Efter Hogwarts (rollspel)

jag kastade en blick på Laura
"Sluta att läsa av mig hela tiden för då börjar jag läsa dina tankar!" sa jag och såg på Laura och sedan på Mina "Det är inget, jag ska prata med Laura om det senare, men oroa dig inte"
jag gav Mina ett leende och hon log stort och Harry rufsade om hennes hår
"Jag hade fixat håret" sa hon och såg på honom men log sedan och rufsade om hans hår
"Rufsa du om det så mycket du vill, det är ändå hopplöst" skrattade Harry och jag log, inget hade egentligen förändrats. det var som om vi fortfarande var elever på skolan.
"Kan vi inte se quidditchplanen?" sa James glatt och jag log
"Ska han också bli quidditchspelare?" sa jag och såg på hans föräldrar
"Ja det verkar inte bättre" skrattade Ginny och jag antog att det gick i släkten och jag såg på de andra

- Det behöver du inte du vet när jag ljuger utan att du behöver läsa mina tankar, och föresten har du lovat, sa jag och log.
Men vill du läsa dom så kan jag göra ett undantag för idag, sa jag glatt mot henne.
- Quidditchplanen låter toppen, sa jag och tvillingarna blev förtjusta av spänning.
Jag såg på dem och log.
- Det verkar som om vi får tre kanske fyra nya quidditchspelare, sa jag med ett skratt och vi styrde stegen mot planen.
Planen såg precis ut som förr, det var Gryffindorlaget som hade träning och jag tittade intresserat upp på dem.
De var verkligen duktiga, undra vad de skulle säga när de fick syn på oss?, tänkte jag med ett leende.

"sant, men jag brukade vara bättre på att dölja mina känslor" sa jag med en axelryckning och reste mig upp "Ja jag har lovat och jag tänker inte läsa dina tankar, inte ens idag"
Jag tog Mina från Harry knä och vi började gå mot planen
"Nej jag ska bli konstnär" sa Mina och jag log och viskade till Laura
"För det lär ju knappast ändras tills hon är 17" sa jag roat och såg sedan på Gryffindorlaget som tränade och de var verkligen duktiga och när deras kapten fick syn på oss
"Ni får inte var här, vi har...." sedan tystnade han när han såg vilka vi var "vid Gorlogs skägg" sa han och resten av laget landade framför oss och började viska
"Det är en ära att få träffa er" sa kaptenen som jag hade för mig hette David något, jag tror han hade gått fjärde året när vi slutade, han skakade våra händer och vi log.
"Det var riktigt bra flygning, hur går det i tuneringen?" sa Harry nyfiket och David log
"Vi leder" sa han stolt och vi nickade
"Det var inte illa. hur är de andra lagen då?" frågade Harry och han o David försvann i ett samtal om quidditch och jag suckade, precis som gamla dar. jag såg på de andra i laget som gick fram till Ginny och Laura och bad om quidditchtips och jag var glad över att mina vänner fick uppmärksamheten och inte jag. jag släppte ner Mina och hon o de andra tre barnen började gå runt på planen och såg riktigt glada ut, jag lutade mig mot ett av tornen och såg upp på planen och log.
"Du är Cara Riddle eller hur?" jag såg på en kille som måste vara runt 16 och nickade "I så fall vill jag bara tacka dig"
jag stirrade lite förvånat på honom.
"Ja det var du som såg till att vi kunde vinna." sa han och log o jag nickade och gav honom ett leende. "Jag hoppas det inte plågar dig för mycket"
"Nej det är ingen fara, jag visste att jag skulle behöva göra det" sa jag med en axelryckning och han log
"Ja men tack så mycket, jag är glad att du gav oss en framtid" sa han gav mig en klapp på axeln och gick tillbaka till de andra i laget och jag log, det hade varit värt det och ibland måste man offra något för ett större syfte och om det var min lycka mot att alla andra skulle vara säkra och lyckliga var det värt det. jag såg på personerna och kände att det hade varit rätt beslut

- Det var väll tråkigt att ni leder, sa jag med ett flin.
Hur går det för Hufflepuff då?
- Ja just ja du är ju en Hufflare, sa han som jag tror hette David.
Du tillbringade så mycket tid i Gryffindortornet under sista året så jag har alltid tänkt dig som en Gryffindorare.
Nej, det går inte särskilt bra för dem, de ligger sist.
- Jasså, det lät inte bra, det är väll bäst att jag kommer hit och tränar upp dem, sa jag med ett flin och David såg förskräkt ut.
- Det kan du väll inte göra, då kanske de går om oss.
- Jamen träna mer då, ni är riktigt duktiga, sa jag och log stort mot resten av laget som kom fram till Ginny och mig.
Jag hörde det pojken sa till Cara och log och när vi gick från planen viskade jag till henne.
- Jag sa ju det, alla tycker inte illa om dig.
Vissa fattar faktiskt vad du gjorde, sa jag med ett leende.
Vi mötte Minerva och vi blev bjudna på middag i stora salen.
Jag såg mig om på de fyra välbekanta borden och sa glatt.
- Gryffindor, Hufflepuff, Slytherin, Rawenclaw eller någonstans mitt på golvet?, sa jag med ett skratt till de andra.

Jag skrattade åt Davids förskräckta min
"Tro mig hon skullen lätt kunna göra det, jag väckte Lauras elaka sida" sa jag och log åt henne och skrattade sedan och vi lämnade planen och jag såg på Laura
"Nej det verkar inte så, jag börjar väll bara bli paranoid, det är väll Belals fel" skrattade jag och vi steg in i salen och jag såg på borden
"Golvet" sa jag roat och de andra såg på mig "Jag skojade bara, men jag vet faktiskt inte var vi ska sitta." sa jag och eleverna lyssnade spänt på oss, de verkade vilja att vi skulle sitta hos dem "Vi får väll sprida ut oss, en vid varje bord" sa jag lätt
"Låter faktiskt som en bra ide" sa Harry och såg på oss
"Jag kan ta Slytherinbordet" sa jag och gick mot de gröna bordet och eleverna gjorde glatt plats åt mig och jag slog mig ner med Mina bredvid mig
"Välkommen tillbaka" sa en kille brevid mig glatt och jag log
"du heter Lucas va?" sa jag och såg på honom och han nickade
"Jag gick fjärde året när ni gick ut" sa han och log åt mig och jag var glad över att sitta här igen
"Jag hade för mig något sådant" sa jag lätt
"Mamma vilka är de här personerna?" sa Mina och jag såg på henne
"Det här var din pappas elevhem, han gick här med Blaise och" jag tog ett djupt andetag "Draco"
"Nej men ser man på, det kanske blir en ny Slytherinare av dig?" sa Lucas roat och Mina la huvudet på sned och gav honom en underlig blick
"Ja vem vet? fast det beror väll på hur mycket av sina föräldrar hon har i sig" sa en tjej som ajg ville minnas som Johanna
"Johanna eller hur?" sa jag och hon nickade "Ja vi får väll se vart hon hamnar. fast är hon bara hälften så konstig som jag så passar hon i alla elevhem" skrattade jag och de log åt mig och vi började äta, och det kändes underbar att sitta här igen och jag log åt alla roliga stunder jag haft vid bordet

Jag skrattade åt Cara.
- Visst då tar jag Hufflepuff jag kan ju inte svika mitt elevhem heller, sa jag och jag och tvillingarna satte oss vid Hufflebordet.
- Hej, sa en flicka glatt och jag såg forskande på henne.
- Sindy?, inte sant, sa jag och flickan nickade.
- Det är trevligt att vara tillbaka, sa jag med ett leende.
Jag önskar verkligen att jag kunde gå kvar i skolan.
- Men varför då?, sa en kille.
- Dennis?, hen nickade.
- Jag mena varför, du är auror och quidditchspelare, allt jag vill bli. också vill du tillbaks till skolan, sa han undrande.
- Ja men allt är så lätt och roligt här, så du vill bli auror och quidditchspelare?
- Ja jag är lagkapten för Hufflelaget, sa han.
- Bra jag ville prata med dig, det går inte så bra för er, så jag undrade om ni behöver hjälp?, sa jag lätt och la mat på tvillingarnas tallrikar och min egen.
Dennis, såg förvånat på mig.
- Menar du att du vill hjälpa oss?
- Ja varför inte jag sviker inte mitt elevhem, sa jag och log glatt åt hans beundrande min.

jag såg på mina vänner och log, Ginny bestämde sig för att ta Ravenclaw bordet och Harry tog vårt elevhem
"Varför satte du dig hos oss?" sa Lucas och jag log
"För att halv jag hör hemma här" sa jag lätt
"Ja det är väll sant, hela din familj gick ju här" sa Johanna och hon pratade som om de var en normal familj och jag nickade
"Ja de gjorde ju det" skrattade jag och såg på dem
"Du har stora fotsteg att leva upp till" sa Lucas till Mina som såg lite nervös ut
"Du kommer klara dig bra, du har ju redan envisheten" sa jag och rufsade om hennes hår och hon log mot mig
"Och du har en grym mamma som kan lära dig en massa" sa Johanna roat och jag log
"Varför är du inte lärare här?" sa Lucas och såg på mig
"För att jag har den här saken" sa jag och log mot Mina "Och sedan skriver jag och jag vet inte riktigt vad jag skulle undervisa i"
jag gav dem en axelryckning och de log
"Du skulle ju kunna undervisat i vilket ämne som helst, du gick ut med toppen betyg och du har haft två av de bästa lärarna man kan ha. Voldemort må a varit ond och galen men han kunde sina trollkonster och Snape var fantastisk!" sa Johanna och jag log
"Jag får se, vem vet kanske längre fram" skrattade jag och åt upp
"Jag vill börja här mamma" sa Mina
"Om några år" skrattade jag och reste mig upp "Nej nu måste jag gå, men jag lovar att komma tillbaka o hälsa på" sa jag och Lucas o Johanna log glatt och jag lämnade bordet och hörde hur de andra eleverna började fråga ut dem, jag gick ut i hallen och satte mig på trappan och väntade på de andra, när Snigelhorn kom upp ur källaren och jag suckade och hoppades mina vänenr skulle komma innan han började prata med mig

När Cara lämnade salen, såg jag på tvillingarna och de var klara.
- Ska vi gå?, frågade jag dem.
- Visst mamma, sa de i kör och jag log.
- Vi syns sen, sa jag och log mot Dennis och han log tillbaka.
Vi gick ut i hallen och såg Snigelhorn komma gående mot Cara.
- Tjena sniglis, sa jag kallt.
Trökigt för dig att jag inte sitter på din hylla och ler.
Han hoppade till och Harry, Ginny och James kom ut.
Snigelhorn såg sig förskräkt om och jag väntade på vad han skulle göra.
Han var nu omringad av några av de kändaste trollkarlarna och häxorna.
Och ingen hade kommit på hans hylla eller tagit emot hans hjälp.
- Ååå sånt fint besök man får, jag har tänkt mig en supé och undrar om ni vill göra mig den äran och komma.
Jag har ett par elever som gärna skulle vilja träffa er alla, sa han och log ett inställtsamt leende mot oss.

jag gav Snigelhorn en arg blick
"Låt mig fundera på det!" sa jag och såg på honom "Aldrig i livet!"
Mina såg frågande på mig
"Det här är Snigelhorn"
"En av de lärarna du inte gillade?" sa hon och jag log stort mot henne
"Precis och du har inte ändrats ett dugg sen sist."
"Nej men Cara, vad trevligt att se dig, är du säker på att du inte vill komma?" sa han och jag tog ett djupt andetag för att inte kasta en förhäxning över honom
"Jag ville inte komma när jag gick på skolan, jag ville inte ha din hjälp när jag gick på skolan och jag vill inte ha den nu heller!" sa jag irriterat "Jag klarar mig alldeles utmärkt utan den"
Han såg lite nervöst på mig och vände sig sedan mot de andra
"Men ni kommer väll?" sa han och log stort

- Sällan, jag är tillräckligt berömd utan din hjälp, och jag klarade det helt själv, sa jag kallt.
- Ja, precis din hjälp har inte hjälpt oss, sa Ginny sarkastiskt.
- Och jag var redan berömd innan du kom och la dig i och jag har fullständigt nog med det som det är, sa Harry argt.
- Låt dom vara, sa tvillingarna och tog ett steg fram framför oss.
Och jag log.
- Du kommer nog få problem när de här fyra börjar här, sa jag med ett flin mot honom när han gick irriterat in i salen.
- Vart ska vi ta vägen nu då?, sa jag och log mot de andra.