We are the Harry Potter generation

http://www.youtube.com/watch?v=YsYWT5Q_R_w

kanske muntrar upp dig fast du har säkert redan sett den :>

I know, I know, men ni vet hur det är. Vad jag tror är jobbigast egentligen är att alla pressar på hela den här ''It's over'', ''It all ends''-hypen så mycket, det gör det så traumatiskt, you know. Men helt rätt, såklart det inte är slut.

Fast... ibland kan man ju förstås tycka att "it's not really the end" är bogus, eftersom det, på sätt och vis, faktiskt är slut. Inte fandomen, no no no, den är evig, men alla böckerna och filmerna har kommit ut. Många tårar har spillts för att understryka slutet på en era; och oavsett hur man försöker komma förbi det, så är det ju på sätt och vis just det; slutet på en era. Och ibland, när man är som mest nere, går det inte att trösta sig med tanken att HP lever vidare genom oss, och att det inte är slut på riktigt. Ibland väger sorgen tyngre, och då krävs det stor styrka för trösten att bryta igenom barriären, om man säger så. Nu talar jag utifrån egna erfarenheter och tankar här, I don't know if you've ever felt the same way.

Men det är ju sant, HP lever faktiskt vidare genom oss. Och det är jag riktigt, riktigt glad över; min post-depression har lagt sig för tillfället, jag ser faktiskt knappt några spår av den i dagsläget. Nu ser jag mest fram emot det som komma skall! Att få träffa andra fans på olika konvent, besöka Wizarding World of Harry Potter, se hur Pottermore framskrider... massvis! Dessutom finns böckerna och filmerna alltid till hands om jag behöver min lilla dos av HP för dagen.

Böckerna har bildat en stor skara fans som hela tiden för budskapet vidare. Karaktärerna lever vidare genom oss, varje dag går vi deras fotspår och blir inspirerade av dem. Det är vi, den underbara generationen av Potter fans, som håller HP levande. You see, Potter won't go anywhere as long as we are here. So it's not the end. Not really.

Cheers, mate, I'm off to Hogwarts! (Engelska, Latin och Idrott. Fast jag menar förstås Ancient Runes, Charms och Flying. Jag visste inte vad jag skulle ersätta Engelska med. Det fick slutligen bli Ancient Runes. Kan inte påstå att jag är nörd. HAHA, menar nöjd, råkade skriva nörd. Woho, I sure as bloody hell am gonna miss that bus!)

Isis Alexima Dude. Dude.. Du satte varenda ord rätt. Kan absolut inget annat än att buga för dig. Så himla sant det du skrev.
Jag står inte heller riktigt för "nej det är inte slut än". För det är det ju liksom. För mig kändes lite som ett slut redan 2007 då sista boken kom ut. Där tog ju Jo's mästerverk slut. Sedan att det kom ut på film lite senare, det räknar jag ändå med som en del av eran - som jag nu tycker är relativt slut.
Historien kommer ju alltid att leva vidare genom oss, precis som du sa. Ingen tvekan om den saken. Jag är så himla glad att jag fick ta del av den här eran i min barndom - den har gjort så himla mycket.

Bugar och tackar till alla där ute som har varit med och gjort den här fandomen till den bästa!

Kan inte annat än hålla med mina 2 föregående talare.

Alltså, det beror ju på hur man definerar "slut". Självklart kan man inte springa bort från faktumet att det inte kommer släppas några mer böcker eller filmer i dagsläget och att vi inte kommer få ta en del av nya ord och repliker på en lång, lång tid. Det kommer inte vara fans som sover utanför bokaffärer för att få tag på den nya boken först och människor kommer inte gå in i biosalongen på premiärsdagen utklädda tillsammans med euforin som pumpar ut i deras kroppar. Och det är så mycket mer än "tyvärr" för visst gör det jätteont, det gör det, speciellt när man ligger på botten och inte riktigt vet vad man ska ta sig till.

Men samtidigt vågar jag inte säga att eran är slut här. För i mina ögon är den faktiskt inte det. Jag tror att Harry Potter kommer bli en klassiker; om 70 år kommer ett 10-årigt barn öppna sin första sida i De vises sten och hon kommer läsa och läsa och läsa och kanske be sin mamma som är född i den generationen då Harry Potter var aktuell att hjälpa henne. Harry Potter har ändrat liv under seriens gång men jag tvekar inte på att han och hans vänner kommer fortsätta att göra det.

Karaktärerna i boken har lärt mig vad kärlek faktiskt är och hur jag ska tänka kring olika saker. Det finns så många saker och så mycket som jag skulle kunna lägga upp; men jag tror ni vet själva vad för mod man får genom att läsa Hermiones insatser i saker och ting, vad för kärlek man känner när man läser om Ron och hur saker underlättas när man är med Harry. Det är liksom som att en dimma i huvudet försvinner när man öppnar en av böckerna och försvinner in i en annan värld.

För det är det Joanne har tillåtit oss att göra. Att försvinna till en värld där saker och ting inte gör lika ont.
Som hon sa på premiären;
"No story lives unless someone wants to listen… The stories we love best do live in us forever. So whether you come back by page or by the big screen, Hogwarts will always be there to welcome you home."
Vilket är så himla sant. Böckerna väntar på oss i bokhyllorna, i lådorna, på biblioteket efter att bli öppnade.

De kommer fortsätta att hjälpa oss för varje år vi kommer in i. Vår barndom må vara slut, men Harry kommer leva kvar inom oss: så vi har inte förlorat den trygga känslan som vi får när vi tänker på honom och resten av karaktärerna. Han kommer finnas där för att ge oss en hjälpande hand, en klapp på axeln, en varm kram; han kommer finnas där för att få oss att orka fortsätta.

Serien har även gett mig vänner som får mig att tro att det här inte är slutet. Jag har fått mina tre närmsta vänner via serien och det är jag så otroligt tacksam över. Jag vet att jag har nämnt höstlovet oräkneligt många gånger; men det är ändå någonting som får mig att känna att det är just tack vare serien. Om det inte vore för Harry skulle jag inte ha åkt till premiären med accioron, som då var en nyfunnen vän, och Elderwand, min bästa vän. Jag kollar fortfarande tillbaka på konversationerna vi hade innan Londonresan och jag vill bara gråta för att allting var så underbart och vackert och åh. Och efter att vi hade sagt farväl till accioron så pratade jag och Elderwand om att det kändes som om vi hade känt henne i flera år, att vi bara inte hade träffat henne på en lång, lång tid.

Om det inte vore för Harry skulle jag inte få samma känsla fick jag när vi träffade trevor för första gången och hon sa själv att hon alltid var så stel med nya människor men att hon kände att hon kunde verkligen vara sig själv med oss och det var så himla roligt, för även hon kändes som en gammal vän som man träffar efter en lång period. När hon kom hit andra gången och stannade hos mig så förstod jag faktiskt hur mycket hon betyder för mig, för när jag fick ångesten över att mitt premiärarmband var borta började jag gråta och Frida hjälpte mig verkligen med ALLTING och även om mitt humör var så himla dåligt så bara fanns hon där och gjorde saker och ting mycket enklare.

Om det inte vore för Harry skulle jag inte träffa expelliarmus för första gången nu när höstlovet kommer. Jag vet att det kommer bli helt underbart, då hon har hjälpt mig något OTROLIGT genom massor av svårigheter och även hon har blivit en av mina närmsta vänner, hur konstigt det än kanske låter för en del som sitter och läser det här.

Men saken är att jag känner igen mig så himla mycket i de här fyra personerna och jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. De är äkta och som alla vet är det så förbaskat svårt att hitta någon som inte ljuger och sårar och går bakom ryggen i tonåren, så jag är riktigt jävla glad över att jag har fått chansen att lära känna dem. Och det är just tack vare Harry.

Nu ska vi allihopa träffas på höstlovet som sagt och vi ska göra saker som nästan bara är Harry Potter-inspirerade. På Halloween ska vi klä ut oss till karaktärer, kolla på Philosopher's Stone och gå Trick or Treat. Hur ofta ser man -96or, -95or, och en -94a göra det? Man må ha vuxit ifrån det menar en del men jag älskar att vi alla klickar på ett fantastiskt och underbart sätt och att vi alla är peppade på det. Kommer bli helt amazing.

Därför håller jag inte med om att Harry Potter är slut. Det är fortfarande ett faktum att det inte kommer komma nya böcker och nya filmer, men Harry Potter har gett mig - oss - så mycket, och jag är säker på att han kommer fortsätta att ge oss saker när vi behöver det också. Han har format personen jag är idag, han har fått mig att se saker ur ett annat perspektiv och han har fått mig att tro och hoppas; och han kommer fortsätta med det även när jag blir vuxen och jobbar som psykolog i London.

"We're being given a fresh start. A new era is fast approaching. But this time around, we are the storytellers."

Long live Harry Potter.

^ Word.
Och Jasmin, utan Harry Potter hade våra vägar aldrig korsats och det gör ont i mig att bara tänka på det. Vad vore jag utan dig? På riktigt, jag säger det inte bara för att det låter bra. Du får mig att orka stå upp som en stark människa! Jag älskar dig vännen och nu är det inte lång tid kvar ♥

childhoodlight Så himla fint skrivet! Du berörde så mycket hos mig. Jag själv har fått otroligt fina vänner via Harry Potter, och många av mina närmsta vänner här hos mig är HP-fans.

Jag tror dock att man få skilja Harry Potter från Harry Potter eran. Som jag sa, så tycker jag att eran är "ganska slut" - det Isis Alexima skrev sätter ord på mina tankar. Men att Harry Potter som som "livsstil" lever vidare är ju givet.

Era för mig i det här sammanhanget är en period då serien står "på klippan". Do you read me?

Tack! :-) Ja fast då har väl "era" två olika betydelser för oss. Som jag skrev, man kan inte springa bort från faktumet att det inte kommer släppas nya böcker och filmer, men för mig som person är det inte slut, så jag behöver inte skilja på Harry Potter och Harry Potter eran som du skrev att man får göra. Jag tror det ligger hos varje individ i sig

I agree with you. Alla är vi olika och tycker olika hur hade det annars varit?

Och påtal om hur olika vi är:
Folk med samma hårfärg kan ändå ha olika känslor! hahahah såå söta, gingerday!