Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara öppnade ögonen och log mot honom
"en av mina pappor äger den" sa hon och log "så jag var alltid där när jag var liten, det är roligare än Sankt mungus" sa hon och tänkte på Jezebels jobb. Det var oftast tråkigt även om han var chef för sjukhuset medans Cassians jobb var mer spännande "så jag fick prova det jag tyckte var roligt och ja på somrarna gör jag helt enkelt lite olika numer" sa hon enkelt och såg på James "du ser uttråkad ut" konstarerade hon "vi kan gå här ifrån i fall du klarar av det?"

Han såg uppskattande på henne.
"Det är värt ett försök." sade han med ett leende och fick hjälp upp, när Pomfrey kom in gjorde James en Cunfundus och gick ut.

"det är det nog, jag börjar bli uttråkad" sa hon och såg på James när han kastade besvärjelsen men sa inget och de kom ut i en tom korridor och hon log stort och hjulade sen korridoren ner och gjorde sen en volt i slutet och såg på James
"hur går det för dig?" frågade Cara vänligt

"Jodå, jag tror inte att jag är stark nog att göra så där." sade han med ett flin och drog fötterna till Cara. "Så vart ska vi?"

Cara log roat
"nej antagligen inte och jag tror inte du ska försöka för jag tror inte Pomfrey blir så glad i fall vi dyker upp igen" flinade hon och tog undan håret från ansiktet och funderade sen "jag vet faktiskt inte, jag har varit på de flesta ställen i slottet så välj du" sa hon bara

Han tänkte efter lite.
"Tja, det brukar vara rätt skönt att sitta nere vid sjön, eller att sitta i Det Osynliga Bokrummet.

Cara nickade "sjön låter som en bra ide" sa hon leende och de började gå "vart ligger det där bokrummet?" frågade hon när de slog sig ner på bryggan och hon doppade fingrarna i vattnet

"På sjunde våningen, jag kände mig desperat efter en bok jag tappat där en gång och strövade runt. När jag gick förbi en vägg för tredje gången visade sig en dörr till ett rum full av olika spännande böcker, och boken jag tappat fanns på ett runt bord i mitten av rummet." sade han.

Cara nickade leende "det låter som ett praktiskt rum, lite som ett privat bibliotek" sa hon och suckade när Richard kom mot dem
"Rahl undra vart du var" sa han elakt
"jag pratar med honom sen. Vad vill du?" sa hon trött
"jag tänkte rädda dig från sällskapet" sa Richard
"precis som igår behöver jag inte räddas" sa hon kallt
"jo det gör du nog, du inser det bara inte" sa Richard och drog upp henne på fötter och hon gav honom en till örfil och började bli riktigt tröt på honom
"jag vill inte ha din hjälp, kan du inte inse det" fräste Cara
"klart du behöver, den där är väll knappast till nytta" sa Richard kallt och Cara såg argt på honom och hade lust att tortera honom men hon ville inte hamna i problem. Hon drog kniven
"gå nu innan du ångrar dig" sa hon kallt

James pratade högt, med ord direkt riktade mot killen som pratade med Cara.
"Du vet väl att jag kan höra dig?" sade han och reste sig upp med en irriterad blick mot Slytherinaren.
"Än sen?" sade han och tittade tillbaks på Cara med en blick som nästan lockade fram kräkreflexer hos James. Ilskan fyllde hans inre.
"Jag tror inte att hon vill prata med sådana som du, Ormpojke." hasplade han ur sig.
"Vad ska du göra åt det, gå och gråta till din mamma?"
Innan han visste vad han gjorde hade staven format en båge och hans hjärna tänkt Levicorups, Ormpojken hängde upp-och-ner och James tänkte inte släppa ner honom tills han hade svimmat av att blodet rusar till hans huvud.