Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ms.Markus
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Ms.Markus- När kommer det mer? Jag håller på att längta ihjäl mig här! Om jag hinner, så ikväll!   
19 jun, 2012 11:00 |
Borttagen
|
19 jun, 2012 12:09 |
|
amanda1104
Elev 
|
JAG BÖRJADE LÄSA ERA BLOGGAR OCH GILLAR DOM VERKLIGEN. Jag är glad att ni har gjort dom
 Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum 19 jun, 2012 12:27 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Ms.Markus- När kommer det mer? Jag håller på att längta ihjäl mig här! 19 jun, 2012 16:03 |
|
tove granger
Elev 
|
Jag med
vill du veta något klicka här under. http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=19523&page=1#p1139762 19 jun, 2012 16:33 |
|
Ms.Markus
Elev
|
Det är så kul att ni gillar bloggarna
Here u go, next chapter! ♥Kapitel 29 (Theresa) Dagbok Uppriktigt så är jag en aning orolig över vad som kommer hända idag. Enda sedan alla hjärtans dag så har jag undvikit Caspar och hållit det som hände i städskrubben hemligt. Men idag kommer vi att ses, det är jag säker på. Idag är det match till råga på allt, vilket innebär att jag också blir tvungen att prata med James. Fan Varför ska allt bli så jävla komplicerat? Alltså, både konfrontation med James och Caspar, plus trolldryckskonst och jaktlektion. Och så en quidditchmatch på det. Underbart… Så för att få tankarna på annat så måste jag skriva om något annat, till exempel GET-proven som närmar sig. Lärarna påminner oss ständigt om dessa prov. Och igår fick en Ravenclawelev ett sammanbrott på lektionen i försvar mot svartkonster. Hon skrek hysteriskt och grät ihopkrupen på golvet. Tragiskt att se eftersom det är skolan som stressar henne så, de flesta Slytherinkillarna skrattade åt henne. Alltså, ibland blir jag så äcklad av mitt eget elevhem. Visst, jag prisar det över de andra, men varför ska många därifrån vara så otroligt dumma i huvudet? Fast är det något som jag har lärt mig i år så är det att alla elevhem har sina rötägg. Bigbutt är ett lysande exempel på ett sådant. Himlen var mörkt grå när Tess stod klar vid skogsbrynet för att invänta dagens lektion i jaktkunskap. Tess kände några droppar regn i ansiktet. Professor Arch dök upp någon minut senare och bad dem att leta rätt på en Augurey-fågel åt honom för dagens lektion. ”Vad är en Augurey-fågel?” Frågade flera elever. ”Det får ni lista ut själva!” Ropade professorn och visslade i en gäll visselpipa för att markera att lektionen hade börjat. Tess sökte upp sin partner Ym som förvirrat såg på professorn. ”Hur ska vi fånga en sak som vi inte vet något om?” Undrade hon surt. ”Jag gillar inte Professor Arch något vidare.” Fortsatte hon. ”Lugn dig. Han vill att vi ska leta på vad det är själva, jag har läst om Augurey-fågeln förut.” Sade Tess och tog fram sitt nätta exemplar av ”Fantastika vidunder och var man hittar dem.” Snabbt letade hon upp sidan. ”Hm, inte konstigt at han valde den här fågeln idag. Den visar sig bara när det regnar, och den är otroligt skygg. Fågeln sjunger bara när det är på väg att bli regn och när den väl sjunger låter det som om den sörjer förtvivlat. Ser ut som om det är på väg att bli regn idag så timingen är perfekt.” Sade Tess och plockade upp en burk från Professor Archs lektionsmaterial. Ym stod förvirrat kvar. ”Kom nu, vi drar inåt skogen och letar stora insekter, fåglarna äter sånt.” Fortsatte Tess och hoppade upp på sin kvast. De två lockade till sig några feta skalbaggar för att sedan flyga längre in i skogen. Det droppade fortfarande stora droppar ifrån himlen. ”Varför ska vi vara ute när det regnar så?” Suckade Ym. ”Det regnar ofta här, och regn har aldrig fått lärarna att ställa in lektioner förut så.” ”Jo, men…” Ym avbröt sig och saktade in. ”Hör du?” Tess tänkte precis säga nej när hon uppfattade en sorglig melodi. De två flög närmare och plötsligt så hördes ett tiotal sörjande fåglar. Tess och Ym landade på marken och omringades av de kvidande tonerna. Det var vackert och fick varenda del av kroppen att vibrera av ljud. Kraftlös föll Tess ihop på marken och kände hur en tung mörk dimma fyllde henne. Ym snyftade till och satte händerna för ansiktet. Melodin fick Tess att tänka på alla de människor hon älskade, hon såg dem döda framför sig. Vad skulle hända om de verkligen var det? Vad skulle hon göra om Scorpius eller Xenia lämnade henne? Skakandes i hela kroppen kom hon på sig själv med att gråta över sin mamma. Hon älskade sin mamma. Hon tänkte på sin pappa som hon aldrig lärt känna. Så hopplöst allting var. Någonstans bredvid henne landade Albus Potter och hans partner och nästan genast började de två att snyfta också. Nu öste regnet ner och spolade bort den snön som låg kvar på marken, regnet kylde även Tess som varit kall redan innan. Tess tyckte sig se, med tårade ögon, hur smala svart- och grönskimrande fåglar flög ovanför dem. Och så blåste någon i en visselpipa långt bort och den förtrollning som funnits i melodin var borta. Allt blev tyst. Det enda som hördes var regnet som smattrade och de fyras snyftanden. Albus såg på Tess med tårade ögon och hon skämdes genast över att han såg henne gråta. Generat skyndade sig alla fyra tillbaka till Professor Arch i utkanten av skogen. Det visade sig att ingen lyckats fånga en augureyfågel, och Professorn talade om att det inte heller var hans mening. Sedan bad han dem som hittat fåglarna att skriva ner med personlig erfarenhet vad sångens effekt hade. Vissa hade inte ens hittat information om fågeln så de gick muttrande därifrån utan att skriva ett enda ord. Olyckligtvis fick Tess Caspar som partner under nästa lektion i trolldryckskonst. Professor Bonum som var på mycket bra humör delade in par utan att ta någon som helst hänsyn till vem hon parade ihop eleverna med. ”Så, Tess… äntligen kan vi prata.” Sade Caspar en aning generat och såg hoppfullt på Tess. Det fick henne att tveka ett ögonblick. ”Vad finns det att prata om?” Frågade hon och började med uppgiften som de fått att träna på inför GET-proven. ”Det som hände, du vet…” ”Det var ingenting. Och det är inget att diskutera.” Sade Tess bestämt och ville få slut på det Caspar nu försökta påbörja. ”Jag är glad att det hände.” Fortsatte han, ”Jag har tyckt om dig i flera år.” Det han sade fick Tess att stöna inombords, varför skulle han vara så svår? Hon hatade att såra folk, men hon var tvungen till det när de gjorde sådär mot henne. ”Caspar, du är en bra kille, men det kan inte bli något mellan oss… Glöm det som hände.” Sade hon och undvek hans blick. Tess visste inte hur Caspar på allvar trodde att det var något mellan dem, det som hände hade betytt mindre än ingenting för Tess. ”Jag kan omöjligt glömma. Det var så…” ”Säg inget mer”, bad Tess och sneglade mot sina vänner som antagligen lyssnade uppmärksamt, ”jag vill inte ha någon pojkvän eller så… men vi kan väl vara vänner?” Avslutade Tess och resten av uppgiften gjorde de under tystnad. Tess såg sig runt i salen och flinade åt killarna som frånvarande stirrade på Professor Bonum när hon böjde sig fram över killarnas bord och frågade om se behövde någon hjälp. Tess tänkte roat att Professorns u-ringning var lite för mycket för killarnas betygs bästa. Regnet höll i sig till eftermiddagen och när Tess sedan dyblöt susade över quidditchplanen med klonken i ett hårt grep kände hon hur fokusen inte riktigt var på topp. För många känsliga samtal under dagen. Hon blev hårt tacklad av en från Dreamstore och blev av med klonken, men efter en snabb dykning mot motståndaren hade hon den i sin hand igen och slungade den genom en målstolpe. Mål! Hogwarts-eleverna jublade och Tess skyndade sig mot hemstolparna för att försvara samtidigt som hon undvek en dunkare. Hon tänkte på James och hur han velat prata med henne i omklädningsrummet. Hon hade bara gett honom ett stelt leende och marscherat därifrån. Snart var det Påsklov och hon hade ingen lust att prata med honom innan dess. Det skulle bli skönt med några veckor ledigt från skolan och från honom, och så efter det skulle det bli GET-prov. Tess vaknade hastigt ur sina tankat och såg Texas göra mål på andra sidan planen. Publiken jublade och Tess såg på James under ett kort ögonblick. ”Albus Potter har fångat kvicken!! Potter’s league vinner med 170 mot 90!” Dånade kommentatorns röst. Albus kom flygande med kvicken stolt i handen. Tess hade inte lagt märke till det förut, men Albus hade vuxit en hel del under året, han var längre och ansiktet var inte längre pojkaktigt. Han var nu, mer eller mindre, en exakt kopia av den man som prydde många böcker som Tess läst, han var så lik sin far Harry Potter.
20 jun, 2012 00:25 |
|
95mas
Elev 
|
Superbra
Alltid Redo.
Läs min FF "Den bortglömde marodören"
20 jun, 2012 06:34 |
|
Borttagen
|
Fantastiskt!
20 jun, 2012 06:57 |
|
Hermia
Elev 
|
Awesome
Once a MADling, always a MADling 20 jun, 2012 07:58 |
|
Borttagen
|
Å, ni två skriver helt underbart, jag menar det!
20 jun, 2012 10:10 |
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen