Efter Hogwarts (rollspel)

jag såg på Laura och nickade och vi började gå
"Ja jag vet inte, jag menar vi pratade utan några problem och han är inte arg på mig vilket jag är glad för. vi pratade lite om vad som hände och varför och sedan åt vi middag och det var nästan som förr och sedan skulle han åka, och ja han kysste mig" sa jag lite förivrrat och såg på Laura och hade ingen anning om vad jag skulle säga

Jag bara nickade och log.
- Och vad tyckte du när han kysste dig då?, sa jag leende mot henne.

jag såg på Laura och skakade på huvudet
"Jag vet inte. det kändes bara så konstigt. jag hatade det väll inte, men jag vet inte. det kändes som förr" sa jag och såg upp på himlen "Men jag vet ju inte ens vad han menade med det, han gick ju så fort att jag inte ens han säga något. och jag vet inte ens om jag skulle våga gå ner den vägen igen. jag menar sist så slutade det med att han dolde hela sin grej med att han skulle döda Dumbleoder för mig" suckade jag och stannade
"Varför blev det så komplicerat helt plötsligt?" jag såg på min vän

Jag stannade när Cara gjorde det och såg på henne, med granskande blick.
- Alltså min teori om det hela är att han blev arg på dej när Isabell dog.
Men han ångrade det sen, sen så har hela hans Malfoy stolthet och ditt försvinnande gjort att det har gått så lång tid.
Han ville säkert att allt skulle bli som förr men vågade inte ta första steget.
- Sen så tror jag väll aldrig att han har slutat att älska dej, det blev bara fel alltihopa, sa ajg och såg på henne och vi fortsatte att gå.
- Och vad jag förstår känner du likadant.
- Men vad jag tror är att ni borde prata med varandra.
Köra raka kort om du förstår, annars kommer ni båda att förlora varandra igen, sa jag och log mot henne.
- Eller vad säger du?

jag såg på Laura och nickade, hon hade väll rätt som vanligt
"När blev du så här klok?" sa jag med ett litet leende
"Ja jag antar att vi måste prata" jag suckade, förr hade jag kunnat prata med Draco om allt, nu visste jag inte längre. "Men jag vet inte äns vad jag ska säga till honom, jag vet ju inte äns vad jag själv känner" jag kände mig så förvirrad. det var inte så här det skulle bli. jag menar skulle jag våga gå ner den vägen igen, jag menar hur mycket har vi inte ändrats på fyra år? och så har jag Mina. jag suckade och log sedan åt Laura
"Hur gick uppdraget då?"

- Jag har alltid varit klok, har du inte märkt det?, sa jag med ett flin och blev sedan allvarlig igen.
- Jag tror säkert det kommer ordna sig jag har alltif tyckt att du och Draco är som skapta för varandra, sa jag tröstande.
- Ja, uppdraget.
Gick väll aldeles utmärkt,
det var tre berusade män som vi övermannade på tre minuter.
Det är inte alls så spännande som det var förr,
brotslingarna är ju inte ens brotslingar längre, om du förstår vad jag menar.
Den ena av dom kastade crusio över mig men utan effekt.
Jag och Ron bara stod där och lamslog dem en efter en.
Det är liksom ingen match längre, sa jag med ett snett leende mot henne.
- Inte för att jag vill ha dödsätarna tillbaka men det var betydligt roligare, sa jag och log.
- Vill du sova över i gästrummet?, Mina har redan somnat och det är ju onödigt att väcka henne, eller hur?, sa jag leende mot henne.

"Jaså? det har jag inte märkt" sa jag retsamt och log mot min vän
"Ja folk brukade säga det. ja vi får väll se vad som händer" sa jag och tänkte på Draco
"Jag får starta en kvällskurs för brottslingar och lära upp dem" sa jag med ett flin och såg på min vän och tänkte sedan efter
"Vet du vad? om det är okej vill jag gärna sova i min egen säng, jag har lite jobb hemma med. men om det är okej kan Mina stanna ändå? ni kan kanske ta med henne när ni kommer till festen i morgon?" sa jag och log mot Laura

(Nu bestämde jag att festen är i morgon )

- Jag förstår att du vill vara ensam, och vi tar gärna hand om Mina tills imorgon.
Vi kommer vid 9.00 tiden och hjälper dig med förberedelserna, sa jag glatt och log mot henne.
Och vi började gå tillbaka på skogstigen fram till den stora trädgården som såg lite underlig ut i den gråa skymmningen.
- Adjö då Cara, syns i morgon, sa jag och vinkade av min vän.

"Tack" var allt jag behövde säga och jag gav min vän ett leende och transfererade mig sedan hem till lägenheten och jag famlade i mörkret efter nyckeln och snubblade över något
"Satan" sa jag när jagslog i smalbenet, varför hade jag inte bara användt magi?
"Kan jag hjälpa dig?" sa en välbekant röst och när ögonen vant sig vid mörkret såg jag in i ett par grå/blå ögon
"Draco?" sa jag förvirrat och han hjälpte mig upp och jag bara såg på honom. jag ser honom inte på tre år och nu två besök på samma dag.
"Jag ville be om ursäkt, jag borde inte kysst dig." sa han och jag såg på honom och låste upp dörren
"Så du tycker det var ett misstag?" sa jag lite förvånat och släppte in honom
"Ja eller nej, jag vet inte" sa han lite förvirrat
"Vad vänligt att jag får tre svar att välja på" sa jag och hängde av mig ytterkläderna
"Okej vi säger så här, jag ångrar det inte men det var inte snäll mot dig" sa han och såg lite osäkert på mig
"Kom in, stå inte där som en idiot" sa jag och log och satte på te-vatten och Draco kom tveksamt in och jag log mot honom
"Det gör inget Draco, jag blev bara väldigt förvånad. jag var inte direkt berädd på det" sa jag och plockade fram te-tillbehören och hälde upp två koppar te
"Vanilj, med honung i" sa jag och räckte över Dracos kopp
"Du minns fortfarande" sa han och log när vi slog oss ner i vardagsrummet och bara såg på varandra, jag studerade Draco som såg vädligt sorgsen ut
"Varför ser du så sorgsen ut?" sa jag och mötte hans blick
"Jag vet inte. jag ångrar att jag lät dig gå, antar jag" sa han och jag bara stirrade på honom, jag kände mig helt borta och hade ingen anning om vad som hände just nu
"Jag är också ledsen att det blev som det blev" sa jag till slut
"Jag var en idiot" sa Draco och jag skrattade lite
"Det kan jag hålla med om" sa jag skämtsamt och han drog lite på smilebanden
"Jag måste jobba lite, men du kan stanna om du vill, det går fort" sa jag och gick fram till fönstret och började skriva en artikel om vad som hänt med samhället och undrade vad det var för kriminela vi hade i det här landet? jag läste igenom artikeln och log lite och skrev sedan en ny artikel om auror jobbet och tryckte tidningen. Draco såg intressant på när jag skrev och log sedan när jag var klar
"Ja du har ju aldrig tyckt som alla andra och det är väll dräför det är intressant att läsa din tidning" sa han och jag såg lite förvånat på honom "Ja jag läser den, det har jag gjort enda sedan du släppte den"
jag nickade och var fortfarande lite förvånad och jag slängde en blick på klockan som var två
"Draco jag måste sova i alla fall några timmar" sa jag och han reste sorgset på sig. "Du kan sova på soffan om du inte orkar åka hem"
han log lite och jag kunde inte annat än att besvara leendet och jag bäddade ut soffan och han log
"Får jag ge dig en kram?" frågade han och jag nickade och gav honom en kram och log sedan mot mig och jag sa god natt till honom och gick till mitt rum och tankarna snurrade när jag la mig. jag visste itne vad jag skulle göra.
"Vi får ta ett steg i taget" sa jag till mig själv och somnade sedan

Jag gick in i det stora mörka huset när Cara hade transfererat sig iväg jag klädde av mig och satte på mig morgonrocken.
Sen gick jag in och såg till tvillingarna.
Rummet såg ut som ett bombnedslag, färg överallt förstörda kuddar och kvastarna i olika delar av rummet.
Och i samma säng med Mina i mitten sov de lugnt och skönt och såg ut som ett par änglar.
Jag viftade med staven och all oreda i rummet blev som förr.
Sen stängde jag dörren och smög tyst ner för trappen.
Där satt Dean framför de slocknande brasan.
Fotbollsmatchen var förmodligen slut.
Jag satte mig ner vid honom och log.
- Visst ska det bli kul att träffa alla igen?, sa jag med ett leende.
- Ja, absolut, sa Dean och log.
- Vi ska till Cara vid niotiden imorgon och hjälpa henne.
Och tack för att du tog hand om Mina, de ser ut som om de har haft kul, sa jag med ett flin.
- De levde rövare hela dagen, sa Dean med ett skratt.
Så nu är jag trött, sa han med en gäspning och vi gick upp och la oss.