Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Det här kapitlet alltså! ♥ Första gången jag läste det bubblade jag verkligen av avsky och hat på Bigbutt, men även James, och även bubblade jag av kärlek till underbara Scorpius! Ja, detta är ett kapitel som verkligen väcker känslor! ♥

---

15 jun, 2012 13:22

Detta inlägg ändrades senast 2012-06-15 kl. 13:30
Antal ändringar: 1

Åh jeeeesus! Underbara ni, era kapitel betyder GULD! ♥

---

15 jun, 2012 13:28

Helt underbart bra!! Sup er bra kapitel!

---

15 jun, 2012 16:44

15 jun, 2012 21:00

15 jun, 2012 22:37

Alltså, ni är sååååå underbara! ♥ Det ni skriver gör mig superglad, i love u guys!

---

16 jun, 2012 08:57

16 jun, 2012 10:01

16 jun, 2012 17:17

^Det är bara Theresa som är "vampyravkomman", men alla (uton Scorpius då) tror att det är Caspar som är professor Notts son

Här kommer iallafall nästa kapitel, nummer 28 i ordningen!

28. Xenia.

Kära Dagbok!
Igår var det alla hjärtans dag, och alla hade samlats i Stora Salen. Tim Trollby kom fram till mig och bad om ursäkt för allt han sagt till mig om Scorpius, jag vet inte varför men han har väl sett att Scorpius inte hatar mig eller något. Tim verkar inte så elak egentligen, han var väldigt rolig, och eftersom jag först satt ensam på min kudde eftersom Eira och Wilma inte vill prata med mig så var det enormt skönt att Tim kom och pratade med mig. Det var dock inte det bästa med kvällen. Efter ett tags snackande med Tim kom Scorpius och frågade om jag ville gå en sväng i slottet med honom. Det såg verkligen ut som han hade någoting att berätta, och visst hade han det. Vi han knappt ut från Stora Salens portar innan han började, och nu citerar jag han ordagrant: ”Xenia, Tess har berättat. Allt. Om er relation till varandra och att hon egentligen heter Abbott.” Han såg så allvarlig ut att jag ett tag trodde han skulle skälla ut mig för att jag inte berättat men sedan sa han de underbara orden som fortfarande ekar i huvudet: ”Jag förstår både dig och Tess. Varför ni inte kunde berätta, men det känns bra när jag vet också.” Sedan log han. Jag och Scorpius snackade och gick en runda i slottets korridorer, de allra mörkaste där jag aldrig varit förut, men jag kände mig så trygg när jag gick där med Scorpius. Jag förstår verkligen varför Theresa är så bra vän med Scorpius, han är helt enkelt en riktig klippa. Sedan gick vi tillbaka till Stora Salen, Scorpius såg sig förvirrat omkring och sneglade på ett gäng med Slytherin-tjejer och några killar. Han sa någonting om att Tess inte var där och frågade om han kanske kunde få sitta med mig. Såklart han fick. Vi lade oss på mitt täcke, bredvid varandra och kollade upp på det förtrollade taket som vittnade om att det var stjärnklart på himlen ovanför. Jag får fjärilar i magen bara jag tänker på det. Vi låg tillräckligt nära varandra för att våra armbågar skulle nudda varandra, inte närmre men det behövdes inte jag ÄLSKADE varje minut. Bredvid Scorpius somnade jag men när jag vaknade var han försvunnen och jag såg att även resten av alla gröna täcken och kuddar var försvunna. Alla i Slytherin hade alltså flytt innan några andra vaknat. Jag har nu precis bäddat tillbaka mina lakan i sängen i sovsalen, och jag känner fortfarande lukten av Scorpius. Jag tror jag vill ligga här hela dagen. Fast det är quidditch-match snart, mellan Salem och Windsoray. Hejdå! /Xenia Alice Lovegood.

I sällskapsrummet stöter Xenia på Tim. Efter gårdagens snack med honom har hon insett att de har flera saker gemensamt och mycket att snacka om. En vän är precis vad Xenia behöver, för det hugger till i hjärtat varje gång Wilma och Eira plus några av deras ”gäng” går förbi och total-ignorerar Xenia.
”Vad är det med Wilma och de? Var inte ni typ, jättetajta förut?” Frågar Tim och sneglar på Wilma, Eira och några andra Ravenclaw-elever som skrattande stapplar fram över sluttningen ner mot quidditchplanen. Solen skiner men det är många minusgrader och Xenia fryser lite i sin kappa.
”Jo, men sedan började jag prata med Scorpius.” Förklarar Xenia. Hon hör Tim sucka.
”Alltså, de förstår verkligen ingenting, du vet, nästan alla i Ravenclaw avskyr mig för att jag passar bättre i Slytherin. Vad är det för fel på Slytherin egentligen, va? Alla i vårt elevhem tror dem är så pålästa om allt, de vet att Voldemort tillhörde Slytherin och att han var den ondaste trollkarlen genom tiderna. De har sina ansikten så nertryckta i böckerna att de inte ser verkligheten, hur eleverna i Slytherin verkligen är nuförtiden.” Säger Tim irriterat och gör gester mot några Ravenclaw -elever och Slytherin-elever medan han pratar. Xenia nickar instämmande, och är glad att det finns någon vettig person i Ravenclaw som verkligen inte hatar att hon inte har någonting emot Slytherin. Tim och Xenia ställer sig på läktaren och ser hur de mörkblå och rödfärgade Salem-häxorna kommer ut på planen följt av det flummiga laget från Windsoray. Matchen blåses igång och Salem-häxorna skjuter i höjden i en väldig fart, man ser endast streck av blått och rött där de rusar fram över planen och gör mål efter mål. Windsoray lyckas i alla fall göra fem mål innan sökaren i Salems lag fångar den gyllene kvicken. Windsoray vandrar oberörda ut från planen och visar inga tecken på att de just förlorat. På vägen tillbaka till slottet hör Xenia hur alla pratar om Salems otroliga förbättring och en skock med lärare diskuterar häxornas onaturligt snabba taktik. En meter ifrån Xenia och Tim hörs Wilmas röst ”Siri, såg du!? En Slytherin-elev mindre än en meter ifrån mig! Ewww!”. Tim sneglar på Xenia.
”Du borde verkligen prata med henne.” Säger Tim. ”Ikväll, eller nått.”
”Jag vet.” Svarar Xenia enkelt.

Eftersom det är lördag går eleverna till respektive sällskapsrum för att plugga. Xenia sätter sig tillsammans med Tim och några av hans vänner vid ett fönsterbord och alla lägger upp sina läxböcker på bordet med högljudda suckar. Alla i sällskapsrummet är dock inte intresserade av att plugga, Wilma och Eira sitter i några soffor och pratar med ett annat gäng elever.
”Ja, så hon bara: alla i Slytherin behöver inte vara elaka och jag bara: Eh… jo.” Säger Wilma och skrattar vilket även de andra gör. ”Vem är dum nog att säga någonting positivt om Slytherin liksom? Jag kommer inte på en enda!” Tim som också hört ger Xenia en blick som säger att det var dags att konfrontera Wilma. Xenia tar ett djupt andetag och går genom rummet och ställer sig framför soffan där Wilma sitter.
”Jag kunde inte undgå att höra vad du sa.” Börjar Xenia och alla blickar i hela rummet vänds mot henne. ”Och positiva saker med Slytherin finns det gott om ska jag säga dig.” Wilmas ansikte blir ett enda stort hånleende.
”Dem vill jag gärna höra.” Svarar Wilma och blänger på Xenia.
”De är målmedvetna och de är snälla mot dem som behandlar dem väl.” Säger Xenia och tar ett steg närmre och tillägger. ”Vilket nästan inga här gör.” Wilma fnyser.
”Det finns en andledning till varför vi inte vill ha dem i vår närhet, Xenia.” Säger hon mjukt, men undertonen är hård som sten. ”Alla där är bara…” Xenia avbryter Wilma.
”Okej! Nu är det så att jag faktiskt råkar vara släkt med en Slytherin, och har faktiskt lärt känna henne. Ni kanske borde testa det ni med, innan ni dömer dem så snabbt.” Wilmas ögon fylls med hat.
”Släkt!?” Nästan skriker hon gällt. Nu är det Xenias tur att le.
”Ja, Wilma, släkt.” Säger Xenia och betonar ordet släkt. Sedan vänder hon på klacken men Wilma tycker inte att deras konversation är slut.
”Menar du att jag varit kompis med en som är släkt med en Slytherin!?” Ropar Wilma och nu är hela sällskapsrummet tyst och alla ser på den lilla showen som pågår mellan Wilma och Xenia. Xenia rycker på axlarna och ler.
”Ja, tyvärr Wilma. Det måste kännas hemskt.” Säger Xenia och sedan går hon och sätter sig bredvid Tim som ser väldigt imponerad ut. Wilma vill såklart ha sista ordet och går fram till bordet där Tim och Xenia sitter.
”Och nu är Tim din enda vän. Sorgligt.” Säger Wilma till Xenia sedan vänder hon sig mot Tim.
”Och du hör inte ens hemma här.” Säger hon till honom och sedan försvinner hon upp till flickornas sovsal tillsammans med några andra tjejer. Varken Xenia eller Tim säger någonting, båda sitter med sina huvuden i böckerna Tim bryter tystnaden när han reser sig upp för att gå och lägga sig.
”Du gjorde det bra förresten, det där tidigare ikväll. God natt, Xenia!” Säger han enkelt och går innan Xenia hinner svara. Gjorde hon verkligen det där med Wilma bra, nu skulle hon aldrig få tillbaka henne som vän. Men det vill hon väl ändå inte, speciellt inte efter det här. Hon plockar ihop sina böcker och går upp till sovsalen där nästan alla flickor ligger och sover i sina sängar, utom Eira, som sitter på sin sängklant med en kudde i knät. Hon lyser upp lite när Xenia kommer in i rummet.
”Xenia, kan du förlåta mig?” Frågar hon med ett ytterst ångerfyllt ansiktsuttryck.
”För att du helt plötsligt ignorerar mig bara för att Wilma är tillbaka?” Frågar Xenia bittert. Eira ser ännu mer ångerfylld ut, nära till tårar. Eira nickar svagt och en tår rinner över och ner på kinden.
”Eira, jag förlåter dig.” Säger Xenia leende och kramar om Eira, som snyftar till och torkar bort en tår.

---

17 jun, 2012 18:27

17 jun, 2012 18:36