Vid din sida

Faktiskt 9! ♥♥♥♥♥♥♥

Ett exempel på en särskrivning är typ:
Blomm kruka (blommkruka)
Trä golv (trägolv)
Genom blöt (genomblöt)
Tanke läsning (tankeläsning)

Man delar alltså på ord som egentligen ska sitta ihop meningar kan bli väldigt osammanhängande om man särskriver hoppas du förstod vad jag menar ^^ ♥

Aha ^^ Så jag särskriver? Tack! ♥♥♥♥♥

Jag har läst ALLT nu och LÄÄÄÄNGTAR tills nästa kapitel Mollz! Molly Evans

BRA OCH TACK ALVIS!!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥3♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Det gläder mig att höra!♥

---------------------------------------

Kapitel 10 "Brevet" (James perspektiv)

"Zoe?!", skriker Tammy och kastar sig direkt i famnen på Zoe.
"Ja, det är jag", säger Zoe och ler mot Tammy, som släpper henne.
"Hur kom du undan?", frågar jag lättat och ger henne en kram.
"Jag försökte handla mig fri, fast det gick inte. Då flydde jag när gumman och hennes son var för upptagna för att märka något", muttrar Zoe men ler samtidigt.
"Skönt att ha dig tillbaka", ler Teo också mot Zoe. Hon nickar men sedan säger:
"Hur upptäckte ni den här platsen?". Sedan börjar gå runt i grottan, med oss på släptåg.
"James duschade och då kom han igenom", säger Tammy och ler retsamt mot mig. Jag blinkar mot Tammy.
"Aha", Zoe nickar tankfullt och går till vattenfallet. "Jag såg hästarna därute. Är de våra?"
"Japp, säger Teo och ler med hela ansiktet. "Men vi borde hämta de. Följer du med Zoe?"
Teo, Zoe och Tammy går ut ur grottan, så jag lämnas ensam. Jag suckar åt ensamheten och börjar packa upp alla våra saker, och brer ut alla sovsäckar nära ingången, och lägger några filtar istället för sovsäck till Zoe.
Strax är de andra tillbaka med hästarna i händerna, som gnäggar frustrerat när de korsarvattenfallet.
De släpper hästarna lös i grottan, där de lufsar iväg uttråkat efter något att äta.
"Jag lagar mat", erbjuder jag mig och börjar stappla en eldstad i mitten av grottan, sedan tar fram kastrullerna och lite av maten jag behöver för att laga maten. Fast några frukter och potatisar saknas. Sjutton också.
"Zoe, hjälper du mig att hitta mer ingredienser till maten?", frågar jag Zoe då alla sitter ner på trä stubbar, som Teo fixade iordning.
"Visst", svarar Zoe och följer mig ut. Jag går igenom vattenfallet med Zoe i hälarna, och sedan börjar klampa ut ur den magiska sjön och går mot några träd längre bort, som verkar idag bjuda på några bananer och äpplen.
Jag och Zoe är tysta när vi plockar ner bananerna och äpplerna i säcken Zoe tog med sig.
"Nu är det potatisar vi behöver. Vart kan de finnas?", frågar jag Zoe och kliar mig fundersamt i håret.
"Där borta", säger Zoe och pekar ännu längre bort, där marken är bördig. Vi går dit och direkt såg jag några ovala beige mini berg sticka upp ur jorden.
"Bra syn du har", ler jag när jag plockar upp alla de smustiga potatisarna. Zoe som också tar upp potatisarna stannar upp i en rörelse och ler mig mig.
"Tack", säger hon innan hon fortsätter ta upp potatisar. Vi blir snabbt färdiga och lägger potatisarna i säcken, som är halva full av bananer och äpplen, och halva potatisar. Vi börjar gå mot grottan och vattenfallet medan solen börjar gå ner i skymningen. Det skapar ett orange och mysigt ljus, fast jag kan inte njuta av den vackra solnedgången, när Lily ligger hemma på dödsbädden. Just när jag tänker på Lily flyger en uggla som på beställningen ner framför mig. Ugglan är helt kolsvarta, undantag från de oranga ögonen som stirrar nyfiket på oss.
"Magda! Kom hit", utropar Zoe och ler mot ugglan som just flyger upp på hennes axel.
När Zoe möter min undrande blick förklarar hon:
"Det här är min uggla".
"Den har ett brev!", säger jag när jag ser det lilla pergament rullen som sitter fast i ena benet av ugglan, som heter Magda.
Zoe tar loss brevet från ugglan och innan jag hinner protestera läser hon det. Sedan titta hon på mig och ger mig med en sorgsen blick brevet. Jag blir förvirrad. Är det här brev från Lily?
Jag öppnar brevet och skummar snabbt igenom texten, som ser ut så här:

Zoe och de andra,
Lily blir sämre och sämre för varje dag. Hon börjar oftare svimma och spy - symptomen för dödens nära ankomst. Ni måste skynda er! Lilys mage har också blivit större, och det blir inte direkt bättre av det. Doktorn tror att barnet utvecklas häpnasvärt fort, så tiden är knapp. Skicka Magda tillbaka snart, och skynda er, Lilys dagar är räknade.
//Sara

Jag sväljer hårt och tappar brevet. Jag tar sakta upp det och tittar på Zoe. Hon tittar beklagande på mig och sedan drar iväg mig till grottan. Zoe får pressa mig framåt genom vattnet, för jag är som bedövad och förlamad.
Sedan sätter hon mig ner och svarar på Tammys och Teos oroliga blickar, och sedan gör klart maten. Hon ger mig en sked soppa som jag lyckas svälja. Jag ruskar på huvudet när den kokheta soppan sköljer min strupe. Jag kvider till och tar direkt en vattenflaska som ligger bredvid Tammys fot. De skrattar åt mig när jag kväver den intensiva värmen men sedan tittar surt på mins vänner som sitter och skrattar åt mig.
"Trodde väl att det skulle hjälpa! Lite brännhet för strupen går alltid bra!", skrattar Zoe medan jag skakar irriterat åt de, sedan äter snabbt upp min mat fast det brinner i min mun, men sedan rotar runt i min väska efter pergament och bläck och fjäderpenna. Jag hittar det snabbt och slätar ut pergamentet medan jag vänder min rygg åt mina kompisar. Jag vill helst skriva mitt brev till Lily själv.
Jag börjar skriva: Älskade Lily. Jag tänker vad jag ska skriva. Jag sitter säkert i en halvtimme och bara funderar, vad jag ska skriva, och genomtänker det eftersom jag nog inte får ett till tillfälle att skriva till Lily. Jag börjar skriva och fortsätter tills det blir bra. Tillslut blir jag någorlunda nöjd över brevet, men läser igenom brevet igen:

Älskade Lily
Snälla, för min skull, håll dig vid liv. Jag gör allt vad jag kan för att få tag på alla ingredienser till din trolldryck, fast allting går inte så fort.
Du betyder allt för mig, så snälla, försvinn inte. Ta det lugnt och vila. Jag älskar dig, och glöm aldrig det. Okej? Bra, jag kommer snart hem.
//Din James

Det sticker till i hjärtat när jag läser "jag kommer snart hem" igen, eftersom det är inte säkert. Vi blev nästan dödade av en varulv och en Quintapede så vad får en att tro att jag ens kommer hem? Jag viker ihop brevet och kallar på Magda. Ugglan kommer snabbt när den hör sitt namn och jag binder fast brevet vid henne.
"Ge detta till Lily, till Sara", viskar jag i ugglans öra. Den tittar på mig och för en sekund så är ögonen röda. Jag ryggar tillbaka, fast det var antagligen bara en inbillning, för när tittar på den igen har den sina vanliga oranga mjuka ögon.
Ugglan hoar glatt och släpper ut sina korpsvarta vingar och lyfter från marken. Tänk att göra så. Bara försvinna, flyga, ifrån världen och alla dens problem. Men det går inte. Man kan inte fly iväg det som någon redan har bestämt, det har jag lärt mig efter alla dessa år. Man kan inte fly iväg från sitt öde.

____________________

Jag vet, kort kapitel ^^ >.< Men ibland är det bar med korta också, för jag kommer nog inte orka skriva 4 Google Docs sidor på varje kapitel, så det kanske blir kortare kapitler nu, men de kommer då oftare och mer ♥

PS. Jag har saknat din kommentar på sistone, lily, luna. Vart är du?

Love U guys, ni gör min dag♥
//Molly♥

Älskar din ff! Verkligen, verkligen jättemycket! har inte läst dom senaste kapitlena än, men ska det snart!! Fortsätt att skriva megabra!!

Naw, tack!♥♥♥♥♥♥♥ Du MED!♥

ÅH…VAD FANTASTISKT BRA/SORGLIGT

Älskar denna ff!!!!


Zoe och de andra,
Lily blir sämre och sämre för varje dag. Hon börjar oftare svimma och spy - symptomen för dödens nära ankomst. Ni måste skynda er! Lilys mage har också blivit större, och det blir inte direkt bättre av det. Doktorn tror att barnet utvecklas häpnasvärt fort, så tiden är knapp. Skicka Magda tillbaka snart, och skynda er, Lilys dagar är räknade.
//Sara

Åh, herrmingud! Lily, doit survivre! She can't die!!!


LÄNGTAR TILLS NÄSTA KAPITEL Molly Evans


Votre histoire est le meilleur type de mille ans!♥♥♥♥♥

Förlåt mig eftersom att jag inte kommenterat på länge men jag kommer ha besök i en vecka till (personen är här i 3 veckor) och det betyder att jag kan inte sitta vid mugglis så mycket.

Men jag lovar att läsa ikapp när jag har tid!

Taaack!♥ :') Ja, det är sorgligt, och tänk hur James måste känns sig nu...
Vi får bara hålla tummarna och hoppas att hon överleva!♥
Snart kommer det!♥ Och då är det lite med regnbågar ♥



Ok! Ser ifram imot din kommentar ♥