Förändrad värld Lupple & Medi

Sakta nickade hon och satte kvar. Såg ut genom fönstret och hoppade till av rösten.
"Åh välj du" sa hon och blev röd i ansiktet. Välja skum? Vad var han för någon? De hade fött luktfritt skum på kleniken och hon såg ner i knät.

gerhard nickade och lade en hand mot hennes axel. Bkicken var oroad och han suckade. Problemen gick inte bort hur mycket han försökte. Han log mjukt.
"Om Du pratar om Theodore så kommer han inte döda dig. Varför skulle han göra det? Han gav dig ett namn och har gett dig gåvor så du storknad. Så varför mörda dig?"

"Okej." Ropade han lugnt. Såg över skummen och funderade. Vilken? Han valde tillslut en som luktade sött, med lite vanilj i. Han hällde i det och gick bort till henne. " Kom." Log han och höll ut handen.

Hon ryckte till och såg på Gerhard och skrattade till. "Jag är så ledsen, jag vet inte varför jag sa något sådant." Viskade hon ursäktande. Hon pillade med locktången och stängde sakta av den. "Är han snäll, Theodore?" Viskade hon, knappt hörbart.

Hon såg uupp på honom, tog hans hand och reste sig upp. Hennes ben var inte lika svaga. Hon var klarare i blicken och hon såg piggare ut.
"Det dofftar sött." sa hon och log.
"Gillar du söta dofter?" frågade hon och såg mot badkaret.

Han kunde inte låta bli att skratta och nickade.
"Om han är. Han tog dig hit? men han bor finare har jag hört. Sen har du väl fått mat och massa andra saker?" sa han och såg på henne.
"Har han gjort dig illa?" Frågade han och studerade henne.
"För gör han det så ringer du mig." Han visste att hon inte skulle göra det. De var gjorda för att vara villiga till nästan allt.
Han log mjukt igen.
"Mår du bättre? Av att pratat ut?"

Han log stort när hennes förbättring syntes på en gång. Det gjorde honom glad att hon mådde bra. "Jag gillar söta dofter, tänkte att det skulle passa dig. Vad tycker du?" Frågade han nyfiket.



Aurora nickade sakta. " Åh han har behandlat mig väl." Viskade hon och plockade fram lite smink från lådorna. Hon bet sig i läppen och stirrade sådär tomt framför sig en stund igen. "Han bits, ni alla bits. Men det måste inte göra ont." Viskade hon och reste sig upp och såg på Gerhard. "Lyssnar han?" Frågade hon oroligt. "För han borde inte höra mig tala såhär." Fortsatte hon viskande. Hon svalde hårt och vände tillbaka och satte sig. "Jag tror jag mår bättre." Sa hon ärligt och log mjukt.

Hon såg på honom och nickade. Doften var söt men inte för söt. Försiktigt började hon ta av sig kläderna och lade dem på en stol. Sedan gick hon mot karet och såg på honom.
"Och såret kommer inte bli sämre?" frågade hon. Visste inte att det redan var läkt.

Han höll minen. Hon skulle inte veta något än va? Han skakade på huvudet innan han log.
"Bits? Vad menar du?" Sa han och skickade en tanke till sin kollega att Aurora verkade fått reda på sanningen lite för tidigt.

" Det kommer inte bli sämre. Du kommer nog bara må ännu bättre. Få tvätta av dig det sjuka." Log han och hjälpte henne ned i karet. " Var det bra temperatur?" Log han.

Aurora såg på honom, granskande. Hon visste inte varför hon sa det. Hon visste bara att det var sant, med hela sin kropp. Hon kunde inte förklara det. Men hon svarade inte på hans fråga. Hur skulle hon svara? Utan hon stod där och kände sig dum.

Rickard fick tanken till sig och blev genast orolig. Vad handlade detta om? Han skickade tillbaka att han skulle tala med Theodore. Han sökte genast upp honom och såg på honom. "Vad har du berättat för Aurora?" Frågade han allvarligt.

Det var varmt och hon sjönk ner i vattnet. Slöt ögonen och skakade på huvudet.
"Det är lite för varmt men jag klarar mig. Det är faktiskt skönt. Jag har lite ont i ryggen så det är skönt." Hon log mot honom.

Gerhard såg sig om och reste sig.
"Hur mår du nu? Är du orolig?" Han samlade tid och gick sedan fram till henne.


Theodore såg på honom och skakade på huvudet.
"Inget. Min mor gav henne en bok som en annan av era människor skrev. Men den gavs ut som roman. jag stoppade henne innan det kom fram." Han såg oroad ut.
"Jag har inte gjort något.. Hon var så snäll och underbar fram tills hon skulle byta om. Inga problem innan."

"Så länge du är nöjd." Log han och plockade fram schampo och balsam som hon kunde använda.

Hon backade något steg när han närmade sig henne och log mjukt. "Jag mår bra. " Sa hon leendes och ställde ned ögonskugspaletten som hon höll i sin hand.

Han nickade sakta. " Jag tror dig." Sa han och suckade lågt. "Hon är för klok för sitt eget bästa." Muttrade han för sig själv och skickade tillbaka till kollegan att de inte sagt något härifrån. Och att allt var bra tills de skulle byta om.

Hon såg på flaskorna och såg på honom.
"Vill du göra det? Jag känner mig forftfarande lite småtrött." sa hon och vände sig så hon hade ryggen mot honom.
"jag tror du är duktig med."

gerhard såg på henne och suckade. Hon skulle behövas fixas igen. Men bara lite. Men han nickade bara.
"Vi kommer vara kvar till middagen. Så är det något så säg till."

Theo såg mot dörren och skakade på huvudet.
"Hon var som förbytt. Vad är det som hände?"

Han synade hennes rygg, hon var vacker. Det var ett som var säkert. "Jag kan hjälpa." Log han och tog lite vatten i handen och började att skölja ur hennes hår. Det behövde ju vara blött. Snart bytte han taktik, hon hade så tjockt hår. Han tog duschslangen och duschade av henne så håret blev vått och sedan började han schamponera in henne.

Hon nickade leendes. "Såklart." Log hon och satte sig på stolen, omedveten om det som nyss skett. Hon började sakta sminka sig.

Rickard suckade lågt. "Jag måste invänta kollegans ord." Sa han som för att köpa tid. Vad skulle de berätta? Han skickade just den frågan till kollegan för att få svar snabbt.