Förändrad värld Lupple & Medi

Hon lutade sig tillbaka och suckade nöjt.
"Där precis." sa hon och öppnade ena ögat.
"Såret gör inte alls ont. hur är det möjligt?" Hon drog in ett djupt andetag och slöt ögonen.
"Jag har läst om parfym. Är det något du gillar?" Frågade hon tyst och lekte lite med vattnet.

Gerhard kom ut och såg på honom.
"Liten fix måste göras. Hon kan inte vara så. " Han skakade på huvudet. Börja vägra den som äger henne är inte alls bra.""

Han skrattade lågt. "Läst om parfym? "Frågade han roat, ignorerade hennes ord om såret, hur skulle han förklara? "Jag uppskattar en god parfym. Vi skulle kunna gå på en parfymbutik om du vill." Log han.

Han nickade sakta. "Okej, din bedömning." Log han. "Jag funderade på att berätta för henne, för något i henne verkar ju alltid nå till samma slutsats, för att vi ska undvika fler fixar i framtiden. Men det är för tidigt." Sa han suckande. "Vad berättar vi för Theodore?"Undrade han.

"Ja vi har läst om många saker. Jag har läst om parfym i några böcker och blev nyfiken. Det doftar väl gott?" Hon sken upp när hon vände sitt huvud och log.
"Ddet skulle jag uppskatta." Sa hon glatt.

"Jag tror det sitter i henne för hårt i hjärnbarken för att hon ska glömma. Men om vi berättar ikväll så måste vi vara försiktiga." Han såg mot Y´Theodore och suckade.
"Att hon kanske kommer vara udda?"

Han skrattade roat och sköljde ur hennes schampo. "Det doftar väldigt gott." Log han och såg på henne. "Vad mer har du läst om?" Frågade han nyfiket.

"Kanske att Theodore ska berätta? Hon verkar tagen av honom. Men deras samhörighet är inte tillräckligt stor ännu kanske." Sa han fundersamt och nickade. "Det kan gå." Svarade han angående vad de skulle säga om henne.

"Åh massor. Jag har fått mer att läsa än många." Hon log mjukt.
"Har läst massor med historia." sa hon innan hon log igen.
"Några romaner och det är så mysigt."

Gerhard nickade och vände sig mot Theodore som nickade. Klart han hörde. Försiktigt gick han fram till dörren och knackade försiktigt.
"Aurora?"

"Historia? Något du finner fascinerande?" Frågade han för att sedan skratta till. "Romaner, då måste jag visa dig biblioteket sen." Log han.

Rickard studerade dörren noga och funderade, hur skulle Aurora reagera på allt? Hon hade hunnit med att lägga basen till sminket när det knackade. "Kom in." Ropade hon leendes och vände sig mot dörren.

"Åh har dina föräldrar ett bibliotek? Har ni ett bibliotek hemma? " Hon slöt ögonen innan hon suckade.
"Sen så är jag så hungrig så längtar till middagen. "

Theodore klev in och han log.
"Hej där." sa han och gick fram mot henne.
"Hur är det?"

Han skrattade lågt. "De har det mesta." Flinade han och la i balsam i hennes hår med varsamma rörelser. " Det kommer bli en magisk middag." Log han och studerade hennes rygg sakta. Så vacker. Lät balsamet verka en stund innan han sköljde ur hennes hår.

Hon såg på honom med ett stort leende. "Hej." Sa hon och vände bort blicken." Jag är inte färdig." Fnissade hon för att sedan samla sig och se på honom. "Jag är ledsen, kan du hälsa dem det? Läkarna. Jag ska bli bättre." Viskade hon och såg ned. "Jag mår bra, det är bara...jag har som en känsla. Jag kan inte skaka av mig det." Viskade hon.

"Då kan jag hämta en bok som jag får läsa ikväll? Till sängen?" Frågade hon och slöt ögonen när hon kände vattnet över håret. Det var så skönt. Hon kände sig piggare än hon gjort på länge men hon ryckte till.
"Aj..." Hon lade händerna över magen.

Han log och nickade.
"De kommer vara med på middagen. De kommer se efter er båda innan de åker." Han lade huvudet på sned.
"Känsla? Vad?"

Rafael nickade sakta. "Det kan du få göra, men du får inte vara vaken för länge. Du måste vila." Log han och la undan duschmunstycket när han sköljt ur hennes hår. I samband med det så ryckte hon till. Han såg hennes händer. "Vad är det?" Frågade han oroligt.

Hon såg på honom med sorgsen blick. Med medlidsam blick. " Du är en nattens varelse. Ni alla är det." Viskade hon för att sedan lägga händerna över sin mun. Hon skulle ju inte säga det. Hon hade lovat sig själv att inte säga det. Hon hade god lust att klappa till sig själv, hur kunde hon vara så dum? Men så lät hon händerna falla till knäna. Skrattade till lite. "Jag tror boken spökar." Sa hon som ursäkt och svalde.