Rollspel: Marodörernas tid

(haha vad bra )

Jag såg James springa fram till Snape och fick honom att vända
"James, varför gjorde du så?" sa jag surt och såg på kronhjorten framför mig
"han kunde gått stått kvar o blivit mer skrämd!! Han förtjänar det!" jag såg på Remus son stod längre bort och förvandlade mig till en hund och satte mig surt ner på marken och såg på mina vänner

- Skärp dej, du har fått ditt roliga, han kunde faktiskt ha blivit skadad. Och sura inte sådär det passar inte när du är hund. Du måste minnas att du inte är lika snygg som vanligt.

Remus morrade dovt och krafsade med foten i marken. Han klippte med käftarna och såg bort emot hållet Snape försvunnit. Blicken letade sig emot Sirius och han blottade tänder i något som liknade ett hånfullt flin.

Jag såg på James och morrade lågt o visade tänderna. Och vem är det som inte är snygg? Han är ett rådjur. Jag bara såg på honom. Lika bra att inte säga nått. Jag gick fram till Måntand som såg på mig. Jag undrar alltid om han vet Hillevi är när han förvandlas? Jag väntade på att James och Peter skulle komma fram till oss

(BRB.)

Remus gäspade och och blicken for runt som på en galenpanna. Han såg sedan på Sirius som stod intill honom. Han klippte återigen med sina långa käftar. Men nu i närheten av Sirius (hund)ansikte.

(ok o jag älskar den nya headern )

Jag såg på Måntand och hoppade tillbaka en bit och morrade lågt. Han må vara min kompis men jag går inte för nära honom när han hugger efter mig. Jag såg på James och skällde. Han behöver väll inte bara stå där.

(Samma här, fett awesome!)

Remus flinade grymt och ylade lågt.
Sirius roade honom med sitt skällande. Remus vände sig sedan emot James och gick emot honom med sänkt huvud.

(Jag också )

Jag såg Remus komma emot mig och backade undan, sedan sänkte jag mina horn berädd på att försvara mig om jag måste.

Jag såg lite oroligt på Remus. Jag visste inte hur mycket han kunde kontrolera sig själv. Jag vet inte ens om han känner igen oss. Jag måste fråga honom senare. Jag såg när han gick mot James och var berädd på att försvara honom och ställde mig i försvars ställning

Remus morrade långt nere i strupen och såg sig vaksamt omkring. Men en hastig blick emot Sirius tog han ett språng emot James med blottade tänder.