Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Längtar tills nästa kapitel! Är det ett nytt på gång?

Ja jag längtar också

Skönt med sommarlov snart? Eller kanske har ni det redan? (Jag slutade idag iaf)

Här kommer nästa kapitel, att ganska så händelserikt ett, och så ni vet så är ni läsare helt underbara ♥

Kapitel 27 (Theresa)

När Tess klev in i stora salen på alla hjärtans dag möttes hon av ett hav av färger. Alla elever hade tagit ner sina täcken som hade samma färg som elevhemmen och överallt låg det färgklickar med rött, gult, grönt och blått. En stor röd klump i mitten skvallrade om att James och hans kompisar hade lagt sina saker där. Tess gick bort till ena långsidan där Slytherins bord brukade stå och lade ner sitt täcke och sina tre kuddar. Bakom henne klampade Danielle osmidigt kånkandes på sina egna saker.
”Puuh.” pustade hon och satte sig ner på sitt täcke, ”Vad gör vi nu?” Frågade hon sen. Tess ryckte på axlarna.
”Ska vi vänta på de andra eller ta mat?” Gav Tess som svar. Danielle såg bort mot upphöjningen där lärarna brukade äta. Bordet var förlängt och ett hav av mat stod framdukat. De gick och tog en varsin rejäl portion och satte sig sedan på sina täcken igen. Scorpius, Caspar, Carla, Jeaninne och Danielles tvillingbror Dennis slog sig ner vid dem och Tess fick en skum blick av Caspar som fick henne att rysa av obehag, men det märktes att han gillade henne.
”Så, nu när du har sällskap Danielle så kan jag väl gå bort till James ett tag?” Frågade Tess glatt och Jeaninne såg surt på henne.
”Vadå? Ska du gå nu när vi ska umgås?” Frågade hon.
”Men jag kommer ju tillbaks snart.” Sade Tess och hoppade smidigt emellan elevernas saker som låg utspridda över hela golvet.

”Hej James.” Log Tess men leendet bleknade snabbt när hon såg Bigbutt sitta bredvid honom.
”Öhh… hej.” Sade han och Tess kunde inte förstå vad som var felet. Skrammel från tallrikar och elevers uppspelta röster ekade genom salen.
”Är det något som är fel?” Ville hon veta. Bigbutt såg menande på James och han såg ut som om han försökte komma på något bra att säga.
”Jo, Tess… det funkar inte längre.” Sade han sedan och Tess blev aldelens torr i munnen. Minst tio av James kompisar som satt runt omkring honom stirrade på Tess och hon kände hur en knut i magen växte fram.
”V-vad menar du?” Frågade Tess som tyckte att det funkade aldelens utmärkt mellan dem. Gillade han inte hur de brukade smyga bort till det enorma badrummet tillsammans eller ta nattliga promenader kring slottet?
”Jo, du är ju en Slytherin och… femte året…”
”Och de kommer du på nu?” Skriker Tess och tårarna bubblar upp, ”Det var den sämsta ursäkten jag har hört!” Bigbutt log hånfullt mot Tess som bara gjorde allting värre. Då förstod Tess, då när Bigbutt lade armen om James.
”Åh…” Mer fick hon inte fram. James såg osäkert på henne, för första gången såg han osäker ut.
”Så alla gånger vi hånade henne och gjorde narr av henne så…” Bigbutt såg frågande på James som slog ner blicken helt. Glad att hon gjort lite skada och sårat Bigbutt en gnutta i alla fall så vände hon sig om mot salens utgång.
”Tess!” Ropade James.
”Lämna mig ifred din idiot! Stick till Bigbutt som du vill!” Grät hon och flydde ut ur salen. Hon rusade upp för trapporna i entrén och in genom en hemlig gång bakom en gobeläng. Där kröp hon ihop och lät tårarna strömma. James var en idiot. En fåfäng skitstövel som inte brydde sig om någon. Och Tess som trott att hon var speciell, att han faktiskt tyckte om henne och att hon skiljde sig från mängden av tjejer som han haft. Vad hade hon kvar? Sina vänner som inte förstod sig på henne alls, Scorpius som hon var rädd skulle lämna henne om han fick reda på allt om henne eller sin mamma som inte brydde sig? Hon snyftade till och hörde någon i korridoren och tystnade tvärt.
”Tess?” Scorpius röst ekade på andra sidan gobelängen. Hon svarade inte, istället snyftade hon till och Scorpius syntes i öppningen.
”Tess, är du okej?” Frågade han och satte sig bredvid henne, ”Dum fråga egentligen.” Lade han till mumlandes.
”Jag orkar inte längre.” Snyftade hon, ”Jag vill inte vara ensam längre.”
”Det behöver du inte. Du kan berätta vet du.” Tröstade Scorpius. Tess tvekade inte en sekund längre. Hon ville berätta, och hon struntade i om Scorpius aldrig skulle prata med henne mer.
”Egentligen heter jag Abbott.” Fick hon fram och Scoprius såg konstigt på henne.
”Abbott? Är du säker?” Frågade han, Tess nickade.
”Ja, min mamma heter Hannah Abbott och…” hon suckade, ”och min pappa heter Theodore Nott.” Scorpius ögon var stora som dunkare. Han lutade sig tillbaka mot väggen och såg upp i det mörka sten taket.
”Theodore Nott… vår lärare?” Tess nickade.
”Ja, han är min pappa.” Snyftade Tess och vågade inte se upp på Scoprius.
”Wow, och jag som trodde att jag hade problem.” Mumlade han.
”Det är inte allt…” Och så förklarade Tess hela sin situation. Om Neville och Hannah, om Xenia och James. När hon väl börjat så kunde hon inte hejda sig. Hon berättade allt om giftemålet och syskonet hon skulle få. När hon var klar grät hon så att hon skakade och ansiktet var uppsvullet och rödflammigt. Både Scoprius och Tess suckade ljudligt och han kramade om henne.
”Merlin, jag trodde inte att det var så… så…”
”Åt helvete?” Föreslog Tess. Han nickade och vågade sig på ett leende.
”Men varför berättade du inte tidigare?” Frågade han.
”För att jag var rädd att du skulle håna mig, eller berätta för alla, eller lämna mig.” Suckade Tess.
”Efter över fem års vänskap… trodde du verkligen det?”
”Jag vet inte vad jag tänkte, jag var korkad. Och är fortfarande det.”
”Så, vad ska du göra nu? Jag förstår om du inte har lust att gå tillbaka.” Tess funderade en stund.
”Jo, det ska jag. Jag ska gå tillbaka och få James att ångra sig.” Mumlade hon. Scorpius skakade på huvudet.
”Och hur ska det gå till?”
”Jag ska göra nåt korkat... det är jag bra på.” Scorpius såg oroligt på henne.
”Och tack Scorpius, för att du lyssnade. Det hjälpte.” Log hon, en vit lögn. Sånt var hon bra på, inuti kände sig Tess ännu mer trasig eftersom allt hade bubblat upp till ytan igen. Allt som hon försökt glömma och förtränga. Han nickade tveksamt och Tess tog hans hand.
”Kom så går vi tillbaka.” De klev ut från gobelängen och såg Professor Bonum snegla på dem när hon gick förbi.

På väg tillbaka såg Tess till att hon såg bra ut i ansiktet igen och hon log för sig själv, spegeln visade ett hånfullt leende som hon själv nästan blev rädd för. Väl inne såg hon Bigbutt klaga på James och Tess hörde henne be honom att förklara varför han hade kallat henne för ”Bigbutt” tillsammans med Tess, vilket bara fick hennes leende att bli större. Hon slog sig ner med sina Slytherinvänner. Precis bredvid Caspar.
”Vad hände?” Ville Carla veta. Tess gav Scorpius en hastig blick och ryckte sedan på axlarna. ”James vill hellre ha Bigbutt, så fine för mig.” Sade hon och lät oberörd. Tess kollade förbi Caspar och upp på en klocka som visade halv tio. Sedan gav hon Caspar ett förföriskt leende som han förvirrat besvarade innan hans ansikte blev tomatrött.
”Så vampyris, jag hörde att du fått en utskällning av Nott.” Sade Jeaninne och puffade på honom med foten. Han såg generat ner och ryckte på axlarna. Scoprius såg oroligt på Tess, han visste ju att det egentligen var Tess som var ”vampyravkomman”.
”Hm, Caspar? Vill du följa med mig en sväng?” Log Tess och blinkade med ögonen åt honom.
”Vart ska du?” Frågade Scoprius nervöst.
”Ingenstans speciellt.” Hon drog upp Caspar och höll hans hand medan de två kryssade mellan eleverna. Precis innan de två klev ut ur salen såg Tess ett ögonblick på James, deras ögon möttes och han såg lite ångerfull ut. Tess log åt honom, grep tag i Caspar och kysste honom på munnen. Hämndbegäret inom Tess bubblade upp och hon stapplade bakåt med Caspar som överraskat omfamnade henne. Blicken hon fick av James var omöjlig att tyda.

De smet in i närmsta städskrubb. Tess ville inte tänka längre. Hon ville bara glömma alla problem, bara släppa allt. Hon visste att problemen skulle bli värre efter denna kväll, men för stunden orkade hon inte tänka. Hon lät känslorna ta över. Hon ville såra James, antagligen skulle hon såra Caspar ännu mer. Men hon orkade inte bry sig, tätt ihop slingrad med Caspar stängdes dörren kring de två.

I have nothing to say...
Faktiskt, jag kan inte formulera mig. Första gången i mitt liv typ owo

SKRIV MER SNÄLLA NI FÖR NU DÖR JAG PÅ RIKTIGT!
Alltså gud, det här fanficen ligger på delad 1:a plats bland de bästa som jag läser!

7kt bra.

Awesome kapitel
Har bara en sak att säga: Oj

eller hur

Där fick du James! xD

Varför tar ni inte och skriver mer så att jag kan få läsa meer?
Nejmen, superbra, älskar verkligen hur ni skriver!!!!!

Snacka om dramatiskt kapitel!