Dolder förbannelsen [sv]

Spännande! Meera!

Spännande och awesome

Fortsättning från där vi slutade...

”Vilka är ni?! Reportrar såklart! Jag tänker inte berätta nånting!” röt mannen och smällde igen dörren, det hördes ett klick då han låste dörren.

”Vad vare jag sa..” sa Scorpius spydigt och gick fram till dörren och fortsatte ”Nu gör vi det på mitt sätt, ok?”

”Visst..” muttrade rose och la armarna i kors
Scorpius riktade sin trollstav mot nyckelhålet och sa med klar stämma ”Alohomora”

Ett klick hördes och han öppnade dörren där Frank stod med ett chockat ansiktsuttryck innan han skrek “Vad tar ni er till? Ni har ingen rätt! UT!”

“Imperio” mumlade Scorpius och kände en värme strömma genom hans arm ut i staven, Frank fick med ens ett lugnt ansiktsuttryck. Scorpius sa med en lugn röst “Okej, Vi vill dig inget ont, du ska bara svara helt ärligt på våra frågor, ok?”

Frank nickade och de satte sig vid det lilla köksbordet
------------------------------------------------------------

Lilly gillade det inte, hon gillade det inte alls, att använda en förbjuden förbannelse för att få ur sanningen ur Frank kändes så fel, kanske.. tänkte hon.. var det för att hon inte ville veta sanningen i huvud taget..

Rose var den som ställde frågorna

“Så berätta om kvällen innan de fann Familjen Dolder döda, hela sanningen, vi vill veta allt som du såg den dagen”

“Det var en sån vacker dag, solen sken.. jag arbetade i trädgården.. Jag fick plötsligt syn på en ung man som stod och betraktade huset, först trodde jag att det var Tom.. herrskapets son.. men han var yngre, mycket yngre.. den här pojken .. han var både lik och..läskigt olik Tom Dolder.” sa Frank med skrovlig röst

“På vilket sätt var han olik honom?” frågade Rose

“Han var som sagt mycket yngre, han såg precis ut som Tom hade gjort i tonåren, men.. han såg ond ut, jag smög mig fram för att at mig en närmare titt på honom förstår ni..jag kunde ha svurit att jag såg en glimt av rött I hans ögon, jag rös trots att jag stod i den varma solen..mycket obehagligt.. och sen dess har jag haft den känslan av obehag kvar varenda gång jag går nära huset…och senare samma kväll.. då såg jag ett grön sken komma från huset när jag satt och drack kaffe på kvällen..”

Frank pekade ut genom köksfönstret och mycket riktigt kunde man se huset från fönstret där man satt.

Så.. det betyder att han dödade dem, Tom dödade sin far och sina morföräldrar.. Han..hennes Tom var alltså samma mördare som han var i framtiden..dödade och visade ingen ånger..tänkte Lily och kände sig plötsligt kall, hon mådde illa.

Hon reste sig och sprang ut ur stugan, hon kunde inte stanna, hon måste bort.

Med ett pang transverade sig hon bort från Dolderhuset, bort från Little Hangelton.


Ojoj.. Hur ska det nu gå mellan Tom och Lils, nu när hon inte kan förneka att han verkligen är Voldemort längre? Nästa kapitel är redan på väg!

nej!!! grymt spänande! men jag hoppas hon och Tom kommer överrens! jag har börjat gilla dem som par. vilket är väldigt roligt med tanke på hur deras relation är i framtiden! men det var riktigt bra <♥

awesome

Jag håller med Cara Riddle fullt ut!
meeer

Asså gud vad spännande! Jag gillar Lily och Tom, även om det känns fel.. ;s

Man kan ju inte låta bli att gila Lily och Tom :')

Kapitel 38, Lilys beslut

Lily landade med en duns på marken. Hon reste sig upp, hon var på slottsgården. Hon kunde höra hejaropen från qudditchplanen. Snart hördes ett pang och Rose och Scorpius stod brevid henne.

“Lily..” började Rose men Lily lyssnade inte hon gick med raska steg mot quidditchplanen, ilska, hat och sorg brände inom henne, Hon ville hitta Tom och tvinga sanningen ur honom än om hon skulle behövda använda cruiatus förbannelsen.

“Lily!” ropade hennes vänner bakom henne, Scorpius grep tag till henne och höll fast henne
“Vad tänkte du egenligen göra?” sa Scorpius bestämt och höll fast henne så hon inte kunde röra sig

“Släpp mig!” röt Lily men kunde inte ta sig ur Scorpius grepp

“Så du tänker avslöja allt? Lily du riskerar att förstöra uppdraget” snäste Scorpius

“Scorpius har rätt” sa Rose och såg sorgset på Lily “Lily.. det är inte värt det…”

Lily kämpade inte längre imot och Scorpius släppte.

Nu hade hejaropen från stadion blivit högre, de kunde se hur en grön klunga gick i spetsen av eleverna från stadion, Slytherin hade vunnit matchen.

Snart kunde man urskilja Slytherin laget som gick i täten, Lily mötte snart Tom blick och hans glada min blev plötsligt allvarligt och han skyndade fram till henne

“Lily? Vad har hänt?” sa han och såg oroligt på henne

Lily ville svara, men hon hade blivit förstummad.

“Kom” viskade han och tog hennes hand och ledde henne tillbaka mot planen

När resten av folkmassan försvunnit stod de både där ensamma.

“Lily?..” började Tom tveksamt

Sen brast Lily I gråt. Tom drog henne genast till sig. Hon kände sig så trygg då hon snyftade mot hans bröstkorg, värmen av hans kropp, hans armar runt sig. Hon ville stanna där för alltid.

“Vad har hänt” viskade Tom mjukt “Min fina, fina Lilyann..snälla berätta?”

Lily såg upp på honom, in de där grå ögonen som hon älskade, kunde han vara en mördare?

Lily kunde inte kontrollera sig själv, hon kastade sig om halsen på honom och kysste honom som hon aldrig gjort för och han besvarade kyssen lika passionerat.

Men med ens, påminde hon sig själv om vad hon nyss hört ..tvingade sig själv att inse fakta.

Med en övermänsklig ansträngning lyckades hon skärpa sig och drog sig undan.

“Jag kan inte göra det här längre Tom” viskade hon, hon kände hur hon hatade sina egna ord “Jag kan inte vara tillsammans med dig”


Först och främst: Föörlåååt, jag älskar Tom/Lily också men jag var tvungen :'(

Så vad händer nu? Ja, fortsätt läsa så för ni veta

meeeeeeeeeeeeeer!