(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

ny läsare , bevakar ♥

fgskgjhsdld.dör.detta.e.awesome.

Minto, you stay the hell away from Draco!! He belongs to Harry♥

Så awesome!! =D

Love it, du skriver helt underbart ♥ Förmodligen den bästa fanfictionen jag läst hittills. Det bästa är att den är så blandad, humor, kärlek, spänning - och DRARRY. Kan det bli bättre? Nope!
*bevakar* ^_^

Harry din tönt lämna min kille åt mig!

Åhhh, asså ni får mig att gråta och skratta på en och samma gång! X'D

"Upp och hoppa med er era lata kameler! Om ni inte går upp nu så kommer jag att förhäxa er ända till månen!" skrek Minto.
Efter nyår hade alla åkt hem för att packa och sen återvänt kvällen innan de skulle åka tillbaka till Hogwarts så att de kunde åka tillsammans. Fast efter den morgonen önskade Harry, Ron och Draco att Minto hade stannat hemma.
"Oh, kom igen nu! Tåget går om en timme och ni har inte ens klivit ur sängen!" fortsatte Minto att skrika på dem.
"Är dem inte uppe en!?" ropade Molly Weasley ifrån trappan med en orolig röst.
"Det är lungt Mrs. Weasley! Dem är på väg upp nu!" ropade hon tillbaka medan killarna kämpade för att komma ur sina varma sängar. Minto skuttade ner för trappan och in i köket där det var fullt av liv. Vissa satt och åt frukost och vissa pratade och andra stormade runt för att leta reda på alla sina grejer. Luna och Naville satt och spelade en omgång schack. I ett hörn stod Pansy och George och hade det "trevligt".
Minto var glad för att sin syster hade hittat en "ordentlig" pojkvän, medan hon tyckte synd om George som skulle stå ut med hennes syster.
När väl pojkarna kom ner så började Minto skratta av synen av dem.
"Ni ser helt bakfulla ut!" skrattade hon. Både Harry, Ron och Draco hade rufsigt hår, påsar under ögonen och såg allmänt döda ut.
"Nämen, vad hade ni för er i går kväll?" sade Molly förvånat och tog sin sons ansikte mellan händerna.
"Inget" svarade Ron och Molly släpte honom och började istället att vifta framför näsan.
"Usch vilken andedräkt! Gå genast och borsta tänderna" sade hon till honom och shasade ur honom ur köket.
Draco och Harry tog plats vid bordet och plockade till sig mat.
"Minto! Ditt te är klart!" ropade Ginny ifrån andra änden ifrån köket. Minto gick till henne och tog sin varma kopp. När hon smuttade på det exploderade en smak av jordgubb, mjölk och honung i munnen.
"Mmm, vilket gott te!" sade hon och log vänligt mot Ginny. Dem hade inte riktigt lagt märke till varandra på Hogwarts, men dem senaste dagarna hade dem blivit bra vänner.
"Vad kul att du gillar det. Det är mitt favorit te!" sade hon och log tillbaka.
"Oh, du har du smakat chokladochilli te? Det är så himla gott!" sade Minto och smuttade av teet.
"Nej, det har jag inte, men jag ska defnetivt testa!" sade hon glatt.
Timmen gick snabbt och innan de visste ordet av det hade dem gått igenom parong 9/3 och gått ombord på Hogwartsexpressen.
Det var kul att se sina vänner igen. Adam och Zach var lika glada och fjantiga som vanligt och Susan... var Susan, lika glad, ömtålig och osjälvisk som vanligt.
Susan, Minto och Pansy satte sig i samma cupé som Harry och Draco. Först gav Draco Minto och Pansy en dödsblick, men när tåget började rulla så började han mjukan, fast det varade inte så länge...
"Ohh, Minto! Hur länge har du och Draco varit tillsammans nu?" frågade Susan nyfiket.
"Ah, vi gjorde slut på lovet. Han är tillsammans med Harry nu" sade hon precis som om det var något som hände dagligen.
"Va!?" utbrast Susan och Draco himlade med ögonen. "Men ni var ett sånt perfekt par!" sade hon förtvivlat.
"Tack för det du" sade Draco spydligt.
"Men Susan! Har du sett dem! Dem är så underbara tillsammans!" sade Minto och satte sina händer mot kinderna och tittade lite drömmande på dem. Då märkte Susan att de två killarna höll händer. Draco bara suckade och Harry rodnade lätt.
"Oh, och du se när dem är 'in action'! Det du, det är riktigt mumsigt!" utbrast helt plötsligt Pansy som hade suttit helt tyst innan.
"Pansy!" skrek Draco argt och Harry bara rodnade ännu mer. Susan rodnade också och försökte undvika ögonkontakt.
"Kom igen Bones! Slappna av. Om du fortsätter så där så kommer du att se ut som en tomat sen" sade Pansy och Minto gav henne en skarp blick.
När tåget stannade och när dem gick av i Hogsmeade så bromsade Draco Minto för en stund.
"Seriöst!? Var du tvungen att berätta för Susan?" sade han nästan sårat.
"Du kan vara lugn. Din far kommer inte få reda på något. Här på Hogwarts kan ni ha förhållandet öppet" sade hon och log.
"Vad har du gjort...?" frågade han misstänktsamt.
"Bara kastat en och annan trollformel" sade hon och flinade.
"Oh, jag älskar dig" sade han och skrattade. Han lade en arm runt hennes midja och ledde henne till vagnarna.
"Jag vet" sade hon och tillsammans åkte dem med en näve av sina vänner till det makalösa slottet för ännu ett skolår...

Så! Nu när jag nästan har kommit halvvägs i berättelsen har jag en fråga som jag vill att ni ska svara på! Vad tycker ni om/Hur ser ni Minto? Berättla lite om vad NI tycker om henne och lite om hur ni ser henne! Jag hade varit jättetacksam om ni hade gjort det! ♥

hur ser hon ut då ?
meraaaa♥

En del beskriver jag i första kaptilet X)

nöjd typ

Skitbra kapitel, jag älskar hur du skriver!
Angående vad jag tycker om Minto tror jag inte att ordet awesome är en tillräckligt lång förklaring men det är en sammanfattning i alla fall. Hur som helst gillar jag henne!
Och av någon anledning får jag hela tiden (hur många gånger jag än läser att hon har rött hår) bilden av din profilbild i huvudet så fort det står någonting om Minto. Kan väll bero på att du har minto som användarnamn, kanske x)