Sirius Blacks dotter

tack

Jag håller på att skriva nu, jag har skrivit 374 ord, och jag vill iaf komma till 700

Jag har skrivit 212 på sista GinnyWeasleyLivetefterstriden. :3

Du har kommit längre

Jaaaa ;P

409

SkrivSkrivSkrivSkriv ♥

Kap 3
Chad hade alltså inte blivit knivhuggen, utan dödas av en pinne. Alicia tänkte på det hela vägen ner från övervåningen och ju mer hon tänkte på det, ju mer osannolikt lät det. Hon gick ut och möttes direkt av Valerie och Simon.
”Vad gjorde du där uppe Alice?” Simon tittade underligt på Alicia, som om hon hade gjort något olämpligt.
”Jag pratade med Stella.” Nu var det Valeries tur att se underligt på Alicia och säga;
”Vad sa hon? Sa hon hur… Hur han dog?” Både Valerie och Simon såg ut att kunna spricka när som helst av nyfikenhet.
”Ja, men jag lovade att inte berätta.” Simons och Valeries ansiktsutryck ändrades från nyfikenhet till besvikna ansiktsuttryck.
”Jag är ledsen, men jag får inte.”
”Det är lugnt, jag har också fått hört hemligheter.” Simon la en hjälpande hand på Alicias axel, men innan Alicia hann svara Simon sa Valerie exakt de ord Alicia tänkte säga till honom;
”Och, exakt hur länge har du hållit de hemligheterna hemliga?” Simons ansikte ändrades direkt till en skyldig grimas.
”Ehm… Jag vet inte… kanske… en dag…?” Alicia kunde inte hålla sig, hon började gapskratta och snart låg alla tre på marken och kved av skratt. ”… Och det är inte ens mitt rekord!” Det fick alla tre att skratta högre och högre, tills Mrs Winstone kom fram till dem och sa ”Ni måste vara tystare! Har ni inte märkt att alla stirrar på er tre?” Och det var riktigt, alla som var ute, med undantag av Alicia, Simon och Valerie, stirrade på dem.
”Förlåt, vi ska inte skratt…” mer hann inte Valerie innan Mrs Harris stod på trappen och skrek ut över trädgården; ”Det är lunch!” och efter två minuter satt alla inne i matsalen, till och med Stella, fast hon satt, likt fruktosten, vid ett tomt bord vid kanten av matsalen.

De hann nästan inte äta förrän Melanie O’Connor rusade in i matsalen och skrek med en hes och utsliten röst; ”Stella! Vi har hittat honom! Vi har hittat Chad.” Det gjorde att det blev liv i matsalen, till och med Mrs Harris och Mrs Winstone sprang ut i trädgården där Mike, William och Emma Parker stod med chockade ansiktsuttryck, varav Emma hade spår av tårar.
”Var är han?” Mrs Harris nästan skrek ut orden.
”på bakgården…” sa Mike med en ovanlig lugn röst, och alla sprang dit, förutom Emma och William. Alicia hörde att William försökte lugna sin yngre syster.

När Alicia kom till bakgården stod det en klunga av säkert femtiotre personer som stod runt någonting – Chads kropp.
Alicia gick ett steg närmare klungan och såg Chad, hans ögon var vidöppna, hans hy var vit och han andades inte. Stella satt bredvid honom och grät, Alicia förstod att Stella, likt alla andra, inte kunde få honom tillbaka. Men då slog en tanke Alicia. och hon sa, utan att vara medveten om det, högt
”Hur kunde de få honom hit till baksidan.” Det tog några sekunder innan Alicia faktiskt insåg att hon hade sagt meningen högt, för nu stirrade alla på henne istället.
”Ja… Hur?” nu var alla vända mot Mike.
”Jag vet inte… tro mig när jag säger att… att kroppen redan låg här…”
”Vad är det där?” Stella hade tagit tag i ett pappersark som stuckit ut lite under kroppen och höll upp det så att hon kunde se det ordentligt, när hon läst klart släppte hon det långsamt ner på marken och vit i ansiktet, tittade hon upp på Alicia.
”Vadå?” Troy tog tag i papperet och började läsa det högt.

Vi har dödat en människa och kan göra det igen, om vi inte fått Black innan måndag kommer vi hit och dödar alla som är i vägen.

Alicia stod som fastklistrad i marken, även fast hon inte såg alla ansikten förstod hon att hon hade alla ögon i nacken.

MER

O______________O
Nej men nu vill jag ju ha mer annars blir jag galen och det blir jag sällan i en fanfiction!!!!!
Jag är så galen att jag glömmer ,-tecknet. o.O

MerMerMerMerMerNuNuNuNuNu

spännande, du kan känna dig bevakad

Tack, jag har typ aldrig haft såhär många läsare förut *överlycklig*



Jag ska börja skriva snart

Men på måndag börjar jag skolan igen (då är jag förhoppningsvis frisk) och då kommer inte kapitlen lika snabbt, för då har jag inte tid, jag måste ha tid att bekämpa en STOR fiende:

Läxor -.-'