Det 74:e Mugglisspelet![SV]

japp meeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!

jag skulle vilja vara med, så det är synd för mig med

Ja då får du åka tillbaka i tiden

Nej men kan ni gissa vad jag håller på med just nu?
Jag skriver på dag 5! Och det kommer mest troligt ut innan kvällen är slut!

Blod ska spillas och folk ska tas ifrån det mänskliga livet. Men ack, kära spelare. Håll er lugna, för i slutet kommer det bara att stå en ensam vinnare.
Må oddsen alltid vara er gynnsamma!

Haha, jag trode seriöst att du skulle säga "Nej men kan ni gissa vad jag håller på med just nu? Åker tillbaka i tiden!"

Men awezooom med nytt kapitel!
arvid i gonna kill you if you die right now ok.

Ja!!! Hoppas det kommer mer!!!

Wihoo! Du skriver bäst bara så du vet♥!

Awesome ♥

Im happy now!

Dag 5

I kontrollrummet satt spelledarna och skrattade åt spelarnas miner. Hur de yrvaket satte sig upp, haffade sina bagage och kutade för sina liv.
Hela arenan skakade, träd föll ner över stigar, på vissa ställen delade sig marken i två delar. Spelledarna hade orsakat en kraftig jordbävning, som påverkade hela arenan och alla spelare. De skulle få alla spelarna till en plats, så att de skulle kunna slåss till döds.

melindaa grabbade sin lilla väska och stirrade efter alla sina allierade vänner. celina fanns där, Dramione99 och Goizan. Men var fanns Lucy och Rose? Alla var beredda på flykt, och Goizan tog initiativet, med en stor väska på ryggen började hon springa mot skogen i full fart, de andra tjejerna hakade på och celina tog snabbt över Goizans plats. Det var faktiskt celina som var gruppens ledare, det hade hon gjort klart för alla igår kväll.
Dramione99 sprang för sitt liv, hon kastade sig åt höger och vänster på grund av alla sprickor som delade på marken. Åkte hon ner i en sån så var hon körd, det visste hon.
melindaa höll sig tätt bakom sin storasyster som sprang längst fram i ledet. Hon hade förstått att huvudstadsinvånarna börjat bli uttråkade, och att det behövdes lite action för att de inte skulle sluta titta. Hon snubblade över en sten och ansiktet landade i ett blåbärssnår. Snabbt ställde hon sig upp igen och fortsatte springa.

bullen289 flåsade som om hon sprungit ett maratonlopp. Hon hade inte sprungit mycket alls sen blodbadet, och det var snart en vecka sedan. Om hon stannade så skulle spelledarna hitta på något och hon skulle dö, om hon skulle springa så skulle de hitta på något, och hon skulle dö. Hon såg en liten öppning under ett stort, högt mammutträd och kröp in där. Det skakade inte lika mycket där, i tunneln under trädet vibrerade det mest bara. Hon kröp ihop till en boll och bad till Gud att hon skulle överleva det här. Hon hörde något komma mot henne, och vände sig om. Ett par stora, gula ögon stirrade rakt på henne. Vad var det för något? bullen289 kippade efter luft och i samma sekund som hon tänkte fly så kastade sig det stora, leopardliknande djuret på henne och slet henne i stycken.

Corriiz log samtidigt som hon sprang. Det här var sånt som hon var gjord för. Löpning var hennes grej, och i tät, osäker mark var sånt hon hållit på med hemma i sjuan. Hon var smart och visste exakt var hon skulle sätta fötterna för att marken inte skulle svika henne. saganda var dock inte lika duktig på att springa. Hon var inte mycket för träning alls, egentligen. Framför henne sprang Corriiz och gjorde lite skutt då och då, och det var förmodligen för att undvika onödiga faror. Man hörde ett halvkvävt ljud av en kanon. En stor tall föll ner över stigen och hon såg hur Corriiz smidigt hoppade över den.
’’Vad vill de få ut av det här?!’’ Vrålade saganda och försökte öka takten efter att ha kravlat sig över stocken.
’’De vill få oss till ymningshornet, tror jag!’’ Ropade Corriiz och minskade tempot en aning. De ville samla spelarna på en plats, så att de kunde slåss, hade nog alla förstått.

Lucy och Rose sprang för sitt liv. Hon skulle hitta Tonks_xD. Tidigt i morse hade hon lämnat karriäristerna och gett sig iväg på jakt efter Tonks_xD. Hennes tanke under hela spelen hade varit att rymma ifrån karriäristerna, men inte förens nu hade hon gjort det. Lucy och Rose såg framför sig det stora fältet med startplattorna och ymningshornet, det såg lugnt ut där. Hon smög mot ymningshornet. Det verkade vara det enda stället på arenan som inte skakade. Hon hade sina spjut på ryggen och vaksamt gick hon mot den stora, guldfärgade byggnaden. Det var hit de ville föra spelarna. För ytterligare ett blodbad.

Sirius Black joggade över fältet och kom fram till ymningshornet. Han såg Lucy och Rose sitta inne i hornet och vagga sig fram och tillbaka. Sirius Black drog fram sitt svärd och klev mot Lucy och Rose.
’’Sitter du här, helt ensam?’’ Frågade han kaxigt och log svagt. Det var första gången han pratat med någon annan än sig själv sedan han kom in på arenan. ’’Är inte det lite riskabelt att sitta här, helt ensam? En liten flicka som dig…’’ Fortsatte han och drog svärdet lätt i marken. Lucy och Rose verkade som ett lätt byte, tyckte Sirius Black. Lucy och Rose ställde sig hastigt upp i protest och viftade lätt med spjuten.
’’Vad vill du?’’ Fräste hon och snörpte ihop munnen.
’’Du har väl förstått att det här är ytterligare ett blodbad?’’ Frågade han och skrattade hånfullt.
’’Vem har inte förstått det?’’ Svarade hon och höjde ett ögonbryn.
Sirius Black drog upp svärdet och fäktades självsäkert med det framför näsan på Lucy och Rose.
’’Nå, vem drar första draget?’’ Undrade han kaxigt och log ett stort, hotfullt leende. ’’Mina odds är rätt gynnsamma. Jag har många sponsorer, mat, vatten, vapen. Det här året är mitt.’’ Förklarade han och drog snabbt svärdet genom hennes ansikte. Hon fick en reva och snabbt började hon blöda.
’’Du ska till helvetet!’’ Fräste hon och drog fram ett spjut från hennes sele.
Som svar fortsatte Sirius Black fäkta med svärdet, och han avslutade med attacken med att sticka in svärdet i flickans mage. Hon föll ner mot marken och han kunde se hur livet försvann ur hennes ögon. Kanonen smällde och Sirius Black vände sig om när han hörde applåderna. Bakom honom stod karriäristerna, Dramione99, celina, melindaa och Goizan.
’’Snyggt!’’ Sa Dramione99 och log mot Sirius Black som var täckt i blod. Det här kunde inte sluta bra.