Vid din sida

_{Skrivet av Rachel Moon:}
♥ Mihihiiiiii meeeeer

_{Skrivet av Elma00:}
jättebra Men potatisar växer i jorden, så det som syns är blasten, inte själva potatisen

_{Skrivet av anileve:}
Jag läste precis prologen och, ärlig talat, DEN VAR GRYM!! *bevakar*

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej min fantatiska och tålmodiga läsare! ♥
Jag är en usel författare, jag uppdaterar aldrig! Men, tyvärr hittade inte jag den bok som min story finns i, så då kunde jag inte skriva.
Men gissa vad? Jag hittade den! Och nu känner jag verkligen ett sug efter att skriva, och det gör jag nu!

Hope you enjoy it!

Kapitel 1 "Svarta Bergen" (James perspektiv)

Jag satt brevid henne.
I vårt röda hus satt jag nu på knä brevid min Lilja, med ensamma tårar som singlade sig ner ur mina ögon.
Lily, min fantastiska hustru, ligger med magert ansikte och blek hy, ögonen som brukade vara fyllda med uppmuntran och glädje, var grumliga och fyllda nu istället sorghet och nedstämd.
Men för ögonlicket hade Lily ögonen nere, hon sov utmattat. Hon låg i vår gråa soffa, med filtar och underhållning.
Ingen var i huset förut oss, för tillfället.
Många nära och kära hade kommit till mig och tröstat mig, och några kramade mig också. Doktorn hade varit här för några timmar sen.
Lily, min underbara Lilja, var sjuk. Dödligt sjuk också.
Det var därför nu då jag, Nygifte James Potter, grät vid min gravida och döende fru.
Doktorn visste inte riktigt vad det var, så man kunde inte bota det.
Jag var mållös och bara stirrade på doktorn när han sa det, och sedan fick ett utbrott.
Jag förstörde större delen av TV, och alla porträtt i vårt hus var sönder rivna.
Min mor och far hade varit här, tröstat mig och omnfamnat mig. Jag kan inte fatta det.
Kan Lily dö? Sjävklart, sade en slug och elak röst i mitt huvud, ofrivilligt.
Jag tänkte inte mer så, jag ville inte mer tänka så. Lily kommer bli frisk. Hon och jag kommer få vårt väntade barn och leva lyckliga.
Men min negativa sida sa "Nej då, Lily kommer dö med sitt barn och du kommer för evigt bli olcyklig" .
Hur kunde detta gå till?
Bara några dagar efter bröllopet blev hon sjuk, och det har det har hon varit i en månad nu.
Varför? Ekade det i mitt huvud.


Plötsligt knackar det på dörren.
"Kom in", sade jag med gråten i halsen. Jag hade varit hos Lily hela dagen, varken ätit eller druckit.
In kom det tre personer. Två av de kände jag igen. Tammy Jelius, 20, ganska kort och med former, med en stor militär jacka och sitt korta bruna hår i en indianfläta, från Quidditch avdelningen var den första.
Sedan kom Teo Marshael, 25 sist vi sågs, den vältränade långa och smala sportkillen kom med en svart kortamrad så hans muskler syntes, och det bruna raka håret klippt.
De båda var där jag jobbar, där jag jobbade menade jag. Jag fick ledigt när Lily blev sjuk.
Iallafall så jobbar jag på Quidditch avdelningen i Ministeriet, och var tränare för de som hade kurser, men Tammy hade jobbet som chef och Teo som jagare i vårat hemma lag, men också att vara ansvarig för alla matcher som spelades i landet.
Sist kom en smal, lång blondin med det långa håret uppsatt i en stram tofs. Hon hade svarta tajta svarta kläder, och nu hade hon svarta legins och en pinnsmal svart tröja. Hon såg ut att vara kanske runt 22 års ålder, och hade smink på sig.
Tammy, Teo och den okända kvinnan kom närmare mig och jag reste mig.
"James…", sade Tammy plågande. Tammy var alltid glad men tystlåten, och därför var det svårt att se henne så här. "Vi är så ledsna…"
Teo nickade och tittade medlidande på mig. Den okända kvinnan tittade inte medlidande på mig, utan verkade le lite i smyg.
"Och vem är detta?", frågade jag svagt och nickade mot främligen.
"Åh, jag har glömt att presentera mig! Zoe Seasus", sade hon euantiastiskt och räckte fram handen. Jag tog den och skakade den.
"Zoe är vår vän från Ministeriet, hon jobbar som trolldrycks botare", förklarade Teo.
Ett hop tändes i mig. "Kan du borta min fru?"
Zoe tittade bekymrat på Lily. "Nja…"
"Vad?", frågade jag.
"Jo, jag har läst om denna sjukdom. Jag kommer inte ihåg vad en heter, men den är dödlig. För att kunna bota sjukdomen…"
"Går det?!", skriker jag upphetsat.
"Ja", sade Zoe.
"Vad?!"
"Om du låter mig prata färdigt hjälper det", Zoe tittar strängt på mig. "Jo, för att bota sjukdomen måste man ha olika ingridienser, och bland de är det ett drakhjärta från en drake…"
Jag svalde. Ett drakhjärta? Hur i Merlins skägg ska vi få tag i det?
Nu var det Tammy som avbröt. "Det har jag hört om! Eller måste man döda den som har spridit viruset…"
Zoe såg lite stressad ut. "Vad är det Zoe?", frågade Teo.
"Jo, enligt uppgifter så finns en drake i Svarta Bergen, men det är så att Svarta Bergen utövas ju det Svart Magi, och det är strängt förbjudet att åka dit för ministeriet. Men det är den enda draken som finns tillräckligt nära för vi ska kunna ta hjärtat…"
"Vi får väl strunta i Ministeriet!", ropade jag, och kände ett hop, Lily kanske skulle kunna få livet i behåll.
Tammy tittade bekymrat på Teo. Han besvarade blicken och tittade sedan sorgset på mig.
"Ni kan inte mena allvar", jag tog händer i sidorna. "Behåller ni hellre ert jobb än att rädda min hustrus liv?"
Jag kände mig förbryllad. Kan de mena allvar?
"Hm… Nej, jag ställer upp…", sade Tammy tveksamt.
"Aja, vi alla kommer få dåliga jobb sen så jag är med", log Teo.
Alla tittade på Zoe, som tanktfullt tittade på Lily.
"Zoe? Ska du följa med?", frågade jag.
Zoe hoppade till. "Oj, jo självklart… självklart…"
"Då så", jag slog ihop händerna. "Då har vi bestämt. Inte ett ord till någon, förstått?"
Alla nickade och lovade att de inte skulle säga något till andra om deras planer.
"När kan vi resa?", frågade jag.
"I övermorgon? Vi måste hinna göra ordning allting", svarade Tammy.
"Lily då?", sade Teo. "Hur ska vi göra med henne?"
Det blev tyst i salen.
"Jag vet!", Zoe bröt tystanden. "Min lillasyster Sara kan få ledigt på Hogwarts, hon går i andra årskurs, och hon kan hjälpa Lily och stanna med henne!"
"Briljant!", sade Teo och log.
"Vi behöver planera", jag gjorde en gest mot matbordet. "Slå er ner"
Alla satte sig, och tog imot en kopp kaffe.
"Då så, vart ligger Svarta Bergen?", frågade jag efter vi hade smuttat på våra drycker.
Zoe svarade mig, och samtidigt gav mig ett bländade leende.
"I en fjärran land, där farorna lurar under varje träd, brevid varje busken och över himlen. Svarta Bergen är inget att leka med, specielt inte om man inte vill dö".


___________________________________________________

Förlåt igen för dålig uppdatering, ska skärpa mig!

Så, tankar om kapitelet? Vem gillar ni mest än så länge av Tammy, Teo och Zoe? Stackars James, eller hur!
KOMMENTERA! ♥