Hedwigs liv

kul idé!

Ahrg, hoppas att hon kan motstå nästa gång! Eller typ spotta ut det?
Hoppas att hon börjar tänka när Filch säger att han har sett henne! Kanke hon får tillbaka minnena?

Nu kommer mer! ♥ Tack för att ni fortfarande läser, om ni gör det. Det känns som om jag skriver sällan nu.

KAPITEL 39

Hedwig vaknade med ett ryck, kände hur det rörde sig i magen på henne och flög upp ur sängen, sprang till badrummet för att kräkas.
Hon kände att hon hade förfärlig huvudvärk. Det bultade i huvudet, som om någon stod i hennes huvud och slog med en hammare mot pannan.
Hon torkade sig äcklat runt munnen med baksidan av handen och hon hörde hur en nyvaken Susan ställde sig i dörröppningen.
"Mår du inte bra?"
Hedwig blinkade trött. Susan rynkade pannan och gick försiktigt fram till henne och kände på hennes panna.
"Drick lite vatten så går vi upp till sjukhusflygeln, du är glödhet" sa Susan.
Det var tomt i sjukhusflygeln sånär som på Madam Pomfrey när Susan ledde in den illamående Hedwig i rummet.
Madam Pomfrey skyndade fram till dem och schasade genast iväh Susan, som motvilligt gick därifrån. Hedwig blundade, hon kände hur hon plötsligt låg ner i en säng och så sov hon.

"Hon verkar bättre. När hon först spydde var hon ju nästan grön." En röst.
"Mm. Hoppas att hon kan komma på lektionerna imorgon." En annan röst.
"Precis. Hon har ju redan missat en dag..." Första rösten smaskade.
Hedwig öppnade sakta ögonen, kisade. Hon ville inte avslöja att hon var vaken.
Hon kände fortfarande att hon mådde illa, men det var inte lika allvarligt längre.
Hon såg genom sina ögonfransar att Hermione och Susan satt vid hennes sängkant. Hon kunde urskilja någon mer i bakgrunden, men hen hade en skugga för ansiktet så det var svårt att se vem det var.
Hermione hade en stor hög med böcker i famnen, och Hedwig gissade med sjunkande hjärta att det var hennes läxor. Susan satt och åt ett gult äpple på en pinnstol. Det måste varit hon som smaskat.
"Susan, borde du äta äpplet här? Smittorisk du vet." Hermione hade en lite irriterad röst, samtidigt som hon påpekade ett fel hos Susan med lite stolthet i rösten.
"Äsch. Jag har ju inte rört henne." Smask.
Hedwig slog upp ögonen helt och Susan slutade smaska.
"Hej," sa Hedwig och satte sig halvt upp på de vita kuddarna. Ett gult ljus föll genom fönstret, lyste upp rummet förutom några få ränder av mörker.
"Hej, Helda. Du har haft 40 graders feber och kräkts. Klockan är fem nu, men du kommer inte få äta middag där. Ifall febern är helt borta i övermorgon kan du komma då."
Hermione sammanfattade fakta. Som vanligt.
"Jaha."
Hedwig såg förvånat bakom Hermione och Susan, för det var ingen där. Ingen stod där i mörkret med en skugga för ansiktet, det var tomt.
Konstigt. Hon var säker på att hon hade sett någon stå bakom dem. Äsch. Det var väl bara inbillning eller något sådant.
"Jo, och jag har skrivit upp på en lapp..."
"Vi," rättade Susan.
"Vi har skrivit upp på en lapp med vad för uppgifter vi ska göra tills imorgon. Den ligger..."
"MAT?"
Madam Pomfrey kom stormande in i rummet, illröd i ansiktet och med den stränga blicken fäst på Susans halvätna äpple.
Susan blev blek och stoppade förgäves händerna med äpplet bakom ryggen, med de två blå ögonen alldeles uppspärrade.
"Nejnej..." Stammade hon snabbt.
"Vad var det jag sa," sa Hermione med himlande ögon när Madam Pomfrey ilsket schasade iväg dem. De skrek ett sista hejdå efter sig, och Hedwig gnuggade sig i ögonen.
När hon tittade igen, så såg hon någonting på golvet, i mörkret.
Precis där inbillningen hade stått.
Hon kollade först så att Madam Pomfrey inte var i rummet, sedan så gick hon upp ur sängen.
Tassade fram till det mystiska föremålet på golvet.
Hon tog upp det, och gick ut i ljuset igen. Ljuset bländade henne först, sedan såg hon vad det var.
Det var en hårnål. En silvrig hårnål, med en liten smaragd som glittrade i ljuset på toppen av det.
Ett blont hårstrå satt kvar i den. Det hade nog inte varit en inbillning.
Det hade nog varit Narcissa.

Jaaa! Hon inser att Narcissa och Bellatrix håller koll på henne!

Jättebra!!

Superawesomejättebra!!

du måste bara skriva mer för att det är så spännande.

*bevakar*
MER MER MER

SUPERBRA!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥