Kärlek vid första ögonkastet [SV]

Jättebra

Och som vanligt; spännande!

Jättebra

Grymt längtar till fortsättningen

Tack allihopa! jobbar på nästa kapitel, dock väldigt mycket i skolan men lovar att det kommer så snart som möjligt!!

ok
längtar

Har skrivit klart nu, rättar och lägger ut i eftermiddag

Jättebra!! Längtar tills i eftermiddag!

hejsan

Du vet att det där är spam va? Läs reglerna, där står allt

And here it comes!

Kapitel 8

Mina hasselnötsbruna ögon möttes med de lika bruna ögonen i spegeln. Jag suckade och log mot mig själv, det var så underbart att umgås med Marcus. Jag skyndade för att hämta böckerna och sedan för att springa ner för trappan.
”Tog det så lång tid att hitta böckerna?” Sa han lite retandes.
”Jag, eh, gick på toa också” Sa jag och rodnade lite. Jag slog mig ner bredvid honom och öppnade böckerna. Han hade börjat skriva på en uppsats om något som såg ut som Örtlära. Vi satt båda i tystnad och förutom när jag ställde frågor till honom. Några första- och andraårselever hade slagit sig ner i sofforna för att spela knallkort.
”Ha!” Sa jag och Marcus tittade frågande upp från sitt pergament.
”Jag blev färdig före dig” Sa jag log stort.
”Du har skrivit ett pergament och jag har skrivit tre” Sa han och skrattade lite.
”Jag blev fortfarande klar innan dig” Sa jag och han suckade och skakade på huvudet.
”Jag ger mig” Sa han och lade sin hand ovanpå min. Jag log belåtet och iakttog när han skrev de sista raderna på det tredje pergamentet.
”Nu är jag också klar” Sa han och fixade till den sista punkten bestämt.
”Vad är din favoritfärg?” Frågade han och jag tittade förvånat på honom.
”Vad, jag vill veta mer om dig” Sa han och jag skrattade.
”Jag vet inte riktigt, jag gillar alla” Sa jag och han betraktade mig noga.
”Alla har en favoritfärg, säg en färg bara” Jag skrattade lågt.
”Men jag vet inte” Sa jag och han skrattade med mig.
”Du passar jättebra i lila i alla fall” Sa han och jag rättade till min hästsvans som höll sig uppe med ett lila hårband.
”Tack, jag gillar lila antar jag” Sa jag och lade benen i kors för att sitta mer bekvämt.
”Då är det din favoritfärg” Jag skrattade.
”Nej, det är taskigt mot de andra färgerna som också är lika fina som lila” Och han började skratta med mig.
”Seriöst?” Sa han och jag nickade ”Ja, det var väl omtänksamt av dig” Jag sträckte lite på ryggen för att se stolt ut.
”Vad är din favoritfärg då?” Frågade jag och han log.
”Rött tror jag, det är så varm färg” Sa han lite drömmande.
”Mm, rött är fint” Sa jag och tittade på honom. Jag möttes av de havsblå ögonen och jag kände mig säker när jag tittade rakt in i dem. Jag lade märke till att knallkorten hade slutat låta och kollade bort mot sofforna. Ingen satt kvar och det var då jag kom på det.
”Shit, det är ju middag!” Slängde jag ur mig och började slänga ihop böckerna. Jag började halvspringa upp till sovsalen.
”Ta det lugnt Jane! Vi har gott om tid” Sa Marcus lugnt men jag skyndade mig ändå.
Med böckerna slängda på sängen började jag gå ner. Marcus stod redan och väntade på mig och jag tittade frågande på honom.
”Varför ska du vara så snabb?” Frågade jag och han log mot mig snällt.
”Du vet, det finns något som kallas för magi, har du hört talas om det förut?” Sa han och jag rodnade, jag hade alltid gillat att göra saker på mugglarsätt. Jag räckte ut tungan mot honom och han skrattade.
”Du vet du borde ha ditt hår utsläppt någon gång” Sa han när vi gick ut ur sällskapsrummet.
”Det har gått tre dagar in på terminen, du får hålla dig ett tag till. Dessutom gillar jag att ha det uppsatt, då hänger det inte i vägen” Sa jag och vi gick ner mot Den stora salen.

Sam puttade till både Laurie och Melanie när jag och Marcus kom in i Den stora salen hållandes i hand. Jag log stort mot dem och de log tillbaka. Jag tog tag i Marcus arm.
”Kan vid inte sätta oss vid killarna?” Frågade jag och han nickade. Vi satte oss bredvid de killar som jag hade sett Marcus med för första gången.
”Så ni är helt beroende av varandra efter tre dagar?” Sa killen med mörkblont hår. Jag rodnade leendes och tittade på Marcus.
”Jag är Robin” Sa han och sträckte handen över bordet som jag skakade.
”Jane, trevlig att träffas” Sa jag simpelt. Jag hälsade även på de andra killarna, som hette Kim och Parker. Lunchen passerade med mycket skratt och några pinsamma tystnader. Jag slängde någon blick då och då mot tjejerna längre bort och de satt och skrattade lågmält.
”Vi ska nog gå nu” Sa Parker och drog en hand genom sitt nästan svarta hår. De andra nickade och ställde sig upp.
”Vi sitter kvar ett tag, va?” Sa Marcus och jag nickade. Killarna drog sig bort mot utgången när jag tittade mig omkring i Den stora salen. Tjejerna hade redan gått och de enda som satt kvar var några från Rawenclaw.
”De var trevliga” Sa jag och lade upp ena mitt ben på bänken så jag skulle kunna titta på honom ordentligt.
”Aa” Sa han och han tittade bekymmrat på mig.
”Vad?” Frågade jag och han började le istället.
”Säker på att det inte går för snabbt? Vi träffades för typ tre dagar sedan” Sa han och jag log.
”Nej, alltså vi behöver ju inte ta det mycket snabbare i alla fall” Svarade jag och han tog min händer.
”Tror du på kärlek vid första ögonkastet?” Sa jag och han nickade långsamt.
”Jag trodde inte förut, ni gör jag” Sa han och jag fylldes av värme.
”Jag har alltid trott på det, att det finns gånger som du kan titta rakt in i någons ögon och veta att det är rätt” Sa jag och tittade rakt in i hans ögon. Jag gäspade stort och höll handen för.
”Förlåt, snacka om ruin the moment, men jag är trött” Sa jag så oskyldigt jag kunde. Vi skrattade båda två och ställde oss upp.

Nere i sällskapsrummet satt de flesta av Hufflepuffarna och det var ganska mycket oljud.
”Jag går och lägger mig på en gång” Sa jag till Marcus och han nickade.
”God natt då” Sa han och jag ställde mig på tå för att kyssa honom. Han kysste tillbaka samtidigt som jag hörde någon vissla mot oss. Jag rodnade och skrattade generat.
”Ses imorgon” Sa jag och gick upp för trappan till vår sovsal. Det hade varit en lång dag.