Efter Hogwarts (rollspel)

jag vaknade av at någon av mina grannar slängde igen en dörr och jag sneglade på klockan, fem. jag hatar fredagsnätter och varför har jag inte slängt en tystnadsförtrollning över lägenheten? jaja lika bra att gå upp nu när jag är vaken. jag slängde på mig morgonrocken och gick ut mot köket när jag såg en gestalt på soffan och det tog mig några sekunder att komma ihåg gårdagen, jag log lite och satte sedan på en kopp te och satte mig i fönstret som vanligt och såg ut på den tomm gatan nedanför
"Svårt att sova?" jag vände mig om och såg på Draco som halvsatt i soffan och jag nickade
"Ja du har ju alltid haft det. du tänker för mycket" sa han vänligt och jag bara nickade igen och la huvudet mot rutan, Draco reste sig upp och satte sig mitt i mot mig och jag log lite
"Vill du prata om det?" sa han försiktigt "Det angår väll inte mig egentligen men jag tänkte om du ville prata"
jag nickade igen och såg på honom. "Mardrömmar. jag tänker på allas död särskilt Simons, jag se han dö varje natt..." mer behövde jag inte säga för att han skulle förstå, han tog min hand och jag log tacksamt och såg sedan ut över gatan igen, Draco släpte min hand och jag märkte att jag saknade att han höll i den, men jag sa inget. jag visste inte vad han ville och inte ens vad jag ville. jag såg solen gå upp och reste mig
"Frukost?" frågade jag
"Frukost!" svarade han och jag log och slängde ihop några pannkakor och vi satte oss och åt under tystnad och dukade sedan av
"Jag tänkte byta om, Laura, Dean och barnen kommer snart" sa jag och han såg på mig
"Varför då? och om du vill att jag ska gå så säg till" sa han uppriktigt
"Jag trodde du listat ut det" sa jag lite roat "Och nej du får gärna stanna"
jag lämnade rummet och gick in till sovrummet och slängde på mig en svart kläning och fixade håret och slängde sedan en blick i spegeln och sminkade mig sedan lätt och log, jag gick tillbaka till Draco som synade min bokhylla han såg på mig och vislade lite och jag skrattade
"Jag kunde inte låta bli" sa han roat
"Jag förstod det" sa jag och vi slog oss ner framför brasan och väntade på de andra

Jag vaknade och kände mig glad, jag kände mig otroligt glad.
Jag hoppade ur sängen och tog mig en dusch innan jag gick ner i köket och började grädda våfflor.
Tre sömniga små huvuden dök upp inom mitt synfält och satte sig vid bordet.
Jag dukade fram våfflor och ropade sedan på Dean som kom ner trött, men glad.
Vi åt upp vår frukost och Dean gick in och duschade.
Jag gick in i det andra badrummet och satte på badvatten åt flickorna.
Sen fick de bada allihop medans jag la fram gröna kläningar till tvillingarna.
Mina såg på mej.
- Vill du också ha en grön kläning lika dem?, frågade jag vänligt och hon log glatt.
Jag trollade fram en precis likadan och sen torkade jag dem i tur och ordning.
Och de klädde sedan på sej och jag flätade allas hår i två flätor, även Minas.
Sen fick de ett varsit vitt pärlhalsband och de såg nästan ut som trillingar.
Jag förstod att Mina var avundsjuk på de andra och att hon också ville ha en tvilling.
Jag satte på mig en vit kläning och vi transfererade oss sedan till Cara.
Jag knackade på och den som öppnade var Draco.
Jag blev så förvånad att jag bara stirrade.
- Draco, var det ända jag kunde säga sen kastade jag mig i hans famn av glädje.

det knackade på dörren och Draco reste sig upp och öppnade och Laura slängde sig i hans famn och Draco stelnade till men besvarade sedan Lauras kram och jag log lite, jag reste mig och gick fram till dem
"Vanligtvis brukar man släppa in folk och inte låta dem stå kvar på tröskeln" sa jag till honom och han skulle just svara något när Mina avbröt honom
"Mamma" sa hon glatt och sprang fram till mig
"Hej min ängel" sa jag och lyfte upp henne och omfamnade min dotter "Hur har di haft det?"
"Jätte bra, vi lekte en massa roliga lekar och sen lagde Dean en god middag och titta vilken fin klänning Laura gav mig" sa hon och jag tog av henne kappan och log
"Den är jätte fin" sa jag och såg glatt på henne
"Tvillingarna har lika dana" sa hon och jag nickade och Mina såg sedan på mannen i rummet "Vem är han?" frågade hon och såg på mig
"Det här är Draco" sa jag och hon stirrade på honom, men sa inget eftersom jag gav henne en varnande blick. jag visste att hon skulle säga något elakt, hon log mot mig och sprang sedan iväg med tvillingarna och jag kunde bara le. jag vände mig till tvillingarnas föräldrar
"Jag hoppas hon inte var allt för jobbig?" sa jag när de kom in och jag såg på Dean "Ja här bor vi, du kan titta runt om du vill och sen kan vi väll börja?"

- Jag kom hem när de sov och hela rummet var en ända röra, men det fixade jag lätt, sa jag och log.
- Det var bara kul att ha henne här, fast jag väntar med späning när de där tre börjar gå i skolan.
Då är inte Hogwarts säkert längre, sa han och skrattade och vi gick runt i lägenheten och såg oss om.
Sedan satte vi oss i köket och väntade på instrutíoner från Cara.
- Ja, vad ska vi göra först, sa jag glädjestrålande och såg på dem andra.
Det känndes som om vår lilla grupp från skolan var hel igen, efter alla dessa år.

"Ja det kommer bli intressant, jag hoppas bara inte de river skolan" skrattade jag och satte mig sedan och väntade på de andra vid köksbordet medans de såg sig nyfiket runt i lägenheten och de slog sig sedan ner hos mig
"Ja någon måste handla, vågar jag släppa iväg er två" sa jag och såg på Draco och Dean
"Vad är det vi ska göra?" frågade Draco en anning förvirrat
"Ja han är trög tänkt och nej jag tänker inte säga något, vi får väll se när du kommer på det" sa jag till honom och vände mig sedan mot Dean "Jag ger dig huvudanasvaret som kock. vi tänkte ha grillat, fixar du det?"
"Klart jag gör, kom nu Draco vi ska gå och handla" sa de och jag såg på dem och de började gå ut gneom dörren men stannade snart. "Öh vart ligger närmaste affär?"
Jag bara skakade på huvudet och skrattade
"Gå ner och till höger och sedan till vänster och missar ni det så är ni inte välkomna tillbaka" sa jag leende och de stängde dörren och lämnade mig och Laura ensamma
"Ja ska vi sätta igång eller? ska vi förstora lägenheten först?" sa jag och såg på henne

- Japp jag gör det, sa jag och hoppade upp från stolen.
Och medans jag gör det vill jag att du berättar hur det kommer sig att Draco är här?, och hur det gick?, sa jag glatt vänd till henne.
Sedan började jag förstora lägenheten så att den nästan blev lika stort som mitt hus.
- Duger det?, sa jag lätt och såg på henne.

Jag såg på Laura och skrattade lite
"Ja jag får plats med en armé här inne nu" sa jag och såg sedan på henne och funderade på vad jag skulle svara
"Ja jo, han satt utanför dörren när jag kom hem igår" började jag och hon såg lite konstigt på mig "Ja jag vet, men han ville be om ursäkt så jag bjöd in honom och ja vi pratade och han såg så sorgsen ut att jag kunde inte me att skicka hem honom" sa jag och såg på henne o log lite "Något mer min fru vill veta?"
jag skrattade lite och hörde sedan ett kras från Minas rum och gick snabbt dit och såg på dem, de hade lyckats föra sönder fönstret och jag såg på dem
"Öh, vi lekte med en boll" sa Mina och jag himlade emd ögonen
"Försök att inte göra sönder fönstret igen bara" sa jag lagade det och gick sedan tillbaka till Laura "de krossade bara rutan"

Jag sog på Cara när hon berättade om Draco och log.
- Nej frun vill inte veta något mera, frun får väll se vad detta leder till själv kan jag tro, sa jag glatt och skrattade.
- Men jag är glad att det är okej mellan er och låt det ta tid han är somsagt en Malfoy och de är inte bra på känslor.
Du såg ju bara när jag kramade honom, han stelnade till först.
Hade jag inte vetat att det är så han är så hade jag blivit stött, sa jag lätt och hörde sen ett kras från Minas rum.
Cara gick och kollade var det var och kom sedan tillbaka.
- Tvillingarna, sa jag och himlade med ögonen.
Jag tror de har dåligt inflytande på Mina, hon verkade vara en ganska skötsam tjej innan de kom in i bilden, sa jag ursäktande och log.

"Ja jag vet, men han var överraskane ärlig igår och det var precis om förr. ibland undrar jag om vi har ändrats alls?" sa jag och såg på henne och började ducka bordet som jag gjort längre. "Men jag ser alltid igenom hans mask och jag vet vad han tycker utan att han behöver säga något, lite som du har börjat göra emd mig" sa jag leende mot Laura och såg på bordet och var ganska nöjd.
"Mina är ingen ängel, tro inte det. men hon är precis som jag anpassningsbar och döljer det väl" sa jag och skrattade "Jag tycker synd om deras dagis lärare"
jag trollade fram lite ballonger bara för skoj skull och såg sedan på Laura
"Något mer vi ska ha?"

- Det jag tror är att inget har förändrats.
Att ni båda älskar varandra fortfarande, som ni alltid har gjort.
Ni har bara haft ett väldigt långt uppehåll, sa jag lätt och log mot henne.
- Din mask började upplösas redan i skolan även om jag ser mer av vad du tänker nu, sa jag leende och såg på det dukade bordet.
- Ja men då var det väll bara bra att tvillingarna kom in i hennes liv, hon verkar då ha kul med dem, sa jag glatt.
Jag trollade fram lite svävande glitter och satte sen på någon bra musik.
- Så nu tycker jag att det ser bra ut, sa jag med ett leende och vi gick tillbaka till köket.
- Ja, nu är det väll bara att vänta på killarna, sa jag och log brett åt Cara.