Hedwigs liv

ett spännande kapitel bra skrivet

Jag läser fortfarande din ff:n, Cikki.
Och jag tycker att den är helt fantastisk bra!!! Och jag är skitglad (bokstavligt) över att du vill läsa min ff:n (DM2) det är en stor ära för mig. Förlåt att jag inte kommenterat på ett tag, det har varit så mycket. Men jag har läst oavbrutet ska du vet
Ska bli bättring på mina kommentarer, det lovar jag. SÅ SLÄNG UPP ETT NYTT KAPITEL NU SÅ SKA DU FÅ EN FETING KOMMENTAR

Nu kommer mer! Kram alla som läser! ♥ ni betyder seriöst hur mycket som helst för mig. ♥ nu ska ni få läsa mer ;3

KAPITEL 37

Hedwig gick några veckor på Hogwarts. Hon försökte verkligen klura ut vad Genevive hade menat. Vilken dryck? Det var som om hon visste det, men hennes hjärna ville inte komma på vad det var. Som om det var en tegelvägg i vägen när hon funderade.
Istället gick hon till Hogwarts skolbibliotek med Hermione. Hon ville verkligen anförtro henne vad som faktiskt hände, men hon visste att det bara skulle sätta de båda i problem. Hermione såg ut som om hon tänkte fråga något när Hedwig hade berättat att hon ville leta info om en person vid namn Genevive Philwick. Men istället hade hon ryckt på axlarna och hjälpt Hedwig att leta.
Harry såg hon mycket, men pratade destå mindre med. Hermione tyckte att han och Ron var idioter, och tja, ibland så tyckte Hedwig kanske det också. Men det hindrade henne inte från att vara kär i honom, förstås.
Hon fortsatte att leverera alla brev till honom. Hon njöt av stunderna när han klappade henne över de mjuka fjädrarna, stunderna hon kunde visa att hon tyckte om honom.

Hedwig satt i biblioteket med Hannah och gjorde den knepiga läxan i försvar mot svartkonster när Ron och Harry kom in. De verkade inte vara överens. Hedwig sneglade åt deras håll med luggen för de gula ögonen.
"Men vi pluggar ju alltid i Gryffindortornet..." suckade Ron argt.
"Om vi ska skriva en uppsats om han den där Merlin så måste vi leta i böckerna. Det är bara en paragraf om honom i skolboken," argumenterade Harry när de satte sig vid ett bord bort.
"Men ändå... vi kommer se ut som fån om Hermione bestämmer sig för att lägga sig i," stönade Ron men började motvilligt leta efter en bok.
Hedwig betraktade Harry ur ögonvrån. Han satt böjd över sitt pergament och skrev försiktigt med fjäderpennan.
Hannah såg lurigt på henne med ett litet flin. Hon lutade sig över bordet och viskade till Hedwig.
"Så, Harry Potter? Är det honom du gillar?" Hedwig rodnade och Hannah såg triumferande på henne. "Jag visste det! Du har ju sett helt konstig ut varje gång han går förbi."
Hedwig hyschade. Hon ville inte att Harry skulle höra deras samtal.
"Inte nu. I sovsalen," mumlade hon, packade ihop och gick.

Han kliade henne under näbben. Hon slöt ögonen, lät honom stryka henne på de vita fjädrarna.
Harry satt uppkrupen i fönsternischen i Gryffindortornet, med Hedwig vid sidan av henne. Utanför fönstret sken månen och gjorde den mörkblåa himlen lite ljusare. Stjärnorna glittrade.
Alla de andra sov.
"Ibland känns det som om du är den enda som förstår mig, Hedwig. Jag har ju kompisar, men vi pratar inte så mycket om allvarliga saker. Jag vet att det är dumt, att jag pratar med dig. Du förstår ju förmodligen inte vad jag säger," sa han med viskande röst. Hedwig kände sig fylld med värme.
Att han aldrig skulle få reda på hur mycket hon kände honom, hur mycket hon tyckte om honom.
Hon buffade tröstande sitt huvud mot hans ben istället.
"Dessutom tror jag... att jag är kär."
Hedwigs hjärta började bulta kraftigt. Hon såg ivrigt på honom med de gula ögonen. Han log medan han tittade ut genom det mörka fönstret, strök henne över fjädrarna.
"Nu ska jag nog sova. Fast först måste jag göra lite mer läxor. Vad skönt du har det som slipper läxor, Hedwig." Han öppnade fönstret och lät henne flyga iväg, medan hon tänkte att hon visst hade massa läxor att göra. Och ett komplicerat samtal med Hannah att genomföra.

Asum kapitel cikki =)

superbra kapitel

Bra

Jättebra!!

Åh, så himla bra♥
Bääääst.
Mer. Nu.

Det var ett SUPERBRA kapitel.