Vad händer när allt är slut?

_{Skrivet av childhoodlight:}
http://www.youtube.com/watch?v=R5rF89a3Cr0&feature=player_embedded
can't. stand. this

_{Skrivet av childhoodlight:}
http://www.youtube.com/watch?v=R5rF89a3Cr0&feature=player_embedded
can't. stand. this

_{Skrivet av childhoodlight:}
Nu vet vi ju alla att snart släpps den sista filmen - sen kommer det ingenting mer. Det kommer inte vara mer köa utanför butikerna för att få tag på den nyaste boken, det kommer inte vara mer filmpremiärer att gå på. Historien har tagit slut. Allt är slut, slut, slut. Det känns så himla jobbigt att tänka så. Jag längtar knappt tills Dödsrelikerna 2 släpps, för vad händer efteråt? Åh, det är nästan hjärtskärande och jag vet att jag låter grymt löjlig nu, men jag vill helt enkelt inte att det ska ta slut. Jag menar, hur många gånger har vi inte legat i sängen och läst så himla många kapitel i en av böckerna så att vi, därefter på morgonen, knappt har orkat öppnat ögonen? Hur många gånger har vi inte klagat på våra föräldrar över att vi inte fick köpa den där Gryffindorhalsduken, eller Slytherinslipsen? Hur många gånger har vi inte suttit framför våra TVn och kollat på filmerna och överanalyserat saker och ting? Hur många gånger har vi inte ringt till våra HP-galna kompisar och pratar om just den där gången Ron sa just den där repliken? Det finns så mycket Harry Potter har skapat förr oss. Så mycket kunskap om saker och ting som vi kommer bära med oss i resten av livet.

Jag blir så himla, himla ledsen när jag kollar på gifs (animerade bilder), från när de var små tills nu. Blir så himla nostalgisk och ibland klarar jag knappt av att lyssna på Hedwig's theme för att jag tänker på att vi aldrig mer kommer få något nytt efter det här. Det är ingenting jag begär - självfallet tar allting slut, men det känns så himla konstigt när HP har varit med mig ända sedan jag var ungefär 5 år.

Här är en gif på Rupert och Emma när de kramas på den sista inspelningen, den absolut sista.

Tryck här för att se bättre: http://i55.tinypic.com/14tyccx.gif
Tror att deras ansiktsuttryck förklarar allt.

Åh. Men mest av allt är jag tacksam - tacksam över att Rowling ens började skriva allt det här och lät mig (och miljontals andra) få ta en del av en annan värld. Helt underbart, fruktansvärt underbart. För att inte tala om hur mycket böckerna har lärt mig, om vänskap, om kärlek men framför allt om livet. Jag kan, hur töntigt det än låter, knappt se mitt liv utan denna fantastiska serie. Jag kan bara inte det. Det finns så himla mycket i mitt liv som jag kopplar till Harry Potter, så många tankar, känslor, uttryck. Och jag vet att jag kommer vara ganska tom efter att allting verkligen har tagit slut - det känns konstigt, men så är det. Så himla mycket betyder Harry Potter för mig, så himla mycket.

Så liksom... vad händer efter slutet? Egentligen?
Men kom ihåg. Snälla, kom ihåg: the magic never ends.

Don’t you ever wonder what
Will happen when it ends
How can we let go of the
Ones who we call friends
And I know, it’s only a story, but
For so many it’s more than that
It’s a world, all on its own where we
Want to put on the sorting hat

I will miss the train ride in
And the pranks pulled by the twins
And though it’s no where I have been
I’ll keep on smiling from the times I had with them

Could there ever be again
Another one like this
One that’s brought us together and
Started its own music movement

Soon we will see it closed
The final chapter exposed
It’s an end of an era
And I’m seeing clearer
That nothing will ever be the same