Dottern [SV]

Jag fattar inte... Hade Cora och Cris gjort slut innan?

Nej... jag tror (och det är här vad jag tror!) att de inte var ihop ännu när London träffade dem på tåget c:

More!

meeeeeeeeeeeeeeer

Jaha :>

Mer! Det är så bra att ni skriver ofta, och jättebra!

Den ÄGER!
Meeeeeeeeeeeeeer.♥

Omfg förlåt för att det dröjt tack för att ni fortfarande läser och kommenterar, though =)
_______________________________________

Aldrig hade en termin gått så fort, och definitivt aldrig tidigare hade London lärt sig så mycket på bara en termin. Hennes föräldrar, både biologiska och adopterade, var stolta över henne och det kändes bra, visst hade hennes betyg varit okej innan men otroligt nog var de här bättre och då var de ändå i ämnen hon aldrig läst förut!
Lärarna, och i synnerhet rektor McGonagall påpekade hela tiden att hon säkert bråddes på sin mor, och ibland undrade London vad egentligen hennes mamma gjort i skolväg som gjorde henne så omtalad.

Skulle hon erkänna, så hade Hogwarts inte varit så tokigt ändå, hon hade träffat mycket trevligt folk och det kändes som hon var minst tio år äldre när hon klev in genom dörren till mr och mrs Wrights hus för första gången på fyra månader.
Där var allt sig likt, eller rättare sagt så såg det ut som det brukade göra i villan dagarna före jul. Juldekorationer hängde överallt, prydnadstomtar och krukor med julblommor prydde varenda ledig yta och London kunde inte låta bli att le svagt åt synen.
Mrs Wright var väldigt, väldigt förtjust i årets festligaste högtid.
Men som alla hennes leenden nu för tiden var det flyktigt, och det försvann lika hastigt som det kommit.
Det höll på att slita henne itu från insidan, han höll på att slita henne itu. Det gick inte att undvika längre, han förföljde hennes vakna steg och letade sig in i varje dröm och vrå.
Merlin, sen när hade han haft den makten över henne?

"Åh, käraste London! Gick tågresan bra?"
"Hej, mrs Wright, jodå, allt gick finfint."
Mrs Wright hälsade sin dotter välkommen hem med en översvallande kram som dottern besvarade så hjärtligt hon förmådde.
"Och allt går bra på den nya skolan? Har du fått många nya vänner? Jag vet att du har skrivit om några Cora och Chris, hur är de?"
London log nästan igen vid tanken på hur hon tagit farväl av Cora och Chris på perrongen på Kings Cross.
"Hej då, Oslo!" Chris hade flinat från öra till öra och försökt rufsa om hennes hår, men hon hade hunnit ducka undan. Han slutade aldrig behandla henne på det där retsamma sättet som var så typiskt för honom.
"Ja, hejdå, Bagdad, och ha en god jul!" London hade skrattat, och låtsassurt vägrat att besvara Coras kram.
Bagdad, jo pyttsan. Sen hade Chris slagit armarna om de båda flickorna så att de råkat skalla varandra, och i det fortsatt skrattande tumultet som varit det gladaste London upplevt på länge hade någon fångat hennes blick genom folkmassorna, och plötsligt hade saker och ting inte varit fullt så roliga längre.

"London?"
Hon insåg att hon förlorat sig i tankar igen, och kastade en ursäktande blick på sin adoptivmamma.
"Förlåt, mrs Wright. Jovisst, Cora och Chris är toppen. Verkligen, jag vet inte vad det skulle blivit av mig på Hogwarts utan dem."
"Vilken tur du hade då, som fann dem redan på skoltåget första dagen", log mrs Wrights deltagande.
"Jaa", instämde London tankspritt.

awezume, längtar tills nästa :]!

jätte bra!
meer !♥