Om Malfoy fick en dator

De satte sig på 5 av de heliga HP-fanstolarna efter hans tredje följare: HP-fan 2002.
"VILKA ÄR NI SMUTSIGA MUGGLARE?" Vrålade Voldie.
"Jag heter Anna..." Sa den minsta flickan. "Eller Dork299."
"ÄR DU Dork299?!!?" Voldie stirrade. "Du är ju typ 7 år!"
"Åtta" sa flickan.
Voldie (eller Vildie?) vrålade. Han blev ett djur. Det var inga dödsätare. Det var tonåringar.

Han frågade sig själv. Var var Bella? Var var Nassi? Lucci?
VAR VAR YAXLEY???
När han gick in på Skype möttes han av en hemsk upptäckt. De hade tagit bort honom som kontakt.

Men vänta, vad var det där? Voldemort kollade igenom sin Skype en gång till. Vad var det? Bland hand kontakter fanns Harry Potta. Alla visste ju att det var den riktiga Harry Potter! Det var det värsta som kunde hända! Till och med Barnungen Potter tog honom som ett skämt. Fler småungar droppade in. Detta hade nu blivit den värsta dagen i Voldies liv, fast han trott att det skulle bli den bästa!

Samtidigt hos Fenixorden:
"Okej, jag har lagt till Vold, Ni-vet-vem", sa Harry Potter. "Vad är nästa steg?"
"Jo", började Dumbledore. "Vi måste få Voldemort att känna sig så förtryckt att han inte vågar attackera oss. Bra jobbat med att hacka dödsätarnas datorer och radera Lord Voldemort som kontakt, Tonks och Remus. Och Sirius och Kingsley gjorde ett toppenjobb med att kidnappa Voldemorts äldsta följare."

Voldemort grät. Alla hans följare var tonåringar. Hans närmaste dödsätarna gillade honom inte längre. Hans liv var förstört. Han hade inte gråtit på över trettio år. Ett dystert minne som han gärna ville glömma trängde fram inom honom.
Han var tio. Alla hans så kallade vänner hade lämnat han eftersom han gjort två barn galna. Och det värsta var att innan hans vänner lämnat hade han varit stolt över vad han gjort.
Då hade han gråtit. För första gången i sitt liv.

Plötsligt drogs han tillbaka till nuet. Det var någon i den där busken bredvid Ellacool-kiosken, som han döpt efter sin fjärde följare, ellacool4128638. Det såg ut som... En Weasley!
"Dork299 och Frippe12345, på dem!" befallde Voldie. Men ingen rörde sig. Istället började de gapskratta! Voldemort tog det i egna händer. Helt plötsligt hade han nästan glömt att magi fanns.
Ron Weasley som satt i busken drog upp sin trollstav och lamslog Voldie med en enda enkel besvärjelse.

I Fenixorden lyckades man inse att det kanske inte var så smart att skicka Ron och Neville att gå efter du-vet-vem.
Men några sekunder senare hördes en knackning. Det var Ron och Neville som kom med hans kropp...
Dumbledore klappade förtjust händerna.
"Bra! Nu ska vi få honom att dricka veratserum."
Voldemort strierade på den den vattenlika substansen.
Han fruktade den. Vad skulle de fråga?

Alla skulle få ställa en fråga till Voldemort. Harry började.
"Vad planerar du?"
"Att döda dig såklart", svarade Voldemort.
Sedan var det Ginnys tur.
"Varför?"
"För att Harry inte ska få chansen att döda mig!"
Sen skulle Ron ställa sin fråga.
"Hur upptäckte du mig och Neville?"
"Men Ron", sa Hermione med en suck.
"Ni är inte särskiljt bra på att smyga", svarade Voldie.

Voldie kände sig väldigt yr pch konstig. Han kunde inte tänka utan att prata! Därför mummlade han för sig själv...
"Longbottom.... Den andra Utvalda..."
Han var lika rädd för Den andra utvalda som för Harry. För kanske hade han valt fel? Kanske är det Longbottom som gjör det sista slaget? Vem vet?
Detta råkade han också mumla, så Neville ryggade tillbaka. Skit. Ni-vet-vem är rädd för MIG! Vem hade trott det? Tja.. Inte jag i alla fall...,
Neville skulle fråga nästa fråga.
"Varför är jag den andra utvalda?"
Voldemort stönade.
"Profetsian! Vad annars?"
Då tänkte han på planen för att störta Fenixorden.
"YOOOOLOOOOOO" skrek han.
__________________________________________
Ni kan kommentera nu.

Här har ni alltså 8 kapitel. PÅ EN GÅNG!

Ingen skriver kommentar....

Kommentera nu, annars blir vi arga!