(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

meraaa ♥

Så sjukt bra ♥

Voldy0000 Wow, jag är imponerad :o
Och tack till alla, är väldigt glad att nu fortsätter att läsa X) Ni är VÄLDIGT tålmodiga! ♥

Harry satt och tittade ner i bordet. Han kände inte alls för att delta i lektionen. Det enda han tänkte på var om Mintos samtal med Lily.
Han visste att Minto döljde något ifrån honom, man kunde se det i hennes ögon när hon pratade. Hon berättade absolut inte allt som hände...
Minto och Harry hade kännt varandra i ett halvår och han kunde fortfarande inte förstå varför hon fortfarande döljde saker ifrån honom. Oron bara steg inom honom när han tänkte på det.
"Harry!" viskade Hermione skarpt och kuffade till honom.
"Va?" sade han och tittade upp. Alla hade vänt sig mot honom och förväntade sig ett svar.
"Nå, her Potter?" sade professor Flitwick och lyfte ena ögonbrynet.
"Förlåt, professorn, jag hörde inte" svarade han och tittade ner i bordet igen.
"Jaha, fröken Granger" sade han och skickade över frågan till Hermione. Harry suckade och tittade mot klockan på väggen. Han bara önskade att tiden kunde gå snabbare så att han bara kunde gå till sovsalen och åtminstone vila i en timme eller två...

Liiten bit nu, lovar att dem kommer mer ikväll! LOVAR!

mera ♥

Super. ♥

Fortsättning ^^

Snön låg fortfarande kvar på marken runt Hogwarts och små snöflingor föll ifrån himlen. Minto och Susan var precis utanför portarna och beundrade de unika flingorna när Luna kom förbi med en bok i famnen och en termus i sin fria hand.
"Hej, Luna" hälsade Minto med ett varmt leende på läpparna.
"Hej, visste ni att det inte finns en enda snöflinga som ser likadan ut? Alla är olika, precis som oss" sade Luna och lät sitt ansikte vrida sig mot himlen så att de små flingorna träffade hennes ansikte.
"Nej, det visste jag inte, men visst är dem vackra?" sade Susan och både Minto och Luna höll med om det.
Alla tre gick och satte sig på en bänk under taket och Luna bjöd på den varma chokladen som fanns i termusen.
Efter en stunds talande om fjärilars vinga så rynkade Luna på pannan och tittade på Minto.
"Varför har du en gryffindor halsduk?" frågade hon förvirrat.
"Ahh, jo, när jag började hade dem slut på hufflepuff halsdukar så jag fick denna så länge, men jag tycker om färgerna så jag behåller den" sade hon glatt.
"Hmm, undrar om man kan få såna halsdukar ifrån alla elevhem? Då hade man kunnat göra en fin samling" tänkte Luna högt.
"Mmm, jag tycker faktiskt om slytherins färger. Hade varit kul att ha en sån halsduk" sade Susan.
"Pff, det trodde jag aldrig om dig. Förresten, jag skulle nog aldrig tro det om någon hufflepuff" pös Draco som helt plötsligt dykt upp bakom dem.
"Shit! Du skrämmer ju livet hur mig!" skek Minto och hoppade till.
"Förlåt mig då" sade Draco och klämde sig in och satte sig på bänken mellan Minto och Susan.
"Draco, du har en snobbig attityd idag. Har något hänt?" frågade Luna som satt bredvid Minto.
"Ah, inte direkt. Jag är bara så trött på all kyla och mörker" stönade han irriterat.
"Hmm, jag trodde du var den typen som gillade mörker" sade Susan förvånat.
"Nja, jag är faktiskt tvärt om. Jag älskar sommaren" sade han med ett halvhjärtat leende.
"Där ser man... Jag är typen som älskar vintern" sade Susan och svepte ännu en blick över det vita landskapet.
"Samma här" suckade Luna belåtet.
"Hmm, jag tycker om alla årstider, men min favorit är hösten" sade Minto och suttade på sin varma choklad.
"Höst? Men det är den regnigaste årstiden" sade Draco.
"Mm, jag tycker om regn, men mest av allt tycker jag om färgerna som kommer på hösten" sade hon och log för sig själv.
De satt ihoakurrade tillsammans och betraktade snön som långsamt föll i tystnad. Inifrån slottet kunde man höra någon skratta, annars var det bara vinden och deras andetag man kunde höra i den milda vinterkvällen.

"Harry, du borde verkligen plugga..."
"Jag vill inte! Bara låt mig vara! Snälla?" bad Harry som låg på sin säng med huvudet nedtryckt i kudden.
"Du måste!" insisterade Hermione.
"Ron! Säg till henne!" fortsatte Harry att gnälla.
"Förlåt, men hon har rätt Harry. Du ligger en del efter" sade Ron som satt i sin egna säng och läste en serietidning.
Harry bara tryckte huvudet djupare ner i kudden och stönade. Han kände verkligen inte för att göra någonting annat ärn sova.
"Jaja, det är ditt eget fel om du inte klarar av proven" sade Hermione och gick till sin egna sovsal.
Harry kröp ner under täcket, fullt påklädd, och lade sina glasögon på nattduksbordet. Efter bara ett par minuter sov han djupt.

Draco blev insläppt av Ginny till gryffindors sälskapsrum. Hon verkade vara tveksam i början, men hon förstod snabbt att han inte ville komma dit för att störa sig utan för att se Harry.
När Draco väl kom in så kom Hermione ner för trappan.
"Draco, vad gör du här?" frågade hon förvirrat.
"Jag ska mobba förstaklassare, vad tror du egentligen!? Vart är Harry?" Hermione blev chockad av hans attityd, men Draco var för trött för att förklara hur mycket han egentligen hatar vintern.
"Han sover" sade hon och satte sig i en av sofforna.
"Va? Han kan inte sova så här dags!?" sade Draco chockat.
"Han var väl trött" sade hon och ryckte på axlaran.
"Okeeeeej... då får jag väl väcka honom" sade han och började gå mot sovsalen.
När han skulle gå in genom dörren kom Ron ut. Dem hälsade snabbt och Draco smet in. Han gick raka vägen till Harrys säng och satte sig på kanten av sängen.
"Harry, vakna" sade han lågt och lade en hand på hans rygg.
"Ne-jeh" mumlade Harry i sömnen.
"Harry?" sade Draco fast lite högre.
"Va-h eck-litt" mumlade han och rullade över på sidan.
"Va?" sade Draco förvånat. Han hade aldrig märkt att Harry talar i sömnen.
"Ah-lle-gri" fortsatte han att mumla. "Moh-te ker-helkh" och sedan rullade han över på mage igen. Draco suckade och grep tag i hans båda axlar.
"Nu får du ta och vakna! Harry!" skrek Draco till slut och skakade honom.
"Aaaah! Neej! Inte mer kärlek!" skrek Harry och satte sig rakt upp i sängen. Efter en stund upptäckte han Draco som sitte och glodde på honom.
"Vad, seriöst, drömde du om?" frågade han chockat.
"Ehm" började Harry, helt röd om kinderna. "Jag drömde att jag fick utslag när du kysste mig" sade han och tittade ner i täcket. Draco bara flinade och lutade sig fram för att fånga upp sin pojkväns ansikte och sedan kyssa honom. Harry besvarade kyssen glatt och drog ner Draco i sängen. Den avbröts efter bara en liten stund och Draco flinade ännu en gång.
"Nepp, jag kan inte se några utslag" mobbade han.
"Ah, tyst med dig" morrade Harry och kysste honom igen...

Så, vi har ju kommit en lång bit in i historien nu, men den är långt ifrån över! Tänkte passa på att ge er en liten uppgift ^^
-Vilken är er favorit karaktär i denna fanfictionen? Vad är det som gör att du tycker om den så mycket? Finns det något ni tycker jag har missat med den (om det är en orginalkaraktär)?

PS! Glöm inte att ge mig kritik!

Draco och Minto. >83

Edit: Minto - she's wonderful. Seriously. Draco - Man måste älska någon är så episk som han är. X3

Superbt kapitel! ♥

Draco , han är så snäll...

1. Ärligt talat, Pansy - Behöver jag förklara? - och Draco - Älskar hur han alltid ska retas med alla!
2. Nej, det tror jag inte..?
3. Varför skulle vi göra det?

På svar nummer tre, menar du "glöm inte ge mig kritik"? I så fall är det för att jag vill bli bättre. Du förstår, jag ser inte mina egna misstag...