De 77 Mugglisspelen!

Nu får ni läsa!
_______________________________________
Kapitel 8: Dag 5
_______________________________________

Det har bara gått några dagar sedan Skilla Ravenclaws och Atlantens före detta bundsförvant Lunah~ aldrig återvände till deras läger. De förmodar att hon måste ha blivit mördad när hon letade efter något att äta. Ingen av dem är särskilt ledsna över hennes bortgång. Här på arenan dör folk som flugor. Det är ingen idé att sörja över dem.
- Har det inte varit väldigt lugnt på sistone? säger Skilla Ravenclaw och tittar på Atlanten som sitter och petar med en pinne i elden.
- Kanske för oss, svarar Atlanten dröjande. Men det verkar ju ha varit mycket mer fartfyllt i andra delar av arenan eftersom att så många har dött. Som senast igår dog tre stycken.
- Ja, vi kanske har klarat oss av ren tur, säger Skilla Ravenclaw. Eller... eller så planerar spelledarna att få oss att tro att läget är okej och att vi kan vara lugna för att sedan skicka några muttar på oss.
Ja, kanske... säger Atlanten som inte lyssnar så noga på vad Skilla Ravenclaw säger längre. Vi kommer ju ändå att dö allihop tillslut...





celina tittar beundrande på knogjärnen som Alex Stanley skickade för några dagar sedan. De måste vara av äkta silver. Och längst ut på knogarna sitter det diamantspetsar. Hårdare än sten och lika dödliga som svärd. Hon har inte hittat någonstans att slå läger för natten men däremot så har hon kommit ut på en äng med det högsta silkeslena gräs man kan tänka sig. Det doftar ljuvligt men det dröjer än stund innan celina kommer på att det här är det perfekta lägret, gömstället och... ja, här ska hon gömma sig. Nu faller snart mörkret och celinaska bara hitta något att äta innan hon låter sömnen falla över henne. Hon smyger iväg i den riktning som hon tror att hon kom ifrån och kommer efter en stund ut i skogen igen. celina får syn på en buske med bär som hon plockar. Hon ska precis smaka ett av dem när hon ser vad det är; Nattskatta!
Hon hör sig själv flämta till högt.
Vilken tur att hon inte han smaka. Hon kommer ihåg sedan tidigare Hungerspel att dessa bär är direkt dödliga. Hon slänger ner de på marken och börjar under tystnad leta efter något annat...




Samtidigt har karriäristerna somnat i sina sovsäckar. De har under dagen tagit sig ganska nära ymnighetshornet och befinner sig nu bara strax i början av skogen runt det. Den ända som är vaken är Incendio. Hon sitter vaken och funderar. Det går inte att vara ett lag så mycket längre. Snart är det snart dags att bryta alliansen och se de andra som fiender och inte som vänner. Hon tittar på Nisse. Fast man kan kanske skona några, till en början...



AlexZz vaknar upp med bultande huvudvärk och öppna sår över stora delar av kroppen. Han orkar inte tänka klart utan måste titta på den stora blodpöl som failarN lämnade efter sig innan regimens svävare kom och hämtade hennes döda kropp för att minnas vad som egentligen har hänt och påminnas om hur hemskt regimen har gjort livet för honom, henne och allihop. Vad skulle det vara för mening med att leva längre nu? Nu när den han älskar är död och han aldrig kommer att få se sin familj mer? AlexZz försöker resa sig upp men det värker i hela kroppen. Han tittar på sin ömma arm och märker det; blodförgiftning! Det kan inte vara något annat! Det är slut hur som helst...
- Hejdå, jag ska aldrig glömma er, säger han som en sista hälsning till sin familj som säkerligen ser honom på TV just nu. Med dem orden ger AlexZz upp och ett kanonskott bekräftar att han kan återförenas med failarN i dödsriket.




ronnyponny störtar ut ur en buske. Nu när mörkret har fallit så gäller det att ta skydd så snabbt som möjligt. Med tanke på alla hemskheter som har släppts lösa på arenan genom åren vet man aldrig vad som kan hända. BANG!
- Aj! skriker ronnyponny högt och tar sig för näsan. Hennes hand blir varm och klibbig. Blod! Hon måste ha slagit i ett träd. Hon känner försiktigt på näsan igen och känner ett hugg av smärta.
Bruten, konstaterar hon och grimaserar illa.
ronnyponny lyckas att hålla inne ännu ett skrik av smärta och fortsätter att röra sig framåt, försiktigare denna gång. Hon är på bristen till gråt när hon ser en eld och kommer ihåg alla härliga kvällar med familjen när de grillade och lyssnade på spännande historier. Helt utan att tänka går hon mot elden. Hon vaknar inte upp ur sin dagdröm förrän hon känner en brännande smärta i höger arm.
- Vem är du och vad gör du här?! säger en bestämd röst.
ronnyponny drar ut pilen som är orsaken till smärtan och tittar på den som talar. Det är Skilla Ravenclaw! Hon vaktar sitt och Atlantens läger och hörde att någon skrek. ronnyponny är stum av skräck.
- Snälla, döda mig inte, lyckas hon tillslut få fram.
- Det hjälper inte att ha dig vid liv! Ju fler som är borta desto bättre!
Med dem orden släpper Skilla Ravenclaw iväg ännu en pil. ronnyponny faller till marken.
Men inte död. Pilen träffade i hennes axel och endast en tanke far nu genom hennes huvud;
”Spela död...”




Incendio reser sig och går iväg från lägerplatsen. Hon går ut mot ymnighetshornet och klättrar upp på det. Där sätter hon sig och tänker. Det tar en stund innan hon hoppar ner på marken igen. Det är någon mer här förutom Incendio och de andra karriäristerna!


celina springer ut på en stor plan gräsplätt mitt skogen. Hon kisar i mörkret för att kunna se bättre.
Där borta tornar något upp sig. Det måste vara...
Längre hinner inte celina tänka förrän en mörk gestalt hoppar på henne. Hon svingar iväg ett slag mot den som flyger av henne med ett tjut.


Incendio känner på hakan. Det gör fruktansvärt ont. Käken måste vara bruten, men det finns ingen tid att tänka på det nu! Incendio tar fram sin båge och sätter en av silverpilarna mot strängen. Hon kisar för att kunna se den som slog henne och släpper iväg pilen.


celina märker att något kommer farande och håller sina händer som ett skydd framför ansiktet i tro om att knogjärnen ska skydda. Pilen träffar ett av dem men det hörs inget metalliskt kling. Istället känner celina hur något rinner ner för hennes hand och bränner till. Hon tittar på sin hand och upptäcker det. SYRA!
Det är frätande syra som rinner nerför henne! Syran sipprar ut från knogjärnen där pilen träffade.
Det borde hon ha förstått! Att en gåva från spelledarna inte var till hennes fördel! celina börjar skrika. Döden kommer närmare och närmare och tillslut ljuder ett kanonskott. celina från distrikt 3 är död!


Incendio tittar nöjt på sitt offer. Hon går fram till celina, eller snarare det som var celina, och drar ut pilen ur knogjärnen. Hon torkar av den mot gräset och går tillbaka till lägret för att väcka isaangel. Det är hennes tur att vakta.


DÖDA:

Jätte bra!
Men bara en fråga... När kommer jag med...? Jag känner att jag inte har varit med på ett tag nu och jag tror inte att jag är död ännu...

OMG spännande!!! Jag vill veta om jag dör eller intee!

Haha, jag är inte död än, nananananana!
Jättebra skrivet.

Yayy! Lever! Och bra skrivet, älskar det!

Du och alla andra som inte har varit med på ett tag kommer att vara med inästa avsnitt. Det kommer även några till.

Woho, I'm still alive!

me too! but he didn't wrote about me this time so...

Aww... D: My family... Lol. XD

Oh well, Long live my frickin' memory! Bra skrivet!

Skilla Ravenclaw du missa mohahaha