19 år senare (Privat Roll)

Roxanne såg på Scorp och ignorerade hans fråga. Dels för att den inte hade någon större betydelse för honom och dels för att hon inte ville svara på den frågan. "Jag är ledsen Scorp, jag menade inte....." hon tog ett djupt andetag och fortsatte mummlande och stirrade ner i pergamenten. "Jag, trodde allt skulle lösa sig, att allt skulle bli bra. Jag ville bara att du, att ni skulle vara lyckliga."

Scorpius höjde ett ögonbryn och såg på Roxanne och reste sig sedan upp och satte sig bredvid henne. Albus såg på honom med nyfiken blick och Scorpius la en arm runt Roxannes axlar.
"Jag vet att du ville det, men det fanns mer än en anledning till att jag bad dig avstå. vissa saker hur fel man än må tycka de är skall man inte lägga sig i och ändra på" sa Scorpius bestämt "Jag har förlåtit dig men jag uppskattar ändå inte att du gjorde det" sa han enkelt

Roxanne nickade och smått förundrades att Scorp la armen runt hennes axlar. Det hade hon aldrig trott om honom, Scorp var inte den som frivilligt gjorde sådana saker...som om de var vänner, vilket de kanske var. Roxanne visste inte, men hon visste att hon förstört allt. Och vad än Scorp sa, så förlät hon inte sig själv. Hon hade blandade känslor hon tyckte hon gjort rätt men ändå fel och hon hade på sätt och vis svikit Scorp.

Scorpius såg på Roxanne och sen på Albus, han visste inte vad han skulle säga. Och Albus satte sig bredvid sin kusin
"nu när Scorpius är hemma igen trodde jag att du också skulle bli glad" sa Albus
"jag är ledsen om jag ställde till det för att jag åkte iväg" sa Scorpius

Roxanne såg på dem och blev övervälldigad, att de brydde sig. Hon var van med mer ytliga vänner som egentligen bara brydde om sig själv.
"Jag är sällan glad, ta bara och inse det." sa Roxanne och täckte händerna för ansiktet eftersom hon hade ingen aning av vad hon skulle göra.

Scorpius vände blicken ut över sjön, han visste inte vad han skulle säga. Han visste inte vad han skulle säga, han kände ofta som Roxanne
"men kusse du har ju massa att bli glad för" sa Albus och försökte nå Scorpius blick men han undvek den, han visste inte vad han skulle säga eller göra

"Kanske jag har, men jag är inte det." sa hon bara och tog sin väska. "Jag går och lägger mig." säger hon och försvinner tyst in på slottet.

"Sa jag något fel?" frågade Albus förvirrat och Scorpius såg på honom.
"Du som nästan alltid är glad al har ibland svårt att förstå varför alla andra inte är det" sa Scorpius och Albus la sitt huvud i hans knä
"Men jag vill bara hjälpa" sa Al
"Jag vet men ibland vill du för mycket" sa Scorpius bara och strök Al över kinden
"Jag är glad att du är tillbaka" sa Albus och tog Scorpius hand och den blonde log till svar

Roxanne försvann tyst och obemärkt upp till sovsalen, la sig i sängen och drog förhängerna omkring sig. Hon la sig och stirrade upp i taket, hon kände sig mer ensam än någonsin. Fred var med sina vänner och Al och Scorp hade varandra. Förr kunde hon åtmindstånde lossas att hon hade vänner när hon umgicks med gänget, men inte nu.

"Scorpius lovar du att aldrig mer försvinna?" frågade Albus och gav Scorpius en allvarlig blick.
"Jag lovar Al" sa han leende och lutade sig fram och kysste honom. Eleverna runt dem bara stirrade på dem.
"Jag antar att ni antingen har fastnat med blicken och inte kan slita den eller är mer än lovligt oartiga" sa Scorpius och folk ursäktade sig och han log lite när han reste sig upp och tog Albus hand och gick mot skolan