Det femte elevhemmet (PM)

Här kommer...

Kap 8

Jag hann inte ens tänka över det hon hade sagt innan hon fortsatte.
”Jag passade aldrig riktigt in i Ravenclaw. Jag försökte, men det gjorde det bara värre. Det var faktiskt den största andledningen till att jag blev retad”, när hon hade sagt det så snyftade hon till och jag såg hur hon blev ledsen när hon tänkte på det hon sa. ”Till och med större än mina glasögon.” Hon pratade nu mer med sig själv än med mig och blev nog lite förvånad när jag började prata.
”Men sorterar inte hatten alltid rätt?” frågade jag.
”Det var inte hatten som sorterade mig”, svarade hon. ”Eller första gången, men…” Hon tittade på mig. ”Det är nog bäst att jag berättar hela historian för dig”, hon snyftade till igen innan hon fortsatte, ”om du är värd att höra det jag hållit hemligt i snart en livstid.
”Ja det är såklart att jag är. Jag lovar att jag inte kommer skratta.”
”Det kommer du inte heller, det är väldigt tragiskt.” Hon tog något som hade varit ett andetag om hon fortfarande hade varit i livet innan hon började berätta.

Det var den första september för ungefär femtio år sedan. Jag satt på tåget och skrattade tillsammans med två andra tjejer, alla tre övertygade om att vi skulle hamna i Hufflepuff. När vi åkte över sjön så drog någon mig i klädnaden och jag föll överbord. Jag fick flera ordentliga kallsupar och behövde sitta en stund i sjukhusflygeln och dricka varm soppa. När jag kom ner till stora salen var middagen över och alla andra hade gått för sova. Jag blev sorterad under tysthet med endast rektorn och en lärare som vittnen. Hatten förklarade mig som Cendoriffelev och självklart så blev vi väldigt förvånad alla tre. Dippet sökte igenom alla skolans regler och när han hittade grundlagen om elevhemsbyten så rev han genast ut sidan. Han kastade den i närmaste eldstad och jag såg sorgset på medan pappret förvandlades till aska. Han hade bestämt sig för att jag skulle byta elevhem. Först så försökte han få hatten till att sortera mig igen men den vägrade om och om igen. Jag blev placerad i Ravenclaw bara för att det just då var det elevhem med minsta antalet elever. Jag blev lite ledsen för att jag inte fick gå med mina nya vänner som båda precis som väntat hade hamnat i Hufflepuff. Jag kände direkt på morgonen första dagen att något var allvarligt fel. Jag gick till rektor Dippet direkt efter första lektionen då jag redan hade fått utstå många obehagliga blickar och kommentarer framförallt från Olive Hornby. Men rektorn gjorde mig väldigt besviken. Han sa att jag skulle vara nöjd med det jag hade, att jag inte skulle förvänta mig några undantag. Som om han inte hade begått ett stort sådant kvällen innan. Efter det så gick jag till professor Snigelhorn eftersom han var den andra som visste om sanningen. Men han var inte till större hjälp han heller. Han var däremot lite vänligare mot mig än Dippet hade varit. Han sa att han tyvärr inte kunde göra något åt saken för tillfället, men han skulle i alla fall skulle prata med rektorn. Men tydligen lyckades han inte få igenom min vilja igenom för jag stannade kvar i Ravenclaw och kände mig allt mer retad för varje dag. Det blev bara värre hela tiden. Speciellt något år senare då jag fick nya glasögon som enligt Olive tydligen var ännu fulare än de gamla. Det fortsatte i mer än fyra år. Ända tills det att jag dog. Som spöke började jag med att hemsöka folk. De jag hemsökte mest var Olive Hornby och professor Dippet. Jag fick namnet Missnöjda Myrtle på grund av mitt deprimerande sett. Jag dog här inne. Precis där du står.

”Du får inte bli som jag”, avslutade Myrtle. ”Du måste vara glad för att du får vara dig själv även om du är ensam, för det är mycket bättre än motsatsen. ”
”Tack Myrtle!”
”Du kallade mig mitt riktiga namn… Varsågod.” Nu log hon faktiskt mot mig, ett riktigt leende. ”Med dig så känns det som om det har kommit en ny chans för mig. Vad heter du?”
”Jag heter Erika.” Jag kollade ner på schemat som jag hade fått vid frukosten. ”Oj, jag kommer för sent! Ses senare!” Jag sprang ut på andra våningens korridor och såg hur Myrtle stod i dörröppningen och vinkade åt mig.

Jag är nöjd med att jag fick ihop Myrtles liv utan att ändra på något som redan står i Harry Potter. Hoppas att ni gillar kapitlet

Den var jättebra jag har bevakat länge och väntara helatiden spänt på nästa del JÄTTEBRA verkligen du äger på att skriva det ska du veta!!!!!!!!!!!!!

Bra

AWESOME

Jätte bra

Jättefantastiskt!♥

Super!

Superbra!
Och jag blir lite stolt att jag lyckades komma på en idé som föll dig i smaken...

så braaaaa!!!!!

Jättebra! ♥