Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Dazielle suckade djupt
"Det förvånar mig inte. " sade hon och gjorde sina vingar osynliga igen

"Vad ska vi göra? Om de fortsätter så här kommer hela människorasen att dö ut! Jag vill inte vara nästa offer."
Ariana kände hur paniken började bubbla i halsen och den gjorde hennes röst pipig och gäll.

Dazielle stod upp med en rak rygg och stirrade på ariana, som om hon inte vad hon skulle säga. Efter en stunds tystnad började Dazielle prata igen.
"Ta det lugnt. Ingen kommer att skada dig, inte så länge du är här. Dessutom, om vi lämnar denna plats och du skulle blivit attackerad av antingen en alv eller en demon så skulle det finnas ställen för dig att vara där du är säker. Så lita på mig när jag säger detta; inget kommer att hända dig."

Ariana log mot ängeln. Hon var så naiv, fick allt att låta tryggt och lätt. Men, det var krig och det var bara att erkänna.
"Ja, jag tänker inte stanna här länge till." svarade hon bara. "Och om det skulle komma någon och attackera mig... Ja, då får den skylla sig själv."
Hon gjorde sig redo för att dyka igen och kollade en sista gång på sin moster, ängeln och den andra kvinnan.
"Jag har inte fått ditt namn." sa hon. "Och inte ditt heller."
Hon kollade på den andra kvinnan, helaren.
"Jag är i alla fall prinsessan Ariana, som ni säkert vet."

Ana ~

''Avena! Vad har hänt?'' sa Ana till Avena när hon tog fram ett tygstycke som var helt blodigt.

------------------------------------------
förresten 5_lollipop_5 kan Cla bli Arianas skyddsängel?

Avena ser på Ana och försöker le lite.
"Vet inte, men det har blivit värre på senaste tiden. Gissar att inom några månader får du en ny rumskamrat." sa hon vänligt och såg på flickan innan en ny hostattack fick henne att trycka tygstycket mot munnen. Hon ville fråga Ana hur hon var med blod, men inte i närheten av den andra konstiga varelsen.
"En människas liv är kort eller hur? De dör så lätt." sa gon och menade mycket mer med de orden.

"Mitt namn är Daziellé." Svarade hon lugnt. Hon kollade senare på helaren
"Hur länge kommer hon behöva vila?" Fråga Dazielle i en pipig ton
Hon ville inte vänta för länge, hon ville ha henne vaken, för då visste hon fall hennes 'krafter' kunde hjälpa henne. Sannolikheten var att gon inte skulle kunna hjälpa drottningen, eftersom hon aldrig riktgt lärde sig hur man helande folk. Det är en av de sakerna Dazielle ångrar ni i efterhand, det och att hon inte lärde sig mer om människors tankar och känslor.
Det verkade bli sent på kvällen, men Dazielle hade svårt att avgöra hur sent det var pågrund av grottan.
"Vakna snart, min skyddsling" sade hon dystert och åter igen ställde sig i en beskyddande ställning vid drottningen och svepte sina vingar över henne som ett skydd.

(Sorry vad har hänt)
-Hallå,visa dig själv! Sa jag det förblev tyst

Suzy fnös och himlade med ögonen.
"Struntsamma", fräste hon.

Adney la armarna i kors och gjorde ansiktet till en grimas.
"Du luktar blöt hund, jycke"

Rai himlade med ögonen, fnyste. "Som att du luktar mycket bättre." väste han, vände blicken mot alvkvinnan. "Vad är era namn?" frågade han, båda två.