Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Ariana dök upp vid en strand och när hon såg två män och en kvinna på stranden gömde hon sig bakom vassen. Här var det inte bra att vara en människa, som hon, det visste hon. Men, ändå var hon så nyfiken på personerna på stranden att hon simmade närmare.

Farwen log för sig själv. Hon kunde inte motstå att kasta en blick över axeln då och då och snegla på Adney. Hon ville att han skulle följa med henne.

[Vildvittra, kan min karaktär Seth och din karaktär träffas någonstans vilken tid som helst? Skulle vara lite konstigt om en demon klev in i slottet xD. Bara om du vill .]

När Eleanora kom fram till havet såg hon ett par människor, eller inte nödvändigtvis människor.
Hon kurade ihop sig och gömde sig vid ett buskage. Hon såg inte riktigt vem det var, så hon ville inte ta några onödiga chanser att bli dödad, speciellt inte nu när hon redan var skadad.

(Anne Potter låter bra, min karaktär är ändå fast, så hon smiter ut nu, hahaha xD)

Kvällen hade varit underlig och Avena visste inte vad den underliga kvinnan ville henne. Ingen skulle komma och kalla sig vän till henne utan att de ens mötts.
Nu var hon åter ute i staden, hon skulle gå ärenden, bland annat få ett par knivar slipade.
Hostan var bättre såhär dags och solen sken ner på henne, det tycktes vara en fin dag. (Är det dag nu? O.o)

Eftersom Adney inte hade några speciella planer att prata med de här.. Varelserna, gick han en bit bort och satte sig på den mjuka sanden och började titta på när vågorna slog mot klippor.
Utan att han märkte det började han nynna på en gammal, gammal sång om havet.

(Haha okej xD)

Seth hade gått runt i slottstrakterna ett tag nu, och inte sett en endaste liten människa. Hans fötter förde honom till människobyn. Några få gestalter här och var.

Eleanora lade sitt huvud på snedden och kollade på den märkliga mannen.
Hon förvandlades snabbt tillbaka och gick försiktigt ut från busken. Hennes svarta änglalockar låg på hennes axlar medan hon kollade på mannen i ren nyfikenhet.

(Måste gå ur Dx)
Samantha gick tillbaka till skogen. Påvägen kände hon en pil genom bröstet. Det sista hon såg var att det var en alv som skutit den. Sen blev allting svart.

Avena stod och köpslog om en stor bit lax. Egentligen behövde hon inte köpslå, men hon tyckte det var kul och bara för hon inte kunde läsa betydde det inte att hon inte kunde räkna.
Då hon är färdig är hon tvungen att vända sig o, och hosta i tygstycket, ho undrade hur länge hon skulle orka med detta.

Ariana betraktade mannen som satt några meter ifrån henne och lyssnade till hans sång. Han kunde ju knappast vara farlig för henne så hon reste sig upp, vattnet räckte henne till låren, och la en hårslinga bakom örat. Vattnet droppade över hennes ansikte.
"Vad fint du sjunger!" flinade hon och började vada mot stranden.