Boken utan namn

Superbra!!!

Man märker verkligen att du har tänkt på den kritiken vi gett dig och ändrat vissa saker. Det här är nog ett av dom bästa kapitlen hittills!

SÅ JÄTTESUPERMEGAAZUMFANTASTISKT! ♥ ♥

Säger samma sak som Ester!

^^JAG HÅLLER MED ER MED!



Verkligen superbra!

SUPERMESTMEGAMUGGLISFANTASTIKTBÄSTAOCHMESSPÄNNANDEKAPITLETJAGNÅGONSINHARLÄST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättejättebra! ♥

Jättebra♥

Om jag ska vara helt ärlig är det här ett av dina bästa kapitel hittills . Jag kunde se allt framför mig och det kändes inte överdrivet eller otydligt eller nåt sånt (vilket är vanligt hos många). Awesome!

SÅ OTROLIGT BRA! Ett av de bästa kapitlen hittills!

Heeeej alla underbara läsare! ♥ Nu kommer kapitel 38. Om någon har ett förslag på vad detta kapitlet kan heta så får ni mer än jättegärna dela med er av det. Just det, Wira har läst igenom detta innan så jag måste ge henne ett extra tack ♥


Kapitel 38 -

Jag hade tydligen somnat ändå. Jag såg på Tom som låg på en madrass brevid mig. Han hade på sig sina kläder från dagen innan och över honom låg en mörkbrun filt. Hans bruna axellånga hår föll över ansiktet och dolde hans vackra ögon. De var stängda och han sov djupt men jag kunde så tydligt se hur de såg ut i mit huvud, det skulle jag alltid komma ihåg. De var mörktbruna och omringade av mörka ögonfransar.

Klockan var bara tio över fem på morgonen men jag reste mig ändå upp och gick upp till mitt rum där jag hämtade en svart klänning och borstade mitt toviga hår. Sedan trippade jag ner för trappan igen och in i köket. Jag skulle överraska Tom och Ophelia med frukost. Från skafferier tog jag ut en kartong med sex stycken ägg. Jag tog fram mjöl, jäst, mjölk och lite andra ingredienser och satte igång att baka frallor. När degen var klar strödde jag ner lite salt och en matsked honung. Jag lät degen jäsa och rullade sedan ihop ett tjog runda frallor. Jag stoppade in de i den väl använda ugnen. Sedan dukade jag fram tre koppar som jag fyllde med varmt te som jag kokat medans brödet varit på jäsning. Jag ställde fram smör och ost på bordet och dukade fram resten. Sedan tog jag ut plåten med de gyllene frallorna och lade upp dessa i en korg. Det luktade ljuvlig och det dröjde inte länge fören Ophelia kom in i köket.

Hennes kinder var röda och såret såg fortfarande skrämande, det var rött och varigt. Hon log glatt och slog sig ner.
“Vad gott det ser ut!” utbrast hon och drog ett djupt andetag av den goda lukten. “Ska jag hämta Tom?” Hon gjorde en ansats att lyfta på sig men jag stoppade henne.
“Det är lugnt, jag gör det.”

Jag gick ut till hennes sovrum och såg på den fortfarande sovande Tom. Jag böjde mig ner och satte mig på huk nära honom, väldigt nära. Sedan klappade jag honom försiktigt på ryggen, han hummade lätt. Efter ytterligare några klappar öppnade han sina ögon. Han log svagt och gäspade stort.
“Saturna, hur mycket är klockan?”
“Lite innan sju, godmorgon sömntuta. Kom nu, det är frukost.”
“Jag har faktiskt varit vaken sedan halv sex.”
“Ja, absolut”, sa jag ironiskt. Han hade sovit som en stock. “Ser jag dum ut eller?”
“Eh... måste jag svara på det?” flinade han.
“Äh! Lägg av!” sa jag och försökte att inte skratta, jag lyckades inte särskilt utan bröt ihop i ett fnissanfall och knuffade på honom. “Kom nu!”

Vi satte oss tillbords och Ophelia såg roat på oss. Tom tog en fralla från brödkorgon och skar den på mitten, smörade på båda sidorna. Brödet var så varmt och färskt så att det rykte innefrån det. Han la på en stor skiva ost och tog ett rejält bett. Han njöt och tuggade långsamt.
“Åå, vad gott!”, sa han med munnen full och riktade sina ord mot mig. “Du är otroligt duktig!”
“Ärsch det var väll inget”, svarade jag blygsamt.
“Jo det var det”, sa Ophelia. “Det smakar fantastiskt gott!”
Jag rodnade och tog en klunk av det varma teet. Jag var inte van vid att få beröm, jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det. Efter en lång frukost hade vi bestämt att vi skulle stanna hela lovet, det vill säga två dagar till, sedan skulle vi ta tåget tillbaka till Hogwarts.

Ophelia dukade av från bordet och sa till mig och Tom att gå ut för att ta en promenad till den lilla parken som låg några kvarter bort. Jag drog på mig min varma jacka och tog på mig mina kängor, Tom gjorde likadant. Vi gick ut genom dörren, ute låg snön hårt packad och lyste upp den mörka himlen. Solen hade gått i moln när vi traskade mot parken men det gjorde ingenting. Parken var omringad av träd, såg höga att det såg ut som om de nuddade molnen med de gigantiska trädkronor. Grinden var svart och bestod av tunna metallstolpar. Gången in i parken var prydligt skottad och snön låg i drivor längs med kanterna.
“Så vackert”, sa jag tyst när vi gick in i parken och vände mig om mot Tom som stod bakom mig. Jag möttes av en kall snöboll rakt i nacken. Tom flinade och gömde sig bakom en av drivorna, jag kramade ihop en boll och kastade den rakt i magen på honom. Efter att vi hade sprungit runt och kastat på varandra, gav Tom upp och slängde sig raklång i en snödriva. Jag skyndade fram till honom och satte mig brevid honom. Efter en lång tystnad böjde sig Tom fram mot mig, jag blickade upp i hans vackra ögon samtidigt som jag skakade av nervositet.
“Du har något där…” han böjde sig närmare och fäste en hårslinga från mitt mörka hår bakom örat men han flyttade inte på sig. Han satt kvar, lika nära som förut. Vi såg in i varandras ögon och då hände det, en kall snöflinga landade på min hand och vi såg båda upp, det snöade. Vita flingor singlade ner och la sig som ett täcke i mitt trassliga hår, sedan vände vi åter blickarna till varandra. Han la sin hand på min rygg och kysste mig lätt.

❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄❄

Herregud så wonderful! Man blir helt lycklig från topp till tå som att man själv skulle varit där! Jättebra♥