Förändrad värld Lupple & Medi

"Jo den är vacker." sa hon tyst och reste sig upp.
"Hur ser plåstret på ryggen? det känns som det lossnar." Hon skrattade och förde ner handduken. Som sagt var plåstret lossnat på vissa sidor,

"Självklart." Theodore gick fram och drog upp dragkedjan och log.
"Sådär. Och imorgon blir det en bal för mors ära. så imorgon kommer många gäster." sa han och rullade med ögonen.
"inte så roligt." viskade han skämtsamt.

Han såg hur handduken föll ned och han memorerade hennes vackra drag. Han var tvungen att påminna sig själv om att svara på hennes fråga. "Jo det har lossnat. jag byter ut det." Log han och tog fram förstahjälpen lådan och tog fram ett stort plåster. "Nu kommer det stickas lite." Log han och tog tag i kanten med väldig försiktighet, så han inte nuddade vid henne och sedan drog han av det. Satte på ett nytt.

"En bal?" Frågade hon nyfiket och vände runt. Hennes ögon glittrade av förhoppningar. "Kommer jag få klä mig fint då med?" Viskade hon och såg skamset ned. "Jag vet att det är ofint men jag mår bra i fina saker." Viskade hon och kände försiktigt på klänningen. Hon kände sig oövervinnerlig i klänningen.

Hon pep till och ryckte till. Såret var läkt och hon skrattade till när hon kände hans kalla fingrar mot sin rygg.
"Du borde verkligen kolla dina händer." sa hon och vände sig om. Vill du hjälpa mig med klänningen så fönar vi håret lite snabbt?"

Theodore såg hur hennes ögon glittrade och han log.
"Du kommer få klä dig i vackrare kläder än du någonsin har sett. Du behöver inte oroa dig för att se dig som ofin." Han tog hennes hand och kysste den.
"Du kommer stå ut och vara i rampljuset tillsammans med Rhiannon. Två änglar."

"Jag hjälper dig." Log han och hjälpte henne på med klänningen och började sedan att föna hennes hår snabbt. "Nu måste jag byta om. Kommer snart." Log han och gick in i badrummet och ställde sig i en varm men snabb dusch. Men inte för snabb. Han tog sig ut, torkade av sig. Klädde på sig den fina kostymen som matchade hennes klänning och ordnade upp frisyren. Sedan stod han några minuter och bara väntade för att inte vara för snabb innan han klev ut i sovrummet och. mötte upp henne.

Aurora log lyckligt och rös av hans kyss. Han var kall vid beröringen men hans kyss gjorde henne varm. "Kan du ta med mig på en maskeradbal någon gång? Jag har en gång läst en sådan saga och det lät så magiskt." Viskade hon och såg på honom. "Är jag redo att möta din familj?" Frågade hon och menade om hon var tillräckligt fin.

Hon iakttog sig själv i spegeln och nickade när han lämnade henne. Vågade inte sminka sig och satt istället och såg på sig själv.
När han kom tillbaka så reste hon sig och gick fram till honom.
"Du är stilig sir." sa hon och neg djupt för honom.

Han hade redan bytt om och log svagt.
"klart jag kan göra det. Du kommer vara en ängel även där." sa han och tog hennes hand.
"Men låt mina föräldrar inte vänta. Du är så redo och vacker som du kan bli.."

Han såg på henne, log stort. Hon var väluppfostrad. Men han visste inte riktigt om han skulle låta henne hålla på sådär mot honom. "Du är vacker. Låt oss gå." Log han och höll ut armen så att hon kunde ta armkrok i hans arm. "Mina föräldrar vill gärna träffa er." Log han och öppnade dörren åt henne.

Hon kramade hans hand och log. "Tack." Viskade hon och neg djupt. "Visa vägen." Bad hon och höll hårt i hans hand.

"De har träffat oss som hastigast men jag ser fram etmot att träffa dem." Hon rodnade svagt när hon började gå.
"Åh känner lukten ända hit. Det doftar så gott." Sa hon och såg Aurora längre fram.

Han tog hennes hand och började leda henne mot trappan.
"Känner du doften? Det är middag till os. Mor och far kanske har ätit tidigare och inte äter nu. Men vi kommer äta."

" Det doftar oerhört gott." Log han och fortsatte att gå framåt. Hörde att hans mor och far ställde upp sig nedanför trappan. Som alltid. Han såg inte fram emot denna middag men det var ett måste.

" Jag är så hungrig." Viskade hon och började försiktigt att gå ned för trappan. Ville inte ramla, inte nu. Hon var redan tillräckligt nervös.

Hon märkte hur han stelnade till och iakttog honom försiktigt. Sedan vände hon blicken mot hans föräldrar och det krypte i kroppen på henne. Fadern verkade se rakt på henne och hon kved ogillande till.


"Det är bra. Du åt ju en stor milkshake tidigare så är glad att du är hungrig." sa han och började gå ner.
"Mor, far." hälsade han.

Modern gav dem en nick och såg på sin make.
"Ska vi?" sa hon torrt och vände sig om.

Rafael bugade sig lätt och log mot dem. "Mor, far." Hälsade även han och han märkte av Rhiannons kvidande, det gjorde dem alla. Han drog henne närmare sig.

Aurora märkte av stelheten och såg på de alla, de där obehagskänslorna kröp fram men hon grep krampaktigt tag om Theodres hand, hon behövde befinna sig i nuet. " Goddag, tack för att jag får vara gäst här." Log hon ödmjukt och neg vackert mot dem.

Deras far såg på sina söner, lite ogillande men nickade. Flickorna verkade ganska väluppfostrade, de skulle antagligen inte dra skam över familjen. "Vi ska äta i salongen." Konstaterade han och ledde vägen in till den vackra och storslagna salongen. Han ställde sig vid huvudänden, vid sin stol och väntade in dem andra. När de alla var samlade så nickade han mot sin fru, hon fick välkomna dem alla att sitta.