Hedwigs liv

sådär

Ursäkta att jag lägger mig i, men att skriva sådär var inte särskilt schyst. Om du tycker så kan du hålla det för dig själv, eller så kan du skriva och ge konstruktiv kritik, vad författaren kan göra bättre. Att bara skriva "sådär" är inte någon särskilt bra kommentar.

*bevakar*
ge en tumme upp om du också gör det

Okej. Jag har haft det lite jobbigt de här månaderna.
Jag har försökt skriva, men det går inte.
Det bara går inte.
Jag kan inte skriva.
Jag suger på att uppdatera. Februari. Jag har sådant dåligt samvete så att det inte är sant.
Men vissa kanske fortfarande vill läsa. Tack i så fall.
Nu är det sommar. Jag kanske kan skriva mer nu.
vilda8501; Vad är det du vill att jag ska göra för att förbättra handlingen och mitt skrivande? ^^

KAPITEL 40

Hedwig blev kvar i sjukhusflygeln några dagar. Hon funderade mycket över hårnålen som hon hade hittat, som nu låg under madrassen, om hur Narcissa hade betraktat henne i mörkret. Varje gång hon tänkte på att förmodligen var bevakad dygnet runt av någon som inte ville henne väl kände hon hur hon fick kalla kårar över hela kroppen.
Hon tycktes se bevakande ögon i varje mörk vrå, glittrande i mörkret.
När hon slutligen fick komma ut från den avlägsna flygeln så hade hon massor, och då verkligen massor, av skolarbete att göra. Om det inte vart för Hermione hade hon förmodligen inte förstått någonting, men nu lyckades hon faktiskt ta sig ikapp ganska fort.
Plötsligt så upptäckte hon att hon redan hade gått en månad på Hogwarts, för gissa vad;
Det var alla helgons dag.
Hela stora salen var fylld med pumpor, fladdermöss och fler stearinljus än vanligt (som gjorde det väldigt varmt inne i stora salen). När Hedwig kom till middagen med sina Hufflepuffvänner så stod de allihopa och bara beundrade alla dekorationer.
De åt.
Plötsligt kom professor Quirrel instormande, med ögon stora av skräck och viftande armar.
"TROLL! TROLL I FÄNGELSEHÅLORNA!"
Alla fick panik när Quirrel ramlade ihop på golvet. Hedwig vände sig skräckslaget till sina vänner och alla hade lika uppspärrade och skräckslagna ögon som hon själv hade.
Alla började röra på sig, skrika. Kaos i hela salen.
Då reste sig Albus Percival Wulfrick Brian Dumbledore från sin stol.
"TYSTNAD!"
Alla blev överraskade och slutade skrika. Alla ögonpar i salen vändes mot den gamle trollkarlen, förutom då förstås den avsvimmade professor Quirrel.
Och Hedwig.
Hon tog tillfället i akt och smög ut ur stora salen, och när ingen såg henne längre så förvandlade hon sig till uggla. Hon var rädd, så rädd. Men hon kände sig tvungen att leta upp trollet.
Hon flög och flydde.
Till flickornas badrum.

MEER!! Gud vad bra, typ bästa någonsin!!

Du är super syrran!

Jättebra!! (Som vanligt!) ♥

Super kapitel! Längtar efter mer^^

jag skrev på fel chat rum det var vad man tror är ett av det vanligaste utryket är så förlåt