We are the Harry Potter generation

HAN SER UT SOM EN ÄNGEL WHY IS HE NOT MINE

Ni vet när det känns som att någon står med en dammsugare tryckt mot magen och sedan SUGER TILL? Så att det känns som att man liksom dras inåt? Liksom "whooop-ee-woo, det här bara måste vara vacuum"? Jag är fasligt dålig på att förklara hur jag känner, och nej, jag är inte hög.

I alla fall. Denna känsla drabbas jag av när jag stirrar på denna gif. Hans hand. Hans ögon, hans hår. Imagine him looking at you like that. DAMMSUGAREN GÖR ENTRÉ! (You are actually considering the fact that I may have gone bonkers, aren't you?)


Hej ♥♥♥

Alltså jag dör. CANT STOP LOOKING...

Älskar hans beroende att röra sitt hår konstant ♥

Åh, Ruperts beroende att röra sitt hår konstant. ♥ Jag har en typ av hårberoende ("en typ av hårberoende" - grammatiskt inkorrekt. Meh, what the hell), och det är att svänga med huvudet för att luggen ska läggas till rätta. Ser alltid ut att vara låst i våldsamma spasmer. Inte smickrande, I can assure you. Rupert, on the other hand...

LOVE HIM, ehe...

På premiären när han stod på scenen hahahaha ♥♥♥

Någon som har hans adress? Ska besöka honom och gå ner på ett knä ♥

Nu verkar det finnas bra kvalité av DH2 på internet, och jag spolade fram till epilogen för jag brukar aldrig klara av att kolla på den annars... och nu kan jag inte sluta gråta vill inte leva det här livet why does it have to eeeeehehennnnnd
OCH MUSIKEN UNDER CREDITS
jag har på riktigt ont i hjärtat känns det som

no seriously det här påverkar mig mycket mer än vad jag vill och orkar ALLTSÅ SLUTA

^ Ouff. You have my deepest sympathies, comrade. Realisationen av att det är slut kan slå till riktigt, riktigt hårt ibland. Blö. We're all in the same boat, though, förhoppningsvis är det till någon tröst. Dessutom lever HP vidare, through this magical generation. Oh, yes! It's not really the end, after all. Kram på dig. ♥