Livet på Hogwarts

När kommer nästa kapitel dåååå??!!! Haha känner mig desperat JAG VILL HA MEEEEEEEEEEEEEEER!!!!! Älskar den här ffen Elsa Gryffindor

Det var jätte bra!

det var awesome ♥ jag vill ha mer ♥

När kommer nästa?????

Jag har verkligen INGA idéer alls just nu... Vilket jag när jg tänker efter inte brukar ha nät jag skriver ett kapitel...
Men ni skulle vara riktiga MUGGLISÄNGLAR om ni ugglade mig med idéer om vad NI skulle vilja händer


EDIT: Acciohermione, skulle du kunna kommentera i den här tråden så att jag kan skriva nästa kapitel?

*kommenterar*

Först vill jag bara tacka Acciohermione för att du kommenterade och för de fina idéerna du gav mig!

Så här kommer ett förhoppningsvis efterlängtat kapitel. Hoppas ni gillar det!


Kapitel 26, missförstånd... Eller?

En vecka senare hade jag fortfarande inte kommit över det jag hade sett Mike göra, men nu var jag snarare arg än ledsen. Hela veckan hade Ella försök att få mig att bli gladare, men hur hon än försökte så förblev jag nedstämd och ledsen. Jag hade märkt att Ella och Willie ofta satt och pratade med varandra och en gång hade jag vaknat smugit ner för trappan till uppehållsrummet och sett dem sitta i soffan och prata fastän elden för länge sedan hade brunnit ut.

Men den här dagen under frukosten hade jag kommit fram till ett beslut. Jag skulle söka upp Mike och prata med honom. Så när vi hade ätit färdigt sprang jag före Ella och Willie till uppehållsrummet och satte mig ner vid ett bordningsstyrka plockade fram pergament och fjäderpenna. När jag hade tänkt en stund krafsade jag snabbt ner ett meddelande på pergamentet och gav det till Herbert som flög ut genom fönstret. På pergamentet hade jag skrivit,

----------------------------------------------------------
Kära Mike

Möt mig imorgon klockan tre vid sjön.

Från Cissy
----------------------------------------------------------

Jag hade inte direkt ansträngt mig när jag skrev brevet. Mike förtjänade det inte. Ella och Willie kom in genom dörren och Ella frågade,
- Varför sprang du ifrån oss?
- Jag var bara tvungen att fixa en sak, sa jag och log vilket jag inte hade gjort alls den senaste veckan.
- Äntligen ler du, sa Ella glatt och log stort, det är den Cissy jag känner!
Jag log tillbaka och sa,
- Ja, äntligen så HAR jag nånting att le för.
Vi satte oss ner i en av sofforna och pratade till sent på kvällen. Jag och Ella sa godnatt till Willie och gick sedan upp till sovsalen för att sova.

Nästa morgon vaknade jag av att Ella som vanligt ruskade mig medan hon gång på gång sa,
- Vakna Cissy, vakna Cissy, vakna Cissy.
Jag satte mig upp i sängen och gäspade stort,
- Varför väcker du mig Ella, sa jag, det är ju lördag, jag vill ha sovmorgon.
- Ja ja ja, sa Ella och drog av mig täcket och slängde mina kläder i ansiktet på mig, men du kan väll ha sovmorgon i morgon, för min skull?
- Ja visst, sa jag, men varför har du så bråttom?
- För att det är jättefint väder ute idag, sa Ella glatt och log sort, och jag vill gå ut och få lite frisk luft!
- Okej då, sa jag och log retsamt mot henne, men bara för att jag också gillar fint väder.

Jag drog snabbt på mig mina kläder och tillsammans sprang vi ut i den härliga morgonsolen. Vi hoppade runt på gräset tills vi blev alldeles yra och ramlade ihop på marken och började att gapskratta. Vi rullade ner för en liten backe och gick sedan skrattande och satte och under ett träd vid sjön.
- Hej på er, ropade en glad och välbekant röst bakom oss.
Vi vände oss om och såg Hermione, Harry och Ron komma ner för backen mot oss.
- Hej hej, ropade jag glatt tillbaka och vinkade till min syster.
De satte sig vid trädet bredvid och Ron tog upp en sten från marken och kastade den i vattnet med ett högt plask.
Vi satt länge vid sjön under träden och pratade och skrattade, Willie kom också dit efter en stund och slog sig ner på gräset bredvid Ella. Några timmar senare gick vi upp till slottet för att äta lunch. Efter maten gick Ella och Willie till uppehållsrummet för att göra lite läxor och jag gick ner till sjön för att vänta på Mike.

När klockan var fem över tre kom Mike gående ner mot sjön.
- Du är sen, sa jag istället för att hälsa ordentligt.
- Jag vet, sa han, förlåt.
Jag svarade inte utan pekade på marken framför mig. Mike satte sig ner och tittade undrande på mig.
- Varför?, sa jag och stirrade argt på honom.
- Varför vaddå, sa han frågande.
- Varför gjorde du det, sa jag och började bli lite irriterad, hur kunde du?
- Gjorde vad, frågade Mike och han måste vara väldigt bra på att ljuga för han visade inga som helst teckna på att förstå vad jag menade.
- Varför hotade och skrämde du en annan elev till att göra något åt dig, sa jag rakt på sak.
- Vad menar du, sa Mike, jag har aldrig hotat någon!
Nu började jag bli riktigt irriterad, varför sa han bara inte som det var?
- Ljug inte för mig, sa jag och spände blicken i honom.
Han backade en bit ifrån mig och verkade kort sagt rädd.
- Jag ljuger inte, sa han förtvivlat, jag lovar.
- Jag såg dig ju, sa jag, för en vecka sedan så gick jag förbi ett av klassrummen och då stod du där och pekade med din trollstav mot en annan elev medan hon grät och vädjade till dig om att inte göra henne illa.
- Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra, sa Mike och började att låta riktigt arg nu, jag trodde att du kände mig, men jag hade väll fel.
Och med dem orden reste han sig upp och sprang iväg upp mot slottet. Jag satt oförstående kvar på gräset och tittade efter honom när han gick in genom slottsporten. Jag reste mig upp och började långsamt att gå mot slottet jag också.
____________________________________________________

Det var det kapitlet, hoppas ni gillade det!

Varse och tack för kapitlet superbra!!

Tack själv!

Spännande!