Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Hejsan! Har inte varit aktiv på över en vecka vilket känns som månader för mig. Det har virrat för mycket jobbigt omkring mig på sistone och har helt enkelt inte orkat. Men tänkte komma tillbaka nu i jämna mellanrum för att uppdatera mina ffs, eftersom ni är så fina i kommentarerna! ♥
_____________________________________________

Kapitel 72 - Albus

Sommarlovet gled in. Albus och Scorpius hade precis slutat sitt sjätte år på Hogwarts,och det var även på tiden att fundera över vad de skulle göra efter examen. Allt Albus hade tänkt på var att få spendera mer tid med Oliver och flytta ihop med Scorpius.

Oliver fortsatte utvecklas ju mer tiden gick. Han var snart ett år och hade lärt sig stå så länge han kunde stödja sig mot något.
Albus satt i en fåtölj i barnkammaren och såg på när han satt och lekte. Han började krypa fram till Albus och reste sig upp, stödjande mot hans knän.
"Åh vad du kan", kuttrade Albus och tog tag i hans händer. "Snart kommer du kunna stå själv. Sen dröjer det inte länge innan du springer omkring här. Pappa kommer bli så stolt över dig då. Mamma också. Och Scorpy."
"Scopy", upprepade Oliver.
"Vad sa du?" sa Albus chockerat. "Scorpius!"
Scorpius kom genast inrusande.
"Ja?"
"Oliver sa precis sitt första ord."
"Va?" sa Scorpius och satte sig på golvet bredvid Oliver. "Vad är det du har sagt?"
Oliver sa ingenting utan satte sig i Scorpius knä.
"Ska du berätta för Scorpy vad du precis sa?" sa Albus. Oliver var fortfarande tyst. "Scopy, sa han."
"Sa du det?" kuttrade Scorpius och kramade om Oliver. "Vad du är duktig!"
"Så varken mamma eller pappa blev hans första ord", flinade Albus.
"Eller hippogriff", tillade Scorpius.

Sista dagen på sommarlovet stod Albus och packade sin koffert. Det hade gått så fort och det kändes jobbigt att lämna sin son igen även om han var i goda händer. Han satte sig på sängkanten och andades ut i försök att inte bryta ihop.
"Behöver du hjälp med packningen?"
Albus tittade upp och såg Scorpius framför sig.
"Nej då", sa Albus ansträngt. "Du bör ju också packa så låt inte mig uppehålla."
"Jag är redan klar", sa Scorpius och satte sig bredvid honom. "Är det separationsångesten igen?"
Albus nickade och torkade en liten tår med handen. Scorpius lade armen om honom och kysste hans huvud.
Sedan hördes några söta små snabba fotsteg och in kom Oliver som precis hade lärt sig gå.
"Hej, älskling!" sa Albus och öppnade upp sina armar.
"Bapa!" sa Oliver och gick fram till sin pappa.
Albus lyfte genast upp sin son och kramade om honom.
"Ja, pappa kommer sakna dig massor", sa han.
"Scopy", sa Oliver och pekade på Scorpius som log.
"Ja, Scorpy kommer också sakna dig", sa Albus.
Oliver började sträcka sig mot Scorpius som genast tog emot honom, och med det fick han en bebiskram.
"Jaså, du ville ha en kram du", sa Scorpius. "Du är visst lika kramgo som din pappa."
"Jag förstår inte vad du pratar om", sa Albus som nu kramade om båda.
_____________________________________________

*host* Jag lovar *host* Det sista var inte alls menat som en referens till Albus och hans kramar i Cursed Child...

'Bapa' och 'Scopy' så himla fint kapitel som alltid!

Lider med dem att de behöver åka ifrån Oliver, förstår saknaden ♥

Kapitel 73 - Scorpius

Scorpius klev in i sovsalen med ett belåtet leende.
"Vad du ser glad ut då", sa Albus som satt i sin säng.
Scorpius svarade inte, utan fortsatte le och räckte fram ett brev. Albus tog emot det och läste. Därefter tittade han på Scorpius med ett leende.
"Du kom in", sa han chockerat. "Jag visste det! Grattis!"
Med det fick Scorpius en stor kram och en hård puss på kinden.
"Det är ju dock bara bara en ettårsutbildning, så chansen att få jobb efter det är nog inte lika stor", sa han.
"Var inte så negativ!" sa Albus uppmuntrande. "Du kommer bli en fantastisk psykolog. Se bara hur du har hjälpt mig utan att ens få betalt."
"Tror du verkligen det?"
"Jag vet det."

Scorpius satte sig tätt bredvid Albus och lutade sig mot hans bröstkorg.
"Tänk så mycket minnen vi har skapat här", sa han.
"Mm", instämde Albus. "Minns du första kvällen? När du och jag satt uppe i din säng halva natten och åt upp allt godis du hade med dig på tåget? Vilka rebeller vi var!"
"Samma säng som vi kysstes för första gången. Kommer du ihåg det? Innan vi ens var tillsammans."
"Just det", skrattade Albus. "Strax innan du blev av med din oskuld där."
"Till skillnad från dig som gjorde det på en offentlig plats."
"Till mitt försvar så var ingen annan där", sa Albus generat.

En månad senare var det dags att lämna skolan för gott. För sista gången stod pojkarna i sovsalen och fixade sig inför examen.
"Hur känns det?" frågade Scorpius Albus för att själv lugna ner sig lite.
"Overkligt", sa Albus. "Om ett par år kanske Oliver hamnar i denna sovsal. Och vem vet när han ska sätta sin fot i städskrubben han blev till i."
"Ja för vem vet vad han hittar på för fuffens där", flinade Scorpius. "Du kanske borde smuggla ner kondomer i hans koffert om du inte vill bli farfar i förtid."
"Du din..." sa Albus och tog upp sin kudde och kastade den på Scorpius.
Scorpius duckade så kudden for förbi. Därefter plockade han upp den och använde den som sköld medan Albus förberedde nästa kudde.
"Du skulle bara våga", sa Scorpius.
Albus slog till med kudden med ett flin, men Scorpius försvarade sig. Det var som en svärdfäktning fast med kuddar. Tillslut for Albus baklänges rakt ner i Scorpius säng och därefter föll Scorpius rakt på honom. De låg där och skrattade.
"Du har tränat dig", sa Albus.
"Du har blivit sämre", retades Scorpius.

Stora salen var sig inte lik. Väggar och tak var överdekorerade. Elevhemsborden hade ersatts av rader med bänkar för familjer och nära bekanta. Examensceremonin gick fort. Några utvalda höll valfria tal innan de fick sina diplom. Albus höll sig tätt intill Scorpius under hela processen, något som gav Scorpius främre trygghet. Han kunde se sin pappa i publiken, bredvid Max som hade lilla Oliver i knät, och även Albus föräldrar och syskon. Även Hermione hade tagit ledigt från ministeriet för att, ihop med Ron och Hugo, fira Rose' utgång.
Efter ceremonin rusade Albus genast fram till Oliver som joggade på sina korta ben.
"Pappa", sa han innan Albus lyfte upp honom i sina armar.
"Ja, nu är pappa färdig här", sa han och kramade om honom.
Scorpius gick fram till sin pappa som kramade om honom med en klapp på ryggen.
"Gratulerar", sa han. "Mamma hade varit stolt."
Med det log Scorpius.
"Det är hon säkert. Jag tror inte hon missade en sekund av den här dagen."
Vid sidan av kunde han se ett leende på Albus läppar som förstod precis vad han menade.
"Nu tycker jag vi ska ta en bild av familjen här", sa Ginny med blicken fäst vid Albus och Oliver. "Scorpius, kom här. Du också, Max."
"Jag också?" sa Max.
"Hela familjen, ja", instämde Ginny.
Albus höll kvar Oliver i sina armar medan Scorpius höll om honom, och Max höll Olivers lilla hand.
"Lily och James, kom ni också", sa Ginny efter att ha knäppt första bilden.
Lily rusade fram och ställde sig bredvid Scorpius medan James ställde sig längst fram nerhukad och poserade.

"Jag också?" sa Max.
"Hela familjen, ja", instämde Ginny.

Älskar Ginny! ♥

Fin avslutning på skoltiden. Sedan är det dags för Oliver att ta vid på Hogwarts som sagt

Kapitel 74 - Albus

Albus och Scorpius hade hittat den perfekta lägenheten i London. Den låg inte alltför centralt men inte heller så långt ifrån Den Läckande Kitteln. Albus hade även fått jobb i Diagongränden. Nämligen på Weasleys vassa varor, där även hans kusin Roxanne började jobba strax efter sin examen. Det var även första veckan som Oliver bodde hemma hos dem, utan några som helst planer på att skriva in honom på ett dagis.

Med sonen i handen gick Albus mot jobbet, under sin tredje arbetsvecka.
"Blev tvungen att ta med honom idag", sa Albus när han steg in i butiken. "Tänkte att han ändå kanske skulle trivas här."
"Inga problem alls", sa hans morbror George. "Du kan ju visa runt honom lite innan vi öppnar."
Oliver blev genast förtjust i de mystiska lekstugorna, där man sprang in i den ena och kom ut ur den andra, samt pygmépuffarna, som han kallade "puff". Han var road under förmiddagen, men efteråt blev det mycket ryck och slit i Albus klädnad.
"Pappa, kom och lek", sa Oliver otåligt.
"Du får vänta en liten stund, hjärtat", sa Albus med dåligt samvete. "Pappa måste jobba."
"Du, Oliver!" sa Roxanne för att distrahera honom. "Vill du komma med och titta på pygmépuffarna igen?"
"Ja, puff!" sa Oliver glatt och hakade genast på henne.
"Om du visar att du kan vara riktigt duktig idag, så kanske du får behålla en", erbjöd Roxanne. "Fast bara om pappa tillåter."
"Det gör jag!" ropade Albus som lyssnade för fullt.
"Den vill jag ha", sa Oliver och pekade.
"Vad ska den heta då?" undrade Roxanne.
"Puff", sa Oliver bestämt.
"Puff? Åh vad fint!"

När Albus väl var hemma igen och hade lagt Oliver skulle han äntligen få lite egen tid med sambon Scorpius.
"Hur var studiebesöket?" frågade Albus som satt lutad mot Scorpius famn i soffan.
"Suveränt. Det verkar vara en bra skola."
"Skönt att höra."
"Hur var det på jobbet då? Gick det bra för busungen?"
"Han fick en gratis pygmépuff. Puff heter den", sa Albus med ett leende.
Scorpius skrattade.
"Då har vi ett barn till att se efter", sa han ironiskt. "Fast ett lite mindre och fluffigare."
"På tal om det", sa Albus och tittade Scorpius rakt in i ögonen. "Är det inte på tiden snart? Att vi två skaffar oss en liten som är vår? Att Oliver blir storebror?"
Med det tog det en stund för Scorpius att svara.
"Ja, jo... det förstås. Det känns bara lite tätt inpå."
"Tyckte bara vi kunde börja tänka på det."
"Jag tänkte också på hur- jag menar vi kan ju inte-"
"Adoption? Surrogatmamma?" avbröt Albus. "Det lär ju också finnas fler lösningar i trollkarlsvärlden... som jag inte vet om jag vågar prova på."
Scorpius tittade på honom med ett leende.
"Vi får väl se", sa han och gav en lätt kyss på läpparna.
____________________________________________

Bara två kapitel kvar nu! ♥

Tänk att det bara är två kapitel kvar! Den här storyn har gått från tonårsromans till familjeliv, och nu på slutet känns den väldigt mysig. Som med Puff, till exempel. Och tänk om de utökar familjen undrar om vi får reda på det i de sista kapitlen. ♥

Kapitel 75 - Scorpius

Scorpius var inte längre en ung Malfoy. Han var numera en fullvuxen man, en utbildad psykolog och gick under namnet Scorpius Potter-Malfoy.
Oliver var nu elva år och skulle börja sitt första år på Hogwarts. Familjen, bestående av Albus, Scorpius, Oliver och Ronja, deras adopterade dotter på sju år, och även Max ihop med sin nya pojkvän, stod samlad för att säga hejdå till Oliver.
"Kom ihåg nu", sa Albus. "Var snäll mot de ensamsittande och oroa dig inte för ditt elevhem."
"Och hitta inte på något fuffens", sa Max.
"Och bjud dina blivande vänner på godis!" sa Scorpius.
"Okej, okej, jag förstår", skrattade Oliver. "Men ni skriver till mig va? Allihopa?"
"Alla dagar i veckan", lovade Max.
"Men blir det för mycket får du säga ifrån", sa Albus.
"Jag kommer sakna er", sa Oliver innan var och en fick varsin kram, även hans styvfäder och framförallt hans lillasyster. "Okej er... hejdå."

"Scorpius?" sa en bekant röst. "Är det du?"
Scorpius vände sig genast om.
"Cara?" sa han i chock. "Men vilken överraskning!"
"Desamma med att se dig också!" sa Cara medan de kramade om varandra hårt.
"Men vad gör du här?" sa Scorpius efteråt.
"Emma, om du minns?" sa Cara, men ingen klocka ringde. "Min lillasyster. Jag är här för att vinka av henne."
"Just ja, Emma!" sa Scorpius som nu mindes. "Så hon går på Hogwarts nu? Albus son ska precis också börja."
"Där ser man. Hoppas de kommer bra överens de två då."
"Men vad har du haft för dig i livet annars då?"
"Tja du", sa Cara och viftade lätt med sin vänsterhand. "Jag gick ju och förlovade mig i somras. Och ni två har bildat familj ser jag."
"Javisst ja!" sa Scorpius hastigt. "Min man, Albus. Honom känner du. Och det här är Ronja, vår dotter."
Ronja stod gömd bakom Albus då hon mötte Caras blick.
"Hej Ronja", sa hon. "Jag är en gammal vän till din pappa. Och din faster också för den delen."
"Hon är blyg i början", förklarade Scorpius. Men när man väl känner henne kan hon aldrig hålla tyst."
"Jo det känner man igen", sa Cara med ett leende. "Nej men jag bör ge mig av nu. Men helt underbart var det att få träffa er och grattis till... tja. Allt."
"Ja! Grattis själv. Ha det så bra du!"
Med det gav Cara en vinkning och gick iväg.
"Hon har utvecklats", sa Max.
"Vem var det ens?" undrade hennes pojkvän förvirrat.
"Hon är mitt ex", sa Scorpius. "Femte året."
"Hon var så himla söt!" sa Max.
"Kan vi gå hem nu?" sa Ronja otåligt och rykte sina pappor i armarna.
"Ja, vi har väl inget annat val", flinade Albus. "Kom här så bär jag dig på ryggen."
"Jaa!"

Ronja, vilket fint namn ☺ nu väntar jag med spänning på sista kapitlet i denna fina story ☺

Vilken resa det har varit med denna berättelse! Allt började med en idé jag fick för tre år sedan, bara att då var jag fullt uppe med andra fanfics som mina gamla läsare säkert minns :'D
Under två och ett halvt års tid har jag suttit och byggt ihop storyn och skrivit och även fått en del nya läsare! Wow! Mina idéer kommer fortsätta krylla och intresset att skriva kommer alltid finnas så länge jag har ert stöd ♥

Nu kommer vi till det sista kapitlet ^^
____________________________________________

Kapitel 76 - Oliver

Olivers femtonårsdag firades hemma hos hans farmor och farfar, ihop med familjen, och Potter-syskonens familjer. De försökte hålla en fin middagsstämning fram tills faster Lilys döttrar började bråka vid matbordet.
"Mamma, Nelli spottar på mig!" gnällde den ena.
"Hon knuffade mig!" protesterade den andra.
"Jag gjorde bara så här", sa den ena och knuffade till sin tvillingsyster så hårt att hon tappade sin gaffel i golvet.
"Fan för dig!"
"Billi och Nelli, nu slutar ni bråka!" sa Lily ifrån. "Och du, Nelli, ska passa dig för att svära i detta hus."
Med det började tvillingarna räcka ut tungorna och tjafsa tystare.
"Men kan ni lägga av!" sa Ronja och med det blev de knäpptysta.
"Tack för maten", sa Oliver och var påväg att resa sig från bordet.
"Nej, nej, nej", sa Harry. "Vi måste ju sjunga för dig först!"
"Det är lugnt, pappa", sa Albus. "Vi kan ta det sen. Låt honom gå."

Med det gick Oliver upp till ett av gästrummen, det han själv brukade sova i de gånger han övernattade. Rummet var sig likt. Samma välbäddade säng, och på väggen satt en filt med inbrända ord som bokstaverade Pappa. Hjälp. Godrics Hollow. 311081. Han hade aldrig riktigt förstått vad texten betydde.

"Vet du om att det här rummet var mitt en gång i tiden?"
Oliver vände sig om och såg sin pappa vid dörröppningen.
"Jag kunde gissa det", sa han och tittade på filten igen.
Albus gick och ställde sig bredvid honom och tittade han också.
"Det där var jag och Scorpius som skrev", berättade han.
"Så det var ni som brände in texten?"
"Nja inte riktigt... Det var planen men... Äh. Det är en lång historia."
"Vad är syftet med texten?"
"Också en lång historia", sa Albus med ögonen fästa vid filten. "Vi ska berätta för dig och Ronja när ni blir äldre."
De satte sig ner på sängkanten.
"Vet du om att din farfar hade den där filten när han var bebis?"
Oliver skakade på huvudet.
"Nej. Det visste jag inte."
"Det var det sista han hade kvar av sina föräldrar. När jag var i din ålder. Yngre till och med, så erbjöd han mig den filten. Jag förstod inte då vad den skulle vara bra för. Men senare så insåg jag vad den betydde för honom. Att det var just därför han ville att jag skulle ha den."
Oliver satt där tyst.
"Fick du din grattishälsning från mamma?" fortsatte Albus. Oliver nickade. "Hur känns det? Att du ska bli storebror igen?"
"Jo då. Det ser jag framemot", sa Oliver med ett leende.
"Jag förstår det. Kommer aldrig glömma glädjen i dina ögon den dagen Ronja kom hem. Bara två år gammal var hon. Du var så glad att äntligen få träffa henne."
"Och nu börjar hon snart på Hogwarts", instämde Oliver. "Som hon längtat. Se om hon hamnar i samma elevhem som jag."
"Ja, kanske hon har lite Hufflepuff i sig", sa Albus. "Och du. Du börjar ditt femte år. Vad hände?"
"Du blev gammal", retades Oliver.
Albus flinade och rufsade sin son i håret.
"Jag minns mitt femte år som igår. Samma år som du blev till."
"Det är helt obegripligt att tänka", sa Oliver.
"Ja visst är det", sa Albus och reste sig upp. "Ska vi gå ner till de andra nu? Jag tror farfar väntar på att få sjunga för dig."
"Låter som en bra idé."

SLUT
____________________________________________

Nu när denna är slut så kanske ni nya läsare skulle vara intresserade av att läsa mina gamla fanfictions? Det är förstås valfritt. Orkar inte länka var och en men alla finns länkade i Scorbus-klubben

Har även två nya fanfictions på g men det tänkte jag dela med mig mer om när min berättelse om Delphi är slut

Tack för att ni läst!

Tack för vi har fått läsa, alltid lika förväntansfull och spänd på vad som näst ska hända när jag ser att tråden är uppdaterad!