Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Farwen flinade.
"Farwen", sa hon. Hon vände blickande till demonen.

"Adney", svarade Adney och drog handen genom sitt svarta hår.
Alv flickan som tydligen hette Farwen var ganska söt med sitt långa blonda hår och stora gröna ögon, vilket fick Adney att le då han tyckte om att titta på vackra saker.

( AHAHAHA "tycker om att titta på vackra saker )
---

Rai fnyste, och korsade armarna. "Mitt namn är Rai. Jag är alfa bland varulvarna." sa han. "Vad för er hit?
Han vände blicken mot demonen vid namn Adney, blängde på honom då han såg leendet han fick av att kolla på flickan.

Farwen mötte demonen Adneys blick, rodnade. Det var något med hans hår hans ögon som hon gillade.
"Goddag", sa Farwen.

Rai började bli irriterad. Han ändrade till vargform, började morra ljudligt. Med rest ragg gick han närmare alvkvinnan, och när det skilde bara en meter ungefär ändrade han form tillbaka till människa. "Jag ställde er en fråga." sa han kallt, och vände blicken mot demonen. "Dig också."

Jag reste mig upp och tittade på gestalten.

Adney ställde sig framför Farwen och kollade kyligt på varluven Rei, han var inte rädd för den där hunden.
"Jag kom hit för att vara på stranden, vad annars?", fräste han.

Jag gav den en sista blick och vände mig om och började att springa till stranden.

Eleanora kved och kröp ihop mot en sten. Hon var trött, väldigt trött. Blodet forsade från hennes sår på magen. Hon blundade ett tag och gav ifrån sig ett litet kvidande innan mörkret omslöt sig runt henne och hon var inte längre vid medvetande.

Berkeley kollade på dom och morrade dovt.
"Jag bör kanske gå snart, har ärenden att göra. Trevligt att träffa er två." sade han med en liten nickning.

Eoin gick ut ur skogen och tänkte på allting, fall han skulle kontakta soldaterna och fråga hur planerna går? Om hur allting går?
'En helt vanlig skog' tänkte han och log lite. Fåglarna kvittrade. Han var inte speciellt glad för guds skapelser, det var han verkligen inte, men fåglarnas kvitter var underbart att lyssna på. Det var lugnande.

"Jag var bara på en promenad", sa Farwen. Varje gång hon slöt ögonen dök synen av den brinnande stugan upp. Farwen flämtade till.