 2012 14:18

9 apr, 2012 15:48