Du vet inte allt (3:e generationen)

God jul alla underbara läsare!!

Jag hoppas att ni får en härlig julhelg med paket och mycket glädje!

Nästa kapitel kommer att komma upp i mellandagarna!

Kramar!!!

God jul (lite sent men ändå) ♥
Nu ser jag fram emot det nya kapitlet!

God Jul själv! (I efterskott...) Ser fram emot ett nytt kapitel ♥

Hm, jag vet att jag skrev att nästa kapitel skulle komma ut i mellandagarna men till mitt försvar så är det faktiskt röd dag i morgon så man kan säga att idag är en mellandag xd

Här kommer i alla fall ett kapitel, som har gett mig många rynkor och ont i halsen av alla irriterande suckar. Ett klurigt kapitel att skriva kan man säga.

Men även startsträckan för något "ramla av stolen chockerande"





Kapitel 38
Scarlett
- Vad säger du om att träffas sen? frågar jag.
- Vad menar du med att träffas? undrar Bradley utan att titta upp ifrån sin bok.
Jag biter mig läppen.
- Ja, det är ju Alla hjärtans dag idag, så vi kanske kunde patrullera ihop eller kanske bara sitta och prata, säger jag.
Han tittar fortfarande ner i sin bok och säger ingenting men nickar sakta.
- Vad bra, säger jag leende.
Då rycker Bradley till.
- Vänta, vad sa du? Jag läste precis något intressant så jag lyssnade inte, säger han.
Jag slutar att le.
- Det är Alla hjärtans dag, så jag tänkte att vi kunde hitta på någonting, säger jag.
Bradley suckar.
- Scarlett, om några månader så har vi de viktigaste proven i våra liv och om vi inte är förberedda så kommer det gå åt skogen. Bryr du dig inte om det? frågar han.
- Eh, jo, det klart, säger jag försiktigt.
- Precis. Och då förstår du när jag säger att jag måste plugga ikväll, säger han och återgår sen till sin bok.
Jag lutar mig tillbaka och måste bita mig i tungan för att inte sucka. Varken Leia eller Pierce har tittat upp ifrån sina böcker under mitt och Bradleys samtal.
- Jag går upp till mig, säger jag och plockar ihop mina saker.
Som vanligt reagerar de inte och jag känner hur jag blir irriterad. Eller är jag sårad? Det är med bestämda steg som jag går mot tornet. Har jag tur så är James inte där, och då kan jag smita in på mitt rum och vara där resten av kvällen. Har jag otur så får jag ljuga ihop någonting. Och som vanligt har jag inte turen på min sida. För när jag har kommit högst upp i trappan ser jag att James sitter i soffan. När han vrider på huvudet och tittar på mig klistrar jag snabbt på ett leende på mina läppar.
- Dig har jag inte pratat med på hela dagen. Vart höll du hus i morse? frågar jag.
- Jag träffade April.
Såklart han gjorde. Jag menar, det är ju för gud skull Alla hjärtans dag.
- Åh, vad mysigt. Vad gjorde ni?
Redan innan hela frågan är ställd ångrar jag mig? Varför frågade jag det? Jag kommer bara må ännu sämre när jag får höra vad för romantiskt han och April hittade på.
- Vi bara pratade. Har du lust med ett parti schack?
Pratade? Hm, inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Schack? Säger jag ja så erkänner jag att jag inte har några planer tillsammans med Bradley och det kommer inte få James att tycka bättre om honom, vilket gör att stämningen i rummet blir dålig.
- Jag kan tyvärr inte. Jag och Bradley ska träffas i biblioteket bara han och jag. Det är ju trots allt Alla hjärtans dag.
Jag går snabbt in på rum och när jag har stängt dörren efter mig så slår jag till mig själv i huvudet. Smart Scarlett, nu måste jag ju gå och vara borta en stund. Och jag måste dessutom klä mig upp mig lite. Jag letar fram en blus och ett par byxor och innan jag går ut igen så får jag syn på ett läppglans som April har gett mig. Jag brukar inte använda läppglans men det kanske är precis vad situationen behöver.
- Vi kanske ses sen när jag kommer tillbaka, säger jag när jag kommer ut ifrån rummet.
- Ah, kanske det. Jag går nog och lägger mig tidigt ikväll, säger James.
- Okej. God natt då. Och glad Alla Hjärtans dag, säger jag och försöker låta exalterad och lycklig.
Det är inte förrän jag har rusat ner för trappan och klivit ur porträttet som jag kommer på vad James sa. Varför ska han gå och lägga sig tidigt? Även om han och April träffades i morse så trodde jag att de skulle träffas ikväll också. Varför kunde jag inte ha reagerat på det här innan jag rusade iväg för att få min lögn att fungera? Och vad ska jag göra nu? Suck. Jag antar att jag lika gärna kan patrullera runt och kolla läget.
- Glad Alla hjärtans dag Scarlett, muttrar jag för mig själv och börjar att gå.

Solen skiner utanför fönstret. Ovädret som var för ett par dagar sedan är som bort blåst. Idag har jag lovat April och Roxie att följa med dem till Hogsmeade. Egentligen har jag inte någon lust men eftersom jag lovade dem för länge sedan så får jag bita ihop. Och eftersom vi säkert kommer vara borta hela dagen så är det bäst att jag ger Galathea mat. Om jag kan hitta henne vill säga. Igår kväll när jag kom tillbaka från att ”ha träffat Bradley” hade James gått och lagt sig och Galathea syntes inte till. Så med hjälp av uteslutningsmetoden inser jag att Galathea är inne hos James Fan. Det innebär att jag måste gå in till honom. Och då kommer han säkert fråga hur det var igår. Och då måste jag ljuga. Igen. Kattskrälle. Jag suckar och knackar sedan på James dörr.
- Kom in.
Jag öppnar dörren och det första jag får se är James på alla fyra med rumpan i vädret och huvudet under sängen.
- Vad håller du på med? frågar jag och biter mig i läppen för att inte börja skratta.
- Hon har snott min tröja, svarar han. Och nu vägrar hon att komma fram.
- Det här kanske hjälper, säger jag och ställer ner Galatheas matskål, som jag har fyllt med mat.
Det tar inte många sekunder innan Galathea kommer galloperande fram ifrån under sängen och nästan kastar sig på matskålen. James reser sig upp ifrån golvet, med sin tröja i handen, och jag måste titta bort för att inte börja rodna. Varför måste jag alltid stöta på honom när han är utan tröja?
- Ville du något särskilt? frågar James och tar på sig sin tröja.
- Jag skulle bara mata Galathea innan jag går, säger jag och tittar mig omkring.
Det är någonting som är annorlunda här inne. Men jag vet inte vad det är.
- Går? Vart ska du någonstans?
- Jag ska till Hogsmeade med Roxie och April.
April. Där har vi det.
- På tal om April, vart är fotografiet på henne som har stått på ditt nattduksbord? frågar jag.
Jag kommer ihåg att när jag och Leia var här inne i början av förra terminen så såg jag att det stod ett fotografi på April. James slutar att le och tittar bort mot nattduksbordet.
- Åh det, suckar han och kliar sig i nacken.
- Har det hänt något?
James harklar sig.
- Det kan man säga. Vi gjorde slut igår.
Va? Han måste skoja med mig.
- Vad hände? frågar jag.
- Vi är inte ovänner eller något sådant. Vi är bara inte kära i varandra längre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
- Hur visste du att jag hade en bild på April på mitt nattduksbord föresten? frågar James.
Fan. Varför måste han fråga sådana där frågor?
- Jag har sett den när jag har lämnat schemat för patrullering, säger jag snabbt.
Han nickar sakta.
- Hm, jag ska nog gå. De väntar säkert på mig, säger jag och börjar backa ur rummet.
- Ha det så roligt, säger James och ler.
- Tack.
Jag stänger dörren efter mig. James utan tröja. Nej, inte nu. Jag skakar bort tanken och styr sedan mina steg mot entrén.

Very good

Wait?
James har gjort slut med April??
Men då kan
Jamlett bli Canon!
Låt det bli Canon!!!!!!!!!!!!
Superbra
♥

Bravoooo *applåder*

Du får inte skriva så i början... man blir ju fööör nyfiken då. Haha Bra skrivet!

Awesome!!!!

Jättebra!

WoHOOOOOOOO!!!!! JAMLETT IS ALMOST CANON!!!!!!