Efter Hogwarts (rollspel)

"Jag förstår, ni får väll släppa ut några dödsätare och sedan fånga in dem" sa jag roat och såg sedan på Ron. "Jag förstår inte att Mioni står ut med dig"
"Vadå?" sa Ron med mat i munnen och jag suckade
"Du är hopplös" suckade jag och lgo sedan. "Nej men seriöst vi borde väll egentligen vara glada över att det är lugn och ro och inga dödsätare som springer runt, jag är så glad över att de alla sitter bakom galler, med tanke på hur mycket de måste hata mig efter alla möten" skrattade jag och var glad över att prata med mina vänner igen "Men varför tycker man det är kul o bråka med mugglare? jag förstår verkligen inte det och jag har aldrig gjort det heller"
"Ibland undrar jag om Voldemort verkligen var din far" sa Ron
"Klart han var, men för hundrade gången, jag kan tänka sjävl och ha mina egna åsikter" sa jag vänligt och såg på dem

- Ja självklart är det skönt att det inte springer runt dödsätare längre.
Men de vi fångar in är verkligen patetiska.
En gång var det en som tappade sin trollstav.
En lamslog sin kamrat.
Och en gich rakt in i en lycktstolpe.
- Den sista dödsätaren vi fångade in var Yaxleys son och det var för ett år sedan.
Auroryrket har blivit tråkigare sen dess, mer pappersarbeten och mindre praktiska saker att göra.
Ja förutom idag då, sa jag och log mot Cara.
- Nej att bråka med mugglare och ett litet mugglar barn.
Det låter så patetiskt och töntigt bara, sa jag och skakade på huvudet åt Ron.

"Om det nu är så tråkigt får jag väll ta efter pappa så får ni något att göra" sa jag och log lite elakt och såg på dem
"Men Cara det kan du ju inte göra, då måste vi ju fånga dig" sa Ron lite förskräckt
"Då har ni ju något att göra i alla fall" skrattade jag elakt. "Ni skulle aldrig kunna gå säkra. nu när jag nämner det så vore det kanske inte så dumt att vara mörkrets herrskarinna, vad var det vi sa Laura? på fritiden och torsdagar va?" sa jag roat och hon nickade "Ja då får jag boka in det i kalendern"
jag tog en klink av teat som om jag hade sagt något fullt normalt och Ron verkade inte veta vad han skulle tro och jag log
"Oroa dig inte, Ron. jag har lagt den delan av mitt liv bakom mig" Ron andades ut lite och jag fortsatte "Ja jag förstår inte varöfr man ska bråka med barn över huvudtaget? jag menar de kan ju inte försvara sig. ni talar väll om för mig om ni får tag på dem?"

Jag log mot Cara som skämtade med Ron.
- Vi talar om för dig hur det gick om jag får en rapport om Draco sen, sa jag och log mot henne.
- Men jag håller med dej Cara, skulle jag ge mig på någon så skulle det vara någon som gav mig motstånd.
Typ som när vi stängde in syskonen i grottan, det njöt jag verkligen utav.
Eller när jag hoppade på Goyle och skrämde honom som varg.
Men att hoppa på ett försvarslöst barn, det kan ju inte ens vara kul, sa jag fundersamt.

"Deal! jag berättar vad som händer under mitt möte med Draco och du berättar om ert tillfångatagande" sa jag och log
"Ja det ver verkligen kul att låsa in syskonen och skrämma Goyle, fast det var nästan roligare att tortera Bella, fast det tråkiga med henne är att hon bara tog i mot det. men ja sen var ju hon som hon var" skrattade jag "Nej jag förstår inte det heller. jag menat vad hade barnet gjort?"
jag tog fram lite pengar och såg på de andra
"Jag tror jag måste bege mig hemmåt, det underlättar ju ifall jag är hemma när Draco kommer. men är det okej om Mina är hos er i kväll då? och ajg skriver i fall jag hämtar henne eller inte" sa jag och såg på Laura

- Japp det är helt okej, jag ringer till Dean och han hämtar henne samtidigt som tvillingarna, sa jag samtidigt som jag tog fram min mobil och Ron stirrade på mig.
- Snälla Ron jag är tillhälften häxa och vissa mugglarsaker är faktiskt mycket bättre än våra.
Mobilen är ett exempel jag får svar från Dean på en gång och behöver inte skriva brav, sa jag och himlade med ögonen mot Cara.
- Han har fortfarande något fel i hjärnan och tror att inte mugglare är smarta, sa jag med ett flin mot henne.
Hälsa Draco föresten, sa jag och gav henne en kram.

"Ja jag märker det och tack så mycket, lycka till" sa jag och gav dem varsin kram innan jag försvann och jag var snart i lägenheten, det var tyst som i graven. det kändes så konstigt att Mina inte var hemma. jag satte på lite te och satte mig framför brasan och väntade på att klockan skulle bli fyra. jag kände hur trött jag började bli och snart sov jag.
jag vaknade av att någon skakade om mig och jag slog upp ögonen och riktade staven mot Draco som stod framför mig
"Tänk att du fortfarande gör så" sa han lite roat och jag såg på honom. han såg ut precis som jag mindes honom, bara lite sorgsnare ögon
"Hur kom du in?" sa jag och var inte säker på att de var han så jag sänkte inte staven.
"Kommer du inte ihåg att du och jag satt och utväcklade det här säkerhetsystemet? jag vet hur det fungerar" sa han lite roat och hängde av sig ytterkläderna som om han alltid var här, jag sänkte staven lite tveksamt och ställde ner koppen på bordet framför mig
"Vart har du kopparna?" frågade Draco och gick in i köket
"Andra skåpet" svarade jag och studerade honom, han verkade i alla fall inte arg. han var snart tillbaka och slog sig ner i fåtöljen mitt i mot mig och log lite.
"Ja du Cara, det var inte igår" sa han och log lite osäkert och jag nickade
"Nej det var ju inte det" sa jag lite sorgset och såg på honom
"Förlåt, det är mitt fel. jag skulle inte skyllt allt på dig" sa han uppriktigt och jag bara såg på honom. jag visste att han inte ljög men det var ändå konstigt att höra de orden från honom
"Nej det är inte bara ditt fel, jag borde sett till att ni var säkra" sa jag sorgset
"Nej du hade fullt upp som det var" sa Draco och lgo mot mig, jag nickade lite tveksamt och slappnade av en aning, det här gick bättre än väntat
"Så hur är det med dig?" sa han och jag såg på honom
"Det är bättre nu när jag umgås med Laura igen och de andra s klart, men jag saknar alla särskilt Simon och Severus" sa jag och han nickade
"Jag vet hur det är, jag saknar Isabella" sa han sorgset och jag nickade förstående
"Men jag hörde att du har en dotter? Blaise berättade" sa han när jag såg lite undrande ut
"Ja hon är min och Simons, Mina heter hon" sa jag glatt och han nickade
"Jag skulle vilja träffa den personen, ett barn med dig som mamma och Simon som pappa kan antingen bli ett monster eller en ängel" skrattade han och log
"Hon är hos Laura förtillfället och hon kanske sover över där" sa jag, jag berättade inte för honom att det berodde på hur det gick här.
"Jag ser, men jag antar att du tar med henne på lördag?" sa han och jag nickade, så han visste inte heller att det var jag som skulle hålla i festen, vi bara såg på varandra utan att säga något mer. jag visste inte vad jag skulle säga. det fanns så mycket jag ville berätta för honom och så mycket jag ville fråga. jag såg ut genom fönstret och undrade hur det gick för Larua och Ron

Jag lämnade Ron vid bordet och ringde till Dean.
Han var redan hemma och var påväg för att hämta tvillingarna men sa att han kunde hämta Mina med.
Sedan gick jag tillbaka till Ron som såg förvånad ut.
- Va redan tillbaka?, sa han förvånat.
- Jag säger ju att mugglarsaker är bra, sa jag och himlade med ögonen.
Nå, är du klar och mätt?, sa jag roat och såg på honom.
- Visst, sa han och vi transfererade oss till vårt område.
Det var en lekpark, det var där de tre männen hade överfallit barnet.
Vi hörde något som prasslade i buskarna och vi gick sakta fram.
Plötsligt sköt en ljusstråle fram och jag hoppade undan och sköt in en lamslagningsförbannelse.
Ur buskarna klev sedan två fullvuxna och skäggiga män.
De såg ut att vara luffare eller något, den ena vacklade till och jag förstod att han var berusad.
Ron slängde iväg ännu en lamslagningsförbannelse och han föll omkull.
Nu var det bara en kvar, full han också.
- Crusio, sa han och skickade iväg den mot mig.
Men det känndes inte ens, så jag lamslog honom och vi band ihop våra fångar.
- De är inte alls som förr, de kan ju inte ens utföra crusio ordentligt, sa jag med ett flin mot Ron.
Och vi transfererade oss iväg till en cell i ministeriet där de skulle vara tills de hade nyktrat till och sen skulle de få sin dom.

Draco såg på mig och jag log lite
"Cara vad hände egentligen mellan oss? vi var bästa kompisar, vi var tillsammans och vi kunde prata om allt" sa han och jag mötte hans blick
"Du blev dödsätare utan att säga något till mig och efter det var det inte samma sak och sedan träffade du Isabella och jag träffade Simon" sa jag lätt och såg lite olyckligt på honom. jag undrar vad som hade hänt i fall vi varit tillsammans och aldrig gjort slut. hade det slutat annorlunda då?
"Jag är ledsen i fall jag sårade dig" sa han och kag skakade på huvudet
"Va inte det, det var så länge sedan, det är redan glömmt." sa jag lätt och reste mig "Hungrig?"
han nickade bara till svar och jag gick till köket och slängde ihop en köttfärspaj som jag snart ställde på bordet
"Jag visste inte att du kunde laga mat" sa han roat och ajg såg på honom
"Severus lärde mig när jag bodde hemmea hos honom efter att du och jag gjorde slut" sa jag lätt och vi började äta under tystnad, det var som vi inte riktigt viste vad vi skulle säga till varandra
"Jag har saknat dig" sa Draco och såg på mig
"jag har saknat dig med" sa jag lätt och log och tog sedan bort när vi dukat av, och Draco hjälpet mig.
"Jag tror jag ska bege mig hemåt" sa han och jag följde honom till dörren och vi såg på varandra och jag slog armarna om honom
"Lovar du att vi håller kontakten?" sa jag och han såg på mig
"Jag lovar" sa han och såg på mig och lutade sig framåt och kysste mig innan han drog sig bort och gick ut genom dörren. jag stod som förstelnad i hallen. vad hade precis hänt? Draco hade kysst mig. jag såg förvirrat ut i luften framför mig. jag behöver prata med Laura. jag slängde på mig kappan låste och transfererade mig hem till henne och Dean och knackade på, det var Dean som öppnade och han log
"Är Laura hemma än?" frågade jag honom lite förvirrat

Vi gick in på kontoret och skrev rapport och vi lämnade den till Harry.
- Bra, sa Harry och log.
Ni kan åka hem nu.
Jag sa hej då till Ron och transfererade mig hem, där såg jag Cara stå i ytterdörren.
- Hej Cara det ser ut som om du behöver prata, ska vi ta en skogspromenad?, sa jag och slängde in väskan vinkade åt Dean och gick med Cara ut i skogen.
- Hur gick det?, sa jag vänligt och såg på henne.