Vad händer när allt är slut?

Det är inte förrän nu, när den sista filmen kommer som jag inser att det faktiskt tar slut. Men för mig tar det inte slut. Nej, för det är nu som jag på riktigt insett vad Harry Potter-världen är.

Detta är inte slutet, detta är en början. Det är nu som det är vi, fansen som måste se till att det inte dör. Vi kommer att vara en mycket större faktor i Harry Potters öde. Visst, det är sorgligt. Men att bara gråta för att det är över? Nej, det ska i alla fall jag inte göra. En och annan tår är oundvikligt, men att bara ge upp? Läsa på affischerna, It all ends 13/7 nej, det går inte. Så mycket som Harry Potter förändrat mitt liv, så mycket som det har hjälpt mig att gå vidare vid svåra stunder. Är det värt att bara säga att allt är över? Svaret vet nog alla, nej.

Nu när ett kapitel är färdigläst börjar vi på ett nytt. Lillamymin har nu, börjat skriva fler fanfics, hon har jobbat hårdare än någonsin på att färdigställa sina wizard-rock låtar. Hon har blivit mera aktiv, inte bara på mugglis men på andra platser. Hon har bestämt sig för att vara med på fler träffar och arrangemang. Hon har startat en ny blogg om Harry Potter. Hon har tjuvstartat på det nya kapitel som hon tillsammans man alla andra HP-fans runt om i världen hoppas kunna få vara med och skriva på. Ett nytta kapitel i historieboken.

Don't ever forget;
Fandom Never Dies

Har nu sett den. Gud vad jag grät, gråter ännu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.</3

Kom nyss hem från biografen... Ja, alltså...Tror faktiskt inte jag kan beskriva hur det känns alltså.. I'm speechless..



♥♥♥

10 sek in i filmen, när de visar Dobbys gravsten, började jag gråta. Sen grät och skrattade jag om vartannat genom hela filmen.

Känns ganska tomt just nu. Fast samtidigt är jag extremt lycklig...

Jag grät från början till slut. Har aldrig gråtit såhär mycket i mitt liv. :c

Jag har gråtit sen filmen tog slut - det var snart fyrtio minuter sen. Jag vet inte vad jag ska säga, återkommer väl senare. Men en sak: det var utan tvekan en av de, om inte den bästa filmen i serien.

Kom nyss hem från midnattsvisningen, och nu fattar jag vad folk menar med post-potter depression, seriöst.
Jag och min tjejkompis satt och bölade ögonen ur oss under "Snapes story" och sedan fanns tårarna kvar i ögonen och vid epilogscenen blev det ett vattenfall. Herregud, har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt snart arton år långa liv.

Detta var bland det värsta jag har varit med om, och jag vet knappt mer vad jag ska skriva... Måste smälta det här tills imorgon.

Jag har nyss sett den och den var bra.

(ASMEGADÖBRA SNYFT OH MY DRACO JAG DOG OM OCH OM IGEN. )

Det kommer kännas så konstigt att vakna upp imorgon, eller ännu värre.. att gå och lägga sig ikväll!

Läser alltid lite i nån av böckerna innan jag somnar.. men just har jag ingen aning om vart jag ska börja eller vilken bok jag vill läsa eller nånting...

Har faktiskt gråtit väldigt lite.. men nu kommer tårarna kan jag lova ..♥

Det känns som jag förlorat en barndomsvän.