Förändrad värld Lupple & Medi

"En skrivmaskin?" Theodore log mjukt och skakade sakta på huvudet. Vad hade de lärt flickorna. EN dator skulle fungera utmärkt.
Sakta nickade han istället.
"Jag kan lära dig om du nu önskar." Sa han mjukt.

Rhiannon såg upp och lade huvudet på sned.
"Jag har varit rätt dålig i ryggen under många år. Så jag skulle vilja lära mig dansa. Bättre. Jag har glömt så mycket."

Hon log glatt. " Tack." Sa hon och åt upp det sista av sin förrätt.

Wilhelm nickade leendes. "Bra att du är bättre nu då. Dans är en viktig kunskap." Log han.

Rhiannon iakttog fadern och lade ner besticken medan hon nickade sakta.
"Ja sen gillar jag att sticka och läsa. Men de är kanske inte är viktiga saker."

Modern log men såg på sin make.
"Du kanske kan visa henne en dans inför imorgon?" Sa hon och såg när tallrikarna bars ut för att bytas ut till en bit kött.

Fadern såg på sin fru och skrattade lågt. "Jag förväntar mig att mina söner kommer lära upp dem i de rätta danserna." Svarade han enkelt. Han tyckte inte att dans var rätt just nu.

Rafael la ned sina bestick för att visa att han var färdig och drack upp sitt 'vin'.

Hon skrattade lite men nickade sedan.
"Ja de kommer att läras upp." Hon såg sedan mot Rhiannon och lutade huvudet på sned.
"Har ert hår alltiv varit vitt flicka?"

Rhiannon såg upp på kvinnan och nickade sakta.
"Ja så länge jag kan minnas så har mitt hår varit vitt. Är det inte till er bekvämlighet?" Hon såg maten framför sig och skruvade på sig.
"Ska jag färga det?"

Rafael såg på sin mor med en liten irriterad blick. Han förstod att hon bara ville veta, att hon var nyfiken men Rhiannon verkade ju bara besvärad av frågan. Han såg mot Rhiannon och log varmt. "Ditt hår är mycket vackert." Försäkrade han henne lugnt.

Hon vände sig mot honom och nickade bara kort.
"Om du säger det så." Viskade hon och åt upp det sista. Såg sedan mot läkaren.
"Vad fick jag för medicin? Den verkar ha gjort att jag mirakulöst mår bättre."

Han såg på henne och log mjukt. " Penicillin. Dubbel dos. Du hade en infektion." Förklarade han lugnt.

Hon lade huvudet på sned och såg på honom. Synade honom men såg sedan ner på tallriken och åt under tystnad. Det var så tyst att hon kunde höra hjärtat slå.

Rafael kände den tryckta stämningen och ville helst bara ta Rhiannon därifrån men visste att det inte var möjligt. Han försökte samla ihop sina negativa känslor och begrava dem för stunden och försöka hitta något positivt och säga. Han sken upp och såg mot sin far. "Flickorna vill säkert se era ägor imorgon innan tillställningen. Speciellt nu när Rhiannon mår bättre." Log han och hans far såg på sin son och slappnade av lite. "En utmärkt idé. Det finns mycket att se och lära." Sa han och vände sig mot flickorna. "Säg mig, kan ni något om fåglar?" Frågade han och Aurora som kände en möjlighet till att lätta på stämningen hakade genast på. "Jag tycker bara de är vackra att iaktta. Säg mig Sir, finns det några speciella arter här?" Frågade hon och pappan log. "Du anar inte. Vi ska undersöka saken imorgon." Sa han nöjt.