Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael fick henne att bli lugnare men hon kände hur hjärtat skenade.
Tyst gicck hon vid hans sida och ställde sig vid en stol. Såg Aurora som kom med Theodore och läkarna som även stannat kvar.

Theodore hade lett henne till en stol, viskat att vänta på signalen och log mjukt.

"Varsegoda och ta era platser." Deras mor satte sig och såg på sin make. Log och lutade huvudet på sned.
"Så Rhiannon mår du bättre?"

När signalen kom så drog Rafael ut stolen åt Rhiannon och hans bror gjorde detsamma åt Aurora, de gjorde det som på en och samma signal och sedan satte de sig också. Rafael var glad att hans mor frågade hur Rhiannon mådde samtidigt som han visste att det inte enbart var av vänlighet hon frågade. Hans far satt där och studerade flickorna och sedan sina söner. Utan att säga ett ord.

Aurora satte sig ned när det var tydligt att hon skulle sätta sig. Stämningen var så tryckt, hon förstod inte varför. Vad hade Theodore för relation till sina föräldrar? Hon var nyfiken och ville fråga men förstod att detta var det sämsta tillfället någonsin.

"Åh jag mår så mycket bättre." Hon log och nickade.
"Men jag har lite ont bara." sa hon som ett svar. Ville inte nämna sin menstrutation så här.
"Ni bor så vackert." sa hon och plockade upp de yttersta besticken. Log mot dem och vände sig mot Rafael.


"Det är ju bra att du mår bättre. Men har ni ont?" Theodore såg på henne och såg på sin bror. Men han visste varför. Han hörde ju mycket.


Kvinnan nickade och harklade sig. Kvinnor och männ kom ut med tallrikar och placerade dem vid dem och hon höde sitt glas för dem.
"Tack för ni ville stanna redan ikväll."

Rafael log mot henne. "Hon återhämtar sig starkt." Log han och plockade även han upp besticken. Maten blev serverad och han höjde också glaset för att skåla med sin mor.

Deras far harklade sig lite och vände sig mot Theodore. "När kommer ni bege er hemåt?" Frågade han.

Hon såg på sin läkare och grämade sig. Ville inte ha mer samtal om att hon hade ont . Men hon började att äta och såg på Rafael och iakttog dem.

Theodore harklade sig.
"På söndagen far. I övermorgon. Vi är här på festen och åker vidare hemmåt sedan. Om inte ni vill ha oss kvar?" han tog en tomat och åt den. Smaklöst för honom men han nickade.

Rafael hade kunnat strypa sin bror, om ni inte vill ha oss här längre. Han ville inte ens vara här nu. Ännu fler dagar? Men han stoppade in en gaffel mat i munnen för att inte kunna säga något högt. Hans far nickade sakta. "Jag förstår att ni har mycket på hemmafronten." Svarade han kallt. Men han såg mot sin fru och hans blick var sorgsen. Han önskade sig en bättre relation med sönerna.

"Jo vi har rätt mycket saker att ta itu med. Dessutom flickorna måste se sitt hem." Han vände sig mot Aurora och nickade.

"Det är så gott." Rhiannon såg upp på Rafael och såg sedan ner mot maten igen. Trots att det bbara var förrätten så hade hon ätit upp allt. Hon sneglade mot hans vinglas och pekade.
"Är vin verkligen gott?"

(Är det vin som de har i vinglaset? )

Pappan nickade sakta. " Jag förstår. " Svarade Wilhelm och tog några klunkar ur sitt glas. Såg mot sin fru och knäppte med fingrarna på träbordet några gånger sedan såg han mot både Rafael och Theodore. "Jag och din mor ska på långresa över sommaren. Vi ska besöka våra hemtrakter. " Började han allvarligt. Rafael stelnade till, var det verkligen rätt tillfälle att tala om detta nu? " Kan ni passa vårt hem under tiden?" Avslutade han. Rafael hade som tur var mat i munnen, det var smaklöst men han tog god tid på sig att tugga ur. "Måste vi? Kan vi inte hitta på något?" Skickade han till sin bror. Svalde och såg på sin mor. "Är det hela sommaren, med start vilket datum?" Frågade han för att köpa tid.

Han log mot Rhiannon och nickade sakta. "Mycket." Log han som svar på hennes fråga.

(Blod )

Theodore hade stelnat till han med och han såg mot sin far.
"Vi har egna egendommar att ta hand om. Självklart har vi personal men vi vill se efter själva. Men som Rafael säger vill vi veta hur länge ni blir borta." han såg mot sin bror.

Hon såg mot sin make och nickade.
"Vi tar det här senare. När det är lite senare. Nu ska vi äta och ha det trevligt." Hon log lite mjukt.


Hon vände sin blick mot den tomma tallriken och såg sedan upp.
"Har aldrig ätit sådan här god mat förut. Jag är så tacksam."

Deras far tänkte började diskutera men hejdade sig när hans fru avbröt det hela. "Du har rätt, nu är det middag." Log han. Han tog några klunkar till ur sitt glas och tvingade sig att byta inställning. Flickorna. De var viktiga. "Så flickor, berätta. Något speciellt ni vill lära er?" Frågade han vänligt.

Aurora såg mot Theodore, hela denna middag var lite underlig. Sedan när frågan riktades till dem, till henne så kände hon nervositeten. Hon visste att hon behövde svara. "Jag skulle vilja skriva på en skrivmaskin. Det ser så, fridfullt ut." Log hon. Det lät intelligent. Wilhelm nickade sakta. "Theodore kan lära dig." Log han för att sedan nicka mot Rhiannon. "Det glädjer mig att du fann maten god. " Log han.