Hedwigs liv

Jättebra! Haha, Hedwig kan tjuvlyssna på Harry utan att han förstår det XD Han kommer säkert avslöja att han är kär i henne haha

Tack alla!♥
Denna vecka kommer jag vara i fjällen. Det finns cirka 7,3 procents chans att det finns internet. Om det inte finns, kommer jag skriva massor istället, men inte kunna lägga upp. Okej?

Okej, hoppas du har det kul där iaf!

Okej hoppas du har det kul i fjällen!

vi är hemma nu ^^ (jag och cikki är typ syskon XD )

Jättebra! Bevakar!

Önskar att någon kunde läsa min med...
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=37872 ♥♥♥

jag bara måste få höra mera, du är så bra på att skriva!!!

Tack. Tack alla. Verkligen. Tack alla.

Förlåt för att det dröjt. :C

KAPITEL 38

"Såååååååå..?"
Hannah väntade på att få höra vad Hedwig hade att säga om Harry. Hedwig ville helst inte prata alls om det, men Hannah hade fångat in henne direkt när hon kommit in i Hufflepuffs sällskapsrum, dragit in henne i sovsalen. Susan hade gjort illa handleden och var hos Madam Pomfry för att få den fixad, så det var ingen som kunde komma och rädda henne. Tyvärr.
Bara några minuter tidigare hade hon suttit med Harry tätt intill sig, känt hans mjuka hand som störk henne över fjädrarna, tittat på månen som bara syntes så vackert från Gryffindortornet...
"Jag frågar igen; Såååååååå..?"
Hedwig vände blicken mot den fräkniga flickan framför henne. Det mörkbruna håret var tjockt och medellångt, och mycket fint enligt Hedwig. Hon låg i sängen med huvudet mellan de smala händerna. Just nu var hennes lavendelblå ögon stora av förväntan.
"Jag har... tyckt att han är söt sen jag först träffade honom." Hon kände sig alltmer obekväm med detta 'Tjejsnack' som Hannah kallade det. Usch.
"Och när var det?" Hannah drog ut pån e;et, snurrade en av sina mjuka lockar mellan fingrarna.
"I diagongränden," svarade Hedwig ärligt, eftersom att det faktiskt var sant.
"Detaljer!"
"På Ollivanders."
"Provade ni trollstavar samtidigt, eller?"
"Eh, nej, inte riktigt. Jag såg honom genom skyltfönstret." Hon ville verkligen inte ljuga mer än det behövdes.
"Och?"
"Han var söt."
"Och när insåg du att du var... kär i honom?" Hannah verkade verkligen vara en sådan typisk romantiker som ville höra alla detaljer.
"På Hogwartsexpressen."
Hannah såg misstänksamt på henne, höjde det vänstra mörkbruna ögonbrynet.
"Men du åkte ju inte med oss andra?"
Hedwig insåg sitt misstag och backade snabbt bandet.
"Jag menar, på Hogwarts. Efter örtläran, du vet."
Hannah glömde snabbt hennes felsägning. Hon verkade vara ganska trött.
Efter ett tag så somnade Hannah, och Susan kom tillbaka.
"Hej," viskade den rödblonda flickan och bytteom til ett flannelnattlinne med ljusblå fjärilar på.
"Godnatt," viskade Hedwig tillbaka. Hon var inte ett dugg trött. Susan kröp ner i sängen.
"Så vad har ni gjort då?" frågade hon blygt.

När Susan också hade somnat så smög Hedwig upp ur sängen. Varför hon gjorde det visste hon inte, men hon kände att hon verkligen behövde gå iväg någonstans, någonstans i det mörka slottet.
Silverljus gjorde henne sällskap, där hon vandrade i de svarta korridorerna.
Ljuden av hennes fötter kändes dämpade.
Precis när hon kommit fram till ett fönster, hörde hon tunga steg bakom sig.
"Vem där?" hörde hon en rispig röst säga. Rösten lät släpande, hård, skrovlig.
Filch.
Hedvig vände sig om. Silverljuset sken rakt på henne, hennes gula ögon var som två tända strålkastare som sken rakt på vaktmästaren. Han ryggade tillbaka, sedan kastade sig Hedwig ut genom det vackert färgade fönstret.
Hon föll.
Föll, men kunde inte låta Filch se en fallade flicka som inte skrek.
Han fick se en flygande uggla istället.
Så därför var hon på ett ögonblick tillbaka i sin ursprungliga form, i formen av den vita uggla hon var.
Hon flög, gled på vindarna. Flög in i den skrämmade skogen, dök ner i en månbelyst glänta.
Förvandlade sig tillbaka till människoform.
Bellatrix stod framför henne. De fettiga lockarna såg våta ut i ljuset och de mörka ringarna under ögonen gjorde så att de såg ut som två svarta hål.
"Duktig flicka," sa hon sarkastiskt. Munnen var krökt till ett elakt leende.
Hon gick fram till Hedwig. I handen hade hon en svart glasflaska med en dödskalle i papp i ett sidenband runt den långa halsen.
"Drick."
Hedwig tog emot flaskan. Hon ville dricka ur den, men det kändes som om hon inte borde.
Hennes undermedvetna sa åt henne att kasta sig ifrån sig den, men hon förde den sakta till läpparna och drack.
Unken trolldryck som smakade bekant, som om hon druckit den förut, rann nerför hennes strupe.
Bellatrix hånskrattade, sedan försvann hon genom ett poff.
Hedwig var tillbaka i sovsalarna på några minuter. Utan att någon vaknade så kröp hon ner mellan lakanen, slöt ögonen och somnade.
Minnena från att hon klivit ur sängen till att hon klivit i sängen försvann, därmed också att Filch hade sett henne.