Dottern [SV]

Jättebra!

Mer =)

Åååå det är ju sååååå bra!. MER!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

mer!

Den är JÄTTEBRA!! MER!!

Åhh I LOVE I'T MEER

Meeer!

Hon hade trott att ingenting kunnat bli värre än sorteringen. Hon hade haft fel, den första lektionen dagen därpå var ännu värre. Som tur var hade hon den inte tillsammans med Slytherin, hon hade starkt dåliga vibbar av de som kom från det elevhemmet. Men det innebar inte att människorna i klassrummet stirrade mindre på henne, och viskningarna ekade genom klassrummet. Hon uppfattade ord som "uppfostrad av mugglare", "första året i sexan", och "stackars henne" om och om igen. Även hennes mors namn hördes gång på gång, men aldrig Dracos.
Hon satte sig bredvid Cora, Chris satt med sina killkompisar på andra sidan klassrummet. Hon försökte koncentrera sig på allt läraren sade, men det lämnade hennes huvud som om hon aldrig hört det. Så gav läraren dem plötsligt en fråga:
"Kan någon här svara på vad man ska göra efter att ha blivit en animagus?"
"Vad är en animagus?" Viskade London till Cora, som lugnt svarade henne: "En häxa eller trollkarl som kan förvandla sig till ett djur när de vill."
visst ja, Hermioine hade nämnt det någon gång. London skämdes där hon satt tyst i sin stol, men efter lektionen kom professorn - McGonagall - fram till henne.
"Jag ska nog ge dig några böcker med grundkunskapen. För att klara av den första tiden här är det bäst att du har samma begåvning och iver som din mor hade."
"Hon har lärt mig några grundförtrollningar ... men hon hann inte med mycket", förklarade London.
"Jag önskar dig ändå lycka till med utbildningen här", sade McGonagall dystert och gick därifrån. London svalde.
Resten av lektionerna fungerade på samma sätt i flera veckor, och när alla andra gick och lade sig, pratade med varandra om oviktiga saker eller studerade själva, övade London på förtrollningarna stenhårt. Hon lärde sig allt eftersom grunderna samtidigt som hon tvingades lära sig det mer avancerade som hennes klasskamrater läste, tills hon mot slutet av oktober kommit ikapp de andra. Hon var röd av stolthet när hon fick sitt första Utomordentligt, och när slutbetygen kom hade hon Över Förväntan i de flesta ämnen.
Men även om allt hon gjorde under terminen var att plugga, skulle det ha varit lättare om hon inte distraherats då fort hon fick syn på Felix ansikte någonstans. De hade få lektioner tillsammans, och dessa lektioner gick ut på att han inte ens såg på henne. Det var just dessa ämnen hon hade sämre betyg i, just eftersom allt hon gjorde var att tänka på honom. Om han satt framför henne stirrade hon på honom, om han satt bakom henne tänkte hon bara på huruvida han såg på henne eller inte. Till och med Cora och de andra märkte av hur annorlunda London blev när han var i närheten.
"Det är något med den där Felix, inte sant? Tycker du han är snygg?" Frågade Cora några veckor innan julavslutningen. London flinade skämtsamt åt henne när hon i själva verket bara ville gråta inombords.
"Han har sitt leende", svarade hon.
"Han går i Slytherin. Ni kommer ändå förmodligen aldrig säga något till varandra. Ledsen", mumlade Cora eftertänksamt.
Det hade inte dröjt långt in på terminen innan Cora och Chris pratat ihop sig och blivit tillsammans efter - vad London hört - flera års grubblande från bådas sida. De kysste varandra ofta, både när de var ensamma och när de var med andra. När de var med andra inkluderade det London, som brukade se på dem och tänka på hur det skulle ha varit för henne och Felix om de bara kunnat göra detsamma. Om det inte varit någonting som gjort London mer speciell än det att hon var en häxa. Om London inte var en fjärdedelsdementor.

Mer!