Så, hur går det med förhållandena då?

Det går... sådär. Jag och min kille har varit tillsammans i över 14 månader nu, men det går lite upp och ned. Han är fast i ett beroende och det försvårar det hela ganska mycket. Men men jag är lycklig ibland i alla fall haha.

Jag har dock inte varit singel längre än någon månad sen jag var 14 typ. Kan inte vara ensam. Sjuk i huvudet hihi

Ja det ska ju inte vara någon press i att älska. En sådan sak ska komma naturligt. Jag är gift sedanett halvår tillbaka. Men jag har känt killen i 7 år och vi var ihop i 4ra och förlovad ett år innan vi bestämde oss att gifta oss. Det ska vara personligt och inte framtvingat. Det ska kännas rätt.

Forever alone
Har aldrig varit ihop med någon kille och kommer säkert inte att va det innom den närmaste framtiden. Det finns en kille som jag gillar men jag är nästan hundra på att han inte gillar mig. (Han har faktiskt aldrig haft en flickvän men så vacker som han är så är det verkligen ett under)

Den frågan får jag också JÄMT OCH STÄNDIGT. Och det går mig lite på nerverna. Bara för att nästan alla jag umgås med har en partner, så verkar de tycka att jag är dels konstig som inte bryr mig. Vissa verkar tycka att jag inte borde umgås med dem bara för att jag är "Ensam".

Jag ser inte vad det är som är så viktigt med att ha en partner. Skulle mitt liv automatiskt lösa sig och bli jättebra bara för att jag har en pojkvän. Nej!

Mitt liv var inte bättre när jag hade pojkvän, och jag har inget intresse att skaffa en just nu. Jag vill koncentrera mig på mitt liv istället, jag vill få en stadig grund att stå på med mina egna fötter, innan jag ens kommer tänka tanken på ett eventuellt förhållande.

Jag är inte emot förhållanden, vilket folk kan få känslan av from time to time. Jag är bara lite anti att det ska vara så viktigt.
Visst, det är härligt när man är kär och livet känns underbart, under smekmånadsperioden. Men sen ligger det en massa jobb i ett förhållande också, och det är väl det extra jobbet ovanpå allt annat jobb jag har, med att få skolarbete att funka. Och kämpa för mina mål och drömmar som jag inte orkar just nu.

Så nej, jag har inget förhållande, och vill inte ha ett just nu. Nån gång om något år när jag har varit egoistisk och är på väg att nå eller redan har nått mina mål, då ska jag nog tänka om.

Är nu officiellt i ett förhållande.. japp japp

aaaaaaaw, det är så fint ändå, när man ser folk typ på stan som går runt och är dö-kär. :3

Jag kan ibland längta efter att ha någon att krama om liksom, någon att mysa med, haha c:
Men blir irriterad när man träffar folk, typ 30+ som alltid frågar: Varför har inte du någon kille då? (för det första antagandet att jag är heterosexuell, vilket jag iofs är, men det var inte det som jag tänkte skriva nu ) och följdfrågan: Vill du inte ha någon kille?

Seriöst, tror folk att det bara är att gå ut på gatan och ta tag i första bästa och bli tillsammans. Gaaah, that can make me explode!

HÅLLER MED.
wtf, alltså vi är inte ens vuxna. vafan, ta det lugnt?!
och det där, att de tar förgivet att man heterosexuell, gaaah. irriterad blir man, ja!

^
^ *Muttrar något om åldersdiskriminering* Det är bara idioter över 30 som håller på så! =´(

Ja, menade inget illa "

Bara dryga människor i allmänhet kanske c: